Compadre's blogg

Text och bild samt förhoppningsvis lite video kommer i senare inlägg 🙂

Bildtext: Jag och Compisen är glada och rookies, hehe! (23 okt 2011)

Bildtext: En svettisch och coolisch Compadre på avskrittning i skogen (21 okt 2011)

Verkligen på G nu. Nya knutar löses upp för varje pass och det känns hur bra Compadre börjar må i kroppen nu.

Detta har vi hunnit med: (Knas!)

> Gå i luften förbi läskiga saker
> Den klassiska såklart, bocka och stegra, samt “kaninhoppen” 😉
> ..från kaninhoppen – sken hem till kompisen
> Galopp stillastående (inte positivt)

Detta har vi kommit fram till/igenom: (Kalas!)

> Halvhalt betyder lugna
> GÅ förbi läskiga saker
> BRA – betyder BRA!
> Galopp betyder inte alltid högergalopp 😉
> Trav kan vara större än symaskinstrav
> Skritt på halvlång tygel
> Skänkeln är nästan inte farlig längre
> Konversera verbalt genom positiv förstärkning under ridpass uppskattas

Going! Var ute i skogen och motionerade. Ut med massa energi och mycket galopp i den lilla kroppen var det. Anfådd och svett blev det men Compadre njöt mer än jag någonsin vågar hoppas på. Med bootsen flög vi fram i struttig stötig galopp (stelt och ovant, haha!) men snart sträckte han ut och i uppförbackarna och till och med även lite på plan väg kunde jag plocka ihop honom i galoppen och lägga intill skänkeln.

Kan inte heller förstå hur sjukt mycket energi denna pojke har i kroppen för efter denna tur var jag lagom mör och han var bara lagom nöjd !! Haha, vilken framtid. Värsta maratonpållen eller?!

Mycket mycket massor är det kvar men vilken underbar känsla att verkligen – äntligen – ha kommit ut. Dock blir det införskaffning av en westernsadel innan vi yr ut igen för jag är inte säker på hur bra jag sitter i den akademiska bomlösa och glida runt undviker vi helst 😉

To be continued..
Bildtext: En halv del av Compadre kom med i bild, hehe (15 okt 2011)

Ut i skogen och mysa innan älgjakten börjar! Tyvärr ömmar han rätt bra på grusvägarna så ska nu införskaffa boots som hjälper att kunna behålla honom barfota. Vi har ju mest skrotat omkring i paddocken och det är ju gräs så hans tassar utsätts ju inte för mycket och det blir ju självklart en omställning nu i skogen.

Bildtext: Compadre mysepojke (9 okt 2011)

Självklart kunde jag inte låta bli att skutta upp på lilla ryggen och ta lite snålskjuts. Tyvärr bryts alltid förtrollningen då eftersom han blir så hiskerligt pigg. Men snart är det dags att verkligen ta mig ut – ska bara införskaffa mig en westernsadel att hålla mig kvar i först 😉
Bildtext: Lånade lite skjuts på min ädle springare (9 okt 2011)
Bildtext: Mys myys myyys (9 okt 2011)

Bildtext: Compadre och fina sadeln (2 aug 2011)

Tänk! Den akademiska sadeln passade trots allt *glad* 🙂 så nu kan jag använda mig av den utan beskymmer. Dock regnar vi bort här ute i skogen och tiden räcker inte alltid till det man önskar, därför är det ridning till och från just nu..

(Obs! Impression pad är förresten sjukt bra och det gjorde mig lugn att se hur jämnt trycket låg av sadeln när jag testade den.)

Bus och mys, massage m.m. står dock på schemat som vanligt!

Att tiden inte räcker till är ett inkorrekt uttryck men ibland känns det verkligen så. Nu har jag ridit underbara Compis ett par dagar och så är det full rulle med jobb och plugg så därför får jag lägga ned träningen några dagar igen..

Han är så öppen och knasig lilla pojken för nu kommer han busig och energiskt mot mig när jag lockar på honom i hagen, full galopp och studsar mot mig – tvärnit och hej med öronen framåt 😉

Ridningen i förrgår var bra. Compadre tog skänkeln helt okej med några små ryck. Mest går han mot högertygeln och då stöter han mot allt och blir spänd. Han frustade i skritten OCH traven *litet wow, hehe* och han var mycket mer avspänd i allmänt under ridpasset. Han har svårt att ta för sig av steget men han krullade inte ihop sig stressat utan snarare för att det var svårt. Försökte rakrikta honom på långsidorna och han tog även detta bra.

Testade att rida med den Akademiska sadeln denna dag, men det går verkligen inte – tyvärr! Så det blir verkligen att sälja den, någon intresserad?

