Compadre's blogg

3 ridturer, två avsittningar, ett övertramp
Det har varit en omtumlande tid med Compadre dessa veckor..

Allt började med en första ridtur i paddocken då Ida var med och skulle titta till oss. Det var lugnt och härligt och jag var rent av chockad över hur lugn och stillsamt allt gick till. En liten snurr fick jag göra på för att Compadre började springa lite okontrollerat, men det var allt – sedan funkade allt som sagt jättefint. Ingen direkt takt och balans men han försökte och det är vad som räknas, det kommer ju med tiden 🙂 Ida fick denna dagen se vad jag talar om när han får sina ryck, från filbunke till aggressiv galning 😉 Men som sagt, allt gick bra.

Andra ridturen var ett enda kaos. Jag var då ensam och det enda jag gick göra var att snurra, parera och markera då det var laddat, stressat och hotfull stämning i luften. Jag kunde ta skritt och trav men galoppen var inte ens att tänka på..

När det sedan var dags för tredje ridturen i paddocken bad jag Ida vara med igen så någon hade lite koll på oss.

Jag räknade med en fortsättning på förra ridturen som var allt annat än inkännande, bara ut och in. Men till min stora förvåning hade han sin första riktiga duktiga känsla hela ridpasset. Det var takt, helt okej balans, lugn, inkännande, små detaljer som gav stora framsteg 🙂 Wow!

Kunde få honom i avslappnad öppna och sluta i höger varv och nästan i vänster varv också. Han behöver helt klart kliva på mer men att han höll sig lugn och inte kände sig pressad var underbart att känna. Det bettlösa har gett snabba resultat och det känns verkligen som vi är på väg till att mjuka upp den där lilla kroppen på riktigt.

Ida berättade också att hon såg hur mycket mer han klev under sig idag och mycket mer takt än förra gången 🙂

Återbesök hos equiterapeut efter lång tid
I måndags åkte jag med Compadre till Mari Johansson (Bergs konvaliscens) för att kolla upp honom. Det var nu massor av månader sedan som vi var hos Mia. Första gången för att lösa massor av fysiska låsningar och spänningar. Andra gången efter tre veckor och då var han väldigt fin i muskulaturen men fortfarande spänd i vänstersidan..

Denna gången var jag spänd på hur det skulle gå eftersom det nu var så länge sedan. Jag och Mia hade förra gången bestämt att vi skulle komma på återbesök när jag börjar rida honom, kanske en eller ett par månader efter andra besöket.

Nu hade det som sagt gått massor av månader, eftersom jag och Mia talats vid och kommit överens om att det varit bättre att skjuta upp besöket till vår vardag var lite mer jämn – som den nu blivit. När den varit upp och ned som en berg&dal-bana har det ändå hänt så mycket i kroppen att vi gjort bäst i att vänta.

Men, åter till dagen besök 🙂 Det gick hur bra som helst!! Mia berömde hur otroligt mycket muskler han hade (som en hingst, hoho!) och att han var helt jämnlik, inga spänningar, inga låsningar ingenting – underbart, kunde knappt tro det!

Bildtext: Den galoppen har vi kämpat för att forma (21 mars 2011)

Jag som slarvat med massage och trott att det nog straffar mig nu när vi kommer till Mia och hon lägger märke till allt. Men icke, det var bara ett helt vitt papper vi fick med oss hem, med en liten anmärkning på att energiflödet var OK vid njurpunkterna. Därför gjorde hon akupunktur där, eftersom han haft problem med kisseriet också, vilket vi är helt säkra på att det nu sitter mentalt bara.

Han tog akupunkturen kanonbra, han bearbetade det som behövdes och när hon gjorde lite akupressur på nacken tog han det också fint.

Mia sade också att han såg stolt ut, nästan lite kaxig till och med. Det är han ju inte hemma till vardags för då är han väldigt mammig, men han växer i sin ödmjuka stolta roll mer och mer 🙂 Kaxa kan han ju men då är det med arrogans i ridningen och det är inget positivt, men det vänder åt rätt håll!

Flytt
Äntligen står vi i nya stallet på Gummagården i Nässjö och stormtrivs. Hästarna är ute från tidig morgon till senkväll. Stora hagar, mat ofta, stora boxar och fräscht och luftigt stall – kunde inte trivas bättre. Underbart är också att han funnit en vän 🙂

Bildtext: Två fina i hagen (21 mars 2011)

Zebastian
När Compadre kom till nya stallet möttes han av min nya häst Zebastian som vi redan flyttat dit. De fick stå och bekanta sig bredvid varandra i sina boxar för att sedan släppas ihop dagen efter. Ihopsläppet blev det lyckligaste någonsin typ 🙂 De blev bästa vänner från första stund. 5 minuter senare när jag frukostfodrade dem stod de och åt ur samma höhög.Bildtext: Mina goingar träffades för 5 minuter sedan (21 mars 2011)

En liten kick från Compadre för att testa av Zeb blev det och då fick han ett tjut och en kick tillbaka. Sedan var det helt lugna puckar 🙂 De fortsatte att busa runt och till och med leka med varandra medan jag gick och mockade ur hagen – wow!

