Compadre's blogg

Zebastian har fått stå i rampljuset och Compadre är ordagrant överlycklig som slipper ha täcke och får gå naken i hagen hela dagarna.

Det är ungefär så det är just nu!

Egentligen är vi ju på en god väg mot toppen tillsammans men motivationen är inte på högsta volym och har inte varit den senaste tiden, tyvärr..

Elise är den som håller ihop oss och när Zebastian har börjat fungera så bra och är evigt tacksam tar det emot i både kropp och hjärta med Compadre. Så vi håller det såhär och skippar det dåliga samvetet, ibland behöver man mogna och jag tror det är precis vad vi håller på att göra just nu.

Under tiden övar jag mina färdigheter på Zeb och så får vi se vem som följer med på kurserna nästa år helt enkelt 🙂

No need to worry about that *

Dåligt samvete – är ocoolt, så jag skippar det – som sagt!

Barbacka i skogen, bland stock och sten, moss och vattendrag.. är ingen match för treåriga Divina. Men för en viss Compis blir det problemas när man inte kan hålla balansen och kastar ned tassarna så hårt att varje steg kräver mer koncentration och ansträngning – plutten!

Det gick jättebra, men med nöd och näppe 😉

Ibland önskar man att man hade en “vanlig häst” som man bara kunde skrutta runt på men när båda pållarna en dålig dag visar sig över förväntan kan jag inte klaga. Fina pojkar, men ni kostar mycket tid och pengar *blink

Ridning med full utrustning idag i paddocken. Jag satt och höll fokus på att skritta och trava, öppna och sluta i båda varven medan Compadre koncentrerade sig på att gå emot inner tygel, ytter tygel, inner skänkel och ytter skänkel i skritt och trav i båda varven 😉

..dessutom adderade han lite galopp på stället, skutt-bock samt en liknande sken-historia som “jag försöker draa”-manöver (utan framgång såklart!)

Så, lite frustrerad pålle. Lite förvirrad praktikant som publik.. och lite tålmodig Bella på hästryggen *lite nöjd också*

Det är den vanliga historian men idag kunde jag verkligen känna mig duktig eftersom han inte kom undan med en ena dumhet utan en gång kom jag till och med slutan, som han så gärna vrider sig helt galet emot i traven – till att bara fungera, vips bara!? Nice 🙂

Uteritterna fungerar faktiskt bättre och bättre nu, vi kommer igenom massa gamla känslor varje gång. En dag här och där är “vanlig” och då sitter jag lite halvt chockerad lycklig 😉

Mycket att ta bort från bogarna, bita sig i bringan, och öppnan sitter bättre och bättre i skritt och trav!

Efter en tapper gårdag med diverse insidenter tog vi oss nya tag idag. Den lilla herren vet precis var han kan ställa till med oreda, så idag tog vi en sväng ut med sällskap av nya stallisen Divina och hennes matte.

Tro det eller ej men vi red i skritt, trav OCH en galopp (som jag nästan ångrade) – men det var så härligt och väldigt kontrollerat!

Det var en riktigt härlig känsla att känna en “vanlig” ridtur i skogen på Compadre, eftersom han haft sådana otroliga problem med att gå tillsammans med andra hästar. Divina kunde till och med vara lite snett framför i traven 😉

Gårdagens detaljer går jag inte ens in på, det var det vanliga arbetet som Compadre bestämde sig för att förstöra på det viset som han är så duktig på. Spanjoren som briljerar på sina bäriga fina bakben.. vid lite fel tillfälle. Glad att jag kan skoja om det idag, igår höll jag tungan rätt i mun.

Men idag som sagt, vilken prins!

Bildtext: Jag och Compadre pussas lite mellan varven en träningsdag (10 sep 2012)

Idag fick jag en motivationskick att sitta upp på Comp och rida ut en sväng. Tänkte att jag skulle ta på honom kapson och stångbett för att bara skrutta ut en skrittsväng. Men det slutade med att jag taggade till så att vi tog oss an ängen, barbacka (med halsring men verkligen utan att försöka använda den).

Till en början höll jag ganska krampaktigt och höll i halsringen och Compadre laddade på rätt göttigt, trippelitripp! Så kom vi sakta men säkert ned på jorden och jag hörde hela tiden Elises stränga ord i min hjärna, som en destruktiv meditations-fras upprepandes: “Nej, nu får du ta och släppa den där halsremmen faktiskt!”

Eftersom jag inte hade någon Elise verkligt vid mig surade jag och höll hårt i den då lillpålle och jag faktiskt är ensamma på en stor äng och ja ni kan ju tänka er alla ursäkter som man kommer på i sin ensamhet 😉

När vi så småningom landade mer och mer släppte jag oftare och oftare, längde på tyglarna, använde mina skänklar, lår och faktiskt mycket vader. Släppe massor på yttertygeln.. (Elise ord igen: “Inte någon tygel som hugger när han formar sig!)