Igår var ridningen underbar. Han frustade fint flera gånger i traven och tog för sig mer framåt utan att springa framåt utan bara tänka framåt men vänta kvar. Skritt och trav, på volt, serpentin och rakt spår – och ingen kaos alls 😉

Kommer ständigt på mig själv att jag lägger bort skänkeln eftersom han så lätt exploderar för den.. Problemet är bara att då när jag lägger dit den efter att jag kommer på att jag lagt bort den så blir det massa spänningar i honom och så blir det lagom panikslaget när jag lätt lägger an tygeln för att hindra honom från explosion. Men inte nu! 😀

Han bara lyssnade bakåt och sedan var det cool, han verkade till och med gilla att skänkeln låg där. Avslutade snart, efter att ha dragit ut lite extra på tiden bara för att det kändes så bra, men han var så värd att bara mysa istället för att trigga i ridningen.

Vi övade lite på buga uppe vid stallet och han är cool och trygg med detta. Han tynger nu benet bakåt och riktigt “hukade” en riktig gång. På G 🙂

Bildtext: Ignorera min sits, jag “följ-gungar” med höftpartiet (4 aug 2011, tror jag)

Så sjuukt länge sedan jag red nu!! Ahh, abstinens! Har införskaffat hackamore och älskar det.. Dock enbart ridit på det en gång men första riktiga gången var på Johannas @fuckfaejs Kaiser för några veckor sedan och det var en fröjd. Har alltid föredragit enhandsfattning men inte kommit överens med mitt bettlösa alternativ på Compadre när det gäller hans idéer.

Nu red jag för någon vecka sedan och ville verkligen komma igång – men så är det distansjobb och plugg (utbildar mig till hästmassör) så jag HINNER INTE!!

I helgen ska jag följa upp lite!

Kikade på videon (stillbild som ni ser) och han försöker så vänligt – och ser till och med GLAD ut 🙂 *känns härligt i hjärtat*

Det kändes allmänt trippigt och stötigt, men nu när jag såg videon såg det betydligt trevligare ut än känslan. Han kämpar fint med baktassarna sina som är lite korta 😉 ..och frambenen slängs tyvärr ner, men framtung är han inte och det känns skönt, knäcker inte heller av lika mycket som förr.

Intressant fortsättning 🙂

OBS!
Angående form och sits på oss så lägger jag enbart upp detta för jämförelse eftersom jag nu äntligen börjar sätta igång honom i ridningen en gång för alla. Har ju innan enbart arbetat honom från marken och inte funnit varken sadel eller huvudlag som känns rätt för oss – därför har det fått ta tid istället för att stressa.

Tung i steget, lite bärighet, kort framsteg, markbunden – men detta ska utvecklas 🙂 Jag är extremt stolt över honom och att han verkligen trivdes med hackamoret och kunde frusta och göra sitt bästa istället för att “skylla ifrån sig” på allt. Pojken *puss*

Idag kom det hackamore som jag beställt från Marcus Holst ridakademi (Kaupre hackamore) och trots att det var en sådan skithäst och skitdag senast kände jag starkt för att trots allt testa.

Så, jag sadlade Compis (med allroundsadeln) och tränsade honom med hackamoret (som först skulle äta upp honom, men sedan var det okej *haha, töntpålle lär dig någon gång*). Det var lite opassande tillsammans med mitt träns men ordnar jag ett träns i storlek cob kommer det inte vara några problem – och det gick ju att rida med såhär också bara det att det satt aningens långt ned.

Men, åter till själva ridpasset!

Jag red ju som sagt härliga Kaiser med hackamore och enhandsfattning – det var verkligen en dröm. Enhandsfattning är någonting jag gillar eftersom hästen får ta så mycket mer eget ansvar då och jag har fått för mig att det vore perfekt för Compadre. Dock har jag känt mig väldigt underlägsen och utsatt med vanligt bett eller tyglarna i remontgrimman som bettlöst alternativ eftersom allt blivit stumt!?

Hackamoret mjukade upp allt och tro det eller ej men jag och Compadre kunde ta oss igenom ett helt pass utan att få “nära döden-upplevelser” lite titt som tätt, inte en enda faktiskt.

Han var lite jävlig ibland och kurade ihop sig eller ryckte tygeln ur handen på mig bara för att, men jag kände mig så säker och bekväm så han bara fann sig i att göra det jag bad honom om. Jag väntade mig någon slags protest eftersom han höll sig i skinnet så länge men istället för skutt, eller hopp eller något annat förfriskande (enligt Compadre själv såklart!) så kom det frustning efter frustning.

Vi trippade fram i kort struttig trav, skuttandes och vinglandes som två fyllekajor *haha* Men lyckliga som få och vem sjutton bryr sig när man för första gången kommer igenom ett helt ridpass (ca 20-30 minuter) utan något direkt bök.

Det enda som hände som höll på att bli “utanför ramarna” var att han rätade ut sig och tryckte emot skänkeln, eller stressade och blev ihopkrupen för min skänkel (som alltid!) men för första gången så lugnade han sig själv av att bettet bad om nedåt framåt-sökning så jag tror att detta kan rädda oss (mig!).

Nu känner jag till och med att jag ser fram mot ridpassen, och kanske att jag ska försöka ordna några nödlösningar för den Akademiska sadeln som ligger lite för platt på honom, någon padd med tunnel måste ju gå att ordna – som det finns att köpa till andra bomlösa sadlar!? Jag ska kika mig omkring.. Vet DU något så hör av dig 🙂