Compadre's blogg

Bildtext: Compadre och fina sadeln (2 aug 2011)

Tänk! Den akademiska sadeln passade trots allt *glad* 🙂 så nu kan jag använda mig av den utan beskymmer. Dock regnar vi bort här ute i skogen och tiden räcker inte alltid till det man önskar, därför är det ridning till och från just nu..

(Obs! Impression pad är förresten sjukt bra och det gjorde mig lugn att se hur jämnt trycket låg av sadeln när jag testade den.)

Bus och mys, massage m.m. står dock på schemat som vanligt!

Att tiden inte räcker till är ett inkorrekt uttryck men ibland känns det verkligen så. Nu har jag ridit underbara Compis ett par dagar och så är det full rulle med jobb och plugg så därför får jag lägga ned träningen några dagar igen..

Han är så öppen och knasig lilla pojken för nu kommer han busig och energiskt mot mig när jag lockar på honom i hagen, full galopp och studsar mot mig – tvärnit och hej med öronen framåt 😉

Ridningen i förrgår var bra. Compadre tog skänkeln helt okej med några små ryck. Mest går han mot högertygeln och då stöter han mot allt och blir spänd. Han frustade i skritten OCH traven *litet wow, hehe* och han var mycket mer avspänd i allmänt under ridpasset. Han har svårt att ta för sig av steget men han krullade inte ihop sig stressat utan snarare för att det var svårt. Försökte rakrikta honom på långsidorna och han tog även detta bra.

Testade att rida med den Akademiska sadeln denna dag, men det går verkligen inte – tyvärr! Så det blir verkligen att sälja den, någon intresserad?

Igår var ridningen underbar. Han frustade fint flera gånger i traven och tog för sig mer framåt utan att springa framåt utan bara tänka framåt men vänta kvar. Skritt och trav, på volt, serpentin och rakt spår – och ingen kaos alls 😉

Kommer ständigt på mig själv att jag lägger bort skänkeln eftersom han så lätt exploderar för den.. Problemet är bara att då när jag lägger dit den efter att jag kommer på att jag lagt bort den så blir det massa spänningar i honom och så blir det lagom panikslaget när jag lätt lägger an tygeln för att hindra honom från explosion. Men inte nu! 😀

Han bara lyssnade bakåt och sedan var det cool, han verkade till och med gilla att skänkeln låg där. Avslutade snart, efter att ha dragit ut lite extra på tiden bara för att det kändes så bra, men han var så värd att bara mysa istället för att trigga i ridningen.

Vi övade lite på buga uppe vid stallet och han är cool och trygg med detta. Han tynger nu benet bakåt och riktigt “hukade” en riktig gång. På G 🙂

Bildtext: Ignorera min sits, jag “följ-gungar” med höftpartiet (4 aug 2011, tror jag)

Så sjuukt länge sedan jag red nu!! Ahh, abstinens! Har införskaffat hackamore och älskar det.. Dock enbart ridit på det en gång men första riktiga gången var på Johannas @fuckfaejs Kaiser för några veckor sedan och det var en fröjd. Har alltid föredragit enhandsfattning men inte kommit överens med mitt bettlösa alternativ på Compadre när det gäller hans idéer.

Nu red jag för någon vecka sedan och ville verkligen komma igång – men så är det distansjobb och plugg (utbildar mig till hästmassör) så jag HINNER INTE!!

I helgen ska jag följa upp lite!

Kikade på videon (stillbild som ni ser) och han försöker så vänligt – och ser till och med GLAD ut 🙂 *känns härligt i hjärtat*

Det kändes allmänt trippigt och stötigt, men nu när jag såg videon såg det betydligt trevligare ut än känslan. Han kämpar fint med baktassarna sina som är lite korta 😉 ..och frambenen slängs tyvärr ner, men framtung är han inte och det känns skönt, knäcker inte heller av lika mycket som förr.

Intressant fortsättning 🙂

OBS!
Angående form och sits på oss så lägger jag enbart upp detta för jämförelse eftersom jag nu äntligen börjar sätta igång honom i ridningen en gång för alla. Har ju innan enbart arbetat honom från marken och inte funnit varken sadel eller huvudlag som känns rätt för oss – därför har det fått ta tid istället för att stressa.

Tung i steget, lite bärighet, kort framsteg, markbunden – men detta ska utvecklas 🙂 Jag är extremt stolt över honom och att han verkligen trivdes med hackamoret och kunde frusta och göra sitt bästa istället för att “skylla ifrån sig” på allt. Pojken *puss*

Idag kom det hackamore som jag beställt från Marcus Holst ridakademi (Kaupre hackamore) och trots att det var en sådan skithäst och skitdag senast kände jag starkt för att trots allt testa.