Bildtext: Sötisarna dansar tillsammans i hagen, hehe (21 mars 2011)Bildtext: Puss och kram (21 mars 2011)

Bildtext: Tötisarna och buscompis (21 mars 2011)

Mirakelflätorna
Efter att Compadre kliat sönder en stor del av manen tog jag med gråten i halsen ut flätorna och manen rasade av.. Så nu får han gå utan dem, för manen var som svinto av all kli *suck* Den goda nyheten är att manen växer så det knakar ändå, till sommaren eller kanske efter sommaren hoppas jag ha en spansk pålle med lång man 🙂

För tillfället kallar jag Compadre för “flätan” för han har blivit flicka från och med idag 🙂 Alla talar om dessa mirakelflätor som ska sitta i sex veckor och sedan bör manen ha växt massor utan att slitas av under tiden.

Det ska bli spännande att se. Han har väldigt sliten man vid täckeskanten trots att jag bytt ut alla mina “vanliga” täcken mot halvhalstäcken som jag tycker ger mindre skav vid manen. Har jag nu en spansk pålle får jag ju se till att ge honom en lång, fin böljande man, hehe!

Missade ju självklart att ta en bild på honom, lilla flätan 😉 Men jag ska se om jag kanske kan få till en imorgon eller en annan dag – de ska ju trots allt sitta i några veckor (om jag lyckas hålla tassarna borta vill säga..)

Annars har det varit helt träningsfri vecka, väldigt trisst för jag har varit jättesugen varje dag. Men eftersom jag arbetat och flyttat hela dagarna och kvällarna har det tyvärr blivit att prioritera detta före träning med Compisen.

I helgen smider vi andra spännande planer och vi får se hur livet ter sig för alla inblandande. Men på måndag vet jag säkert att vi åker till Mari Johansson (equiterapeut) och gör behandlingen som vi så länge väntat på, sedan åker vi direkt till nya stallet och hemmastadgar oss – spännande!

Just nu är det mycket som händer runt omkring oss – mig och Compadre! Min lägenhet och hans stallplats är uppsagda denna vecka. Jag åker med flyttlast till Nässjö redan nästa helg och idag ska jag och kolla på en förhoppningsvis blivande stallplats till honom i samma stad.

Spännande med nytt och flytt!

Mycket annat är också på G men det sparar jag till lite längre fram för att göra er lite extra nyfikna så länge 😉

Bildtext: Jag och min “Compis” (20 feb 2011)

Äntligen är nya hemsidan på G – som ni ser har ni ett litet smakprov av det 😉Bildtext: Min fina pojke (20 feb 2011)

Igår var en av de underbaraste dagarna jag haft tillsammans med Compadre. Egentligen tänkte jag bara låta honom vara idag men så fick jag ett infall av att jag ville rida, men det gör jag inte eftersom det bara är att utmana ödet.. Så istället tänkte jag ta ut honom 5 minuter i ridhuset och träna på samma sak som vi gjort nu i en veckas tid – nämligen öppna från marken på volt.

Fredrik som följt med hade frågat mig om han skulle ta med kameran men eftersom planen egentligen inte var att göra något speciellt med Compadre hade jag sagt att det inte behövdes – tro att jag ångrade mig!!

Eller, egentligen så var det ingen ånger över mig bara för att kameran inte var med eftersom allt kändes så magiskt och kanske var det finare att inte ha det på video/bild utan låta minnet vara ett minne. Men visst, jag hade gärna haft fotobevis på detta 😉

Compadre tog för första gången egna initiativ till att busa. Annars är det alltid jag som brukar trigga igång honom så han springer omkring och skuttar, men idag stod jag mest still och lät honom göra det han ville innan vi skulle ta en snabbträning på volten i lina.

Men Compadre hoppade, skuttade, gav ifrån sig ljud och studsade kring så både jag och Fredrik stod med två stora fåniga leenden på läpparna 🙂

När jag bjöd in mig själv till att leka med Compadre på en långsida – genom att “utmana” honom då han kom i min rörelseriktning, vilket han tycker är jättekul och retligt på samma gång för då måste han vara snabb och smidig för en vändning. Men idag gjorde han ingen vändning utan fortsatte trava pampigt vid min sida!!

Kanske låter inte detta som något speciellt men då hör det till historien att jag har försökt träna med honom vid min sida nu rätt mycket men hela tiden viker han av och busar hellre en bit ifrån.

Om jag håller honom lätt i manen medan jag går vid hans sida går det bättre men det är fortfarande lite osäkert tycker Compadre som gärna sticker om han får chansen. Jag märker även på honom att han tycker det är lite tufft att ta lite större steg som jag ber honom om vid min sida, så kanske är det en kombination av dåligt självförtroende och osäkerhet till både honom själv och mig.

Men om jag talar om denna dag – WOW – då talar jag om en självsäker fin pojke som dansade vid min sida, inte en gång utan gång på gång, han följde, han förde, han var bekväm och harmonisk *tår i ögat* Detta är de svåraste sakerna han haft med människor, att röra sig avslappnat vid dem och nu var det som den mest naturliga saken som skett :’)

När vi sedan fortsatte att busa och jag utmanade mer valde han, istället för att göra en 25öres-vändning bort från mig och larva omkring, att göra en tvärnit mitt framför mig så kraftigt att han lättade med framdelen från marken – en perfekt stegring!

När jag tittade på Fredrik och läste av hur jag såg ut tillsammans med han ansiktsuttryck förstod jag att han förstod. Vi skulle tagit med kameran för att ha förevigat denna stund och kunna dela den med er!

Nu är den ändå förevigad i detta inlägg och jag ska snart försöka visa er vad det är jag talar om.

Livet leker! Compadre växer för varje dag! Jag växer för varje dag! Jobben strömmar in och våren är på väg – vem klagar, INTE JAG 😀