Sedan satt jag och gick in mer och mer i trans, lyssna, känna, andas, takten, hur känns det från marken?, enkelt!, hur får jag med mig den enkla känslan upp på ryggen?, andas, våga ge hjälper, men bli inte dumtydlig, vad GÖR jag på marken? han har svårt att ta inner skänkel, hur tar han den uppsuttet?, han tar den ju inte alls uppsuttet!, då lägger jag intill innerskänklen – OCH vips!! Så kändes det som om jag stod på marken, Compadres kropp blev min kropp och vi rörde oss i samma flow! Läckert 🙂

Jag kunde hålla om med skänklarna, ytter och inner samtidigt, och hade jag inte vetat bättre hade jag kunnat tro att jag hade suttit som Bent Branderup i egen hög person och briljerat (haha, kanske en överdrift men känslan tackar jag för!).

Mjuk men tydlig inner skänkel som går mothårs framåt, forma, fånga upp genom ytterskänkel men fortsätt forma för inner, helsicke vad mycket lättare det blir från marken när man bara har en sida att hålla ordning på och den andra får liksom komma av sig själv, så om jag nu när det inte fungerar så bra att hålla ordning på yttersidan istället koncentrerar mig på enbart innersidan så kanske.. oj men där kom det ju – nice 🙂

Haha, är det kul att följa mina funderingar och tankar medan jag rider? Låter jag sådär självklar och vetande som när jag undervisar. Med Compadre under mig är jag som en nykläckt fågelunge, bambi på hal is, som i luften utan vingar, som på en mark som rasar samman under mig.. och då säger alla, ja men så är det med sina egna hästar – men icke, för så är det inte med Zebastian! Men å andra sidan så kräver inte han lika mycket av mig än heller, han har liksom inte riktigt landat i sig själv så som jag fått Compadre att göra, så det blir mer att han är mig tacksam och glad, han tror på mig, tycker att jag är duktig och förstår och kan mer än honom, medan Compadre ifrågasätter mig och vet att jag kan bättre än så, han vill lära mig, utveckla, dra allt till sin spets – tufft, men rättvist (?) åtminstone lärorikt och självutvecklande att ha en häst som sin högre makt 😉

Puss finaste <3

Efter några paus-dagar körde vi igång idag igen.. med kaos!

Nog för att det är opraktiskt med en sned gräspaddock men idag tog det priset med en pålle som tutade på som en symaskin och gick emot trycket som hela tiden uppstod i linan.

Vi löste tillslut flera steg men det var efter x antal utbrott.. Blir lika ledsen i ögat varje gång, men jag tackar bara att jag inte satt på! Hade stång i munnen idag men tränade honom i kapson.

Jag vet inte hur det kommer sig att jag kom av mig i helgen.. antagligen för att jag gjorde ett “break”, som vanligt, och tiden rann iväg *skäms på sig*

Men denna vecka har varit aktiv, plus att jag har haft personlig fotograf – min praktikant Emelie 🙂

Vi har arbetat från marken, eftersom det känns såå bra i longeringen. Elise sade ju att vi skulle göra det och då är det klart att vi gör det. Sedan nämnde hon visst igår att hon tycker att det är dags för uppsittning om markarbetet och longeringen känns bra… och det känns då inte liiika kul *hm..* Dessutom fick jag hem min nya kapson idag, samt att jag har lånat en stång av vänliga Anna, så ursäkten finns tyvärr inte att slippa!

Men nog om det, åter till vad som har hänt 🙂

I förrgår var det skritt och trav i båda varven, öppna och sluta. Slutar sitter kanon i longeringen och öppnan blir väldigt flack. Testade även lite galopp-skutt som kändes ostadiga men han var duktig som försökte!

Igår var det FULLT UPP så jag hann verkligen inte – lovar!

Idag satte vi öppnorna så bra i både skritt och trav att slutorna på stor volt inte alls var så tydliga längre, vilket känns underbart! Förändring i kroppen och utveckling. Högervarvets öppna i trav är fortfarande lite jobbig dock.

Testade galoppfattningar som satt jättefint, lite hoppigt och ryckigt men i ett fint flyt några steg, sedan avbröt vi. Avslutade med att hålla galoppen, som blev extremt platt och fyrtaktig, men det kändes faktiskt väldigt bra eftersom den lätt blir nästan tvåtaktig av hans studsbollskropp, så han fick massor av beröm! Dessutom är ju faktiskt fyrtaktsgaloppen mer samlad, vilket verkligen syntes eftersom den var långsam och taktfast, men som sagt platt och verkligen nybörjare 😉

Passade också på att fälla en tår, eller två.. eller tre, kanske var de ett helt gäng, över min fina pojke! Han är så tålmodig och duktig. jag är så stolt över hur fin han har blivit i kroppen, hur lätt han har för sig och hur väl han talar till mig och ifrågasätter mig när det behövs, samt lyssnar till mig noggrant när det behövs <3 Mitt stora hjärta!!!