Så, jag sadlade Compis (med allroundsadeln) och tränsade honom med hackamoret (som först skulle äta upp honom, men sedan var det okej *haha, töntpålle lär dig någon gång*). Det var lite opassande tillsammans med mitt träns men ordnar jag ett träns i storlek cob kommer det inte vara några problem – och det gick ju att rida med såhär också bara det att det satt aningens långt ned.

Men, åter till själva ridpasset!

Jag red ju som sagt härliga Kaiser med hackamore och enhandsfattning – det var verkligen en dröm. Enhandsfattning är någonting jag gillar eftersom hästen får ta så mycket mer eget ansvar då och jag har fått för mig att det vore perfekt för Compadre. Dock har jag känt mig väldigt underlägsen och utsatt med vanligt bett eller tyglarna i remontgrimman som bettlöst alternativ eftersom allt blivit stumt!?

Hackamoret mjukade upp allt och tro det eller ej men jag och Compadre kunde ta oss igenom ett helt pass utan att få “nära döden-upplevelser” lite titt som tätt, inte en enda faktiskt.

Han var lite jävlig ibland och kurade ihop sig eller ryckte tygeln ur handen på mig bara för att, men jag kände mig så säker och bekväm så han bara fann sig i att göra det jag bad honom om. Jag väntade mig någon slags protest eftersom han höll sig i skinnet så länge men istället för skutt, eller hopp eller något annat förfriskande (enligt Compadre själv såklart!) så kom det frustning efter frustning.

Vi trippade fram i kort struttig trav, skuttandes och vinglandes som två fyllekajor *haha* Men lyckliga som få och vem sjutton bryr sig när man för första gången kommer igenom ett helt ridpass (ca 20-30 minuter) utan något direkt bök.

Det enda som hände som höll på att bli “utanför ramarna” var att han rätade ut sig och tryckte emot skänkeln, eller stressade och blev ihopkrupen för min skänkel (som alltid!) men för första gången så lugnade han sig själv av att bettet bad om nedåt framåt-sökning så jag tror att detta kan rädda oss (mig!).

Nu känner jag till och med att jag ser fram mot ridpassen, och kanske att jag ska försöka ordna några nödlösningar för den Akademiska sadeln som ligger lite för platt på honom, någon padd med tunnel måste ju gå att ordna – som det finns att köpa till andra bomlösa sadlar!? Jag ska kika mig omkring.. Vet DU något så hör av dig 🙂

Tänk att nu när jag såg vad jag skrev i senaste inlägget här kom jag på att jag just brutit mot mig egna magkänsla.. eftersom jag hämtat hem min nyrenoverade “Akademiska sadel” kunde jag inte låta bli att sitta upp och känna in läget. Vilket såklart slutade i en tråkig stund *blä, räcker ut tungan..*

Tji fick jag – är allt jag har att säga!

Compadre behöver lära sig vad ansvar innebär, tänk att trodde ni att Z skulle vara gentlemannen i det här sällskap. Det trodde inte jag.. men nu vet jag!

Nu när jag varit i Växjö och pausat träningen hästarna några dagar kom jag hem med ny energi, även med nya insikter – jag ska rida på hackamore!

Jag red nämligen Johannas häst (min gamla praktikant) på hackamore som hon alltid gör och det var verkligen en härlig känsla det gav. Eftersom jag satt på enhandsfattning och skulle visa för henne hur hon skulle göra Kaiser mer oberoende av henne och få honom att ta ansvar för sig själv och sin bärighet gav skänklarna som hackamore har verkligen känslan av stångbett. Mjukt och följsamt istället för stumt som jag annars lätt kan uppleva mitt hemmagjorda bettlösa alternativ med remontnosgrimman.

Compadre som gärna går med huvudet i det blå och gör så jag hamnar i underläge skulle få lite annat att fundera över om jag hade ett hackamore – det är jag övertygad om! Därför har jag nu beställt ett fint hackamore från Marcus Holst ridsportsbutik 🙂

Tänkte faktiskt även vänta med att rida honom till det har kommit eftersom det bara känns struligt annars och jag vill inte uppröra honom i onödan. Om detta kan hjälpa honom är det värt att vänta. Dessutom har jag beställt med en “curb strap” i läder så jag inte behöver ha kedjan under, så han inte flyger i luften för den istället 😉
Bildtext: Snyggt hackamore (lånad från http://butik.ridakademi.se/)