Compadre's blogg

Bildtext: Jag och Compadre när vi besökte Morgan i söndags (20 feb 2011)

Just nu känns det som för många måsten. Hästlivet i vardagen ska vara så himla “vanlig” och det är inte riktigt så det fungerar i min värld. Jag vill känna av hästar, som individer och de ska få uttrycka det de känner. Om det innebär som i Compadres fall att han blir “galen” och flippar spelar ingen roll, för det som behöver komma ut – det ska ut!

Det är lätt att glömma hur Compadre var när han kom, apatisk, undernärd och ledsen. Till vad han förvandlades till när han började få energi och bearbetade sina känslor, han var både rädd, aggressiv, ledsen, galen och glad – olika för varje dag, men mes rädd och överkänslig för allt. Lättdistraherad är han fortfarande och labil märker jag också att han blir, men det kommer mer som en chock nu eftersom han mestadels står lös i gången med hängande huvud och han lunkar med när man leder honom, går förbi saker om jag ber honom trots att han först skyggar osv.

Men i dagsläget ska jag tänka om lite. För just nu är han i en fas där han är skör och aggressiv. Jag kan tänka mig att bearbetar gamla saker som nu kommit upp till ytan eftersom vi börjar rida lite mer. Jag vet även att han har överskottsenergi eftersom han går ute för lite än vad han skulle behöva. Omständigheterna är alltid olika för alla och livserfarenheter och känslor spelar en stor roll för hur man tar saker.

Jag har nu bestämt mig för att lägga ridningen lite åt sidan för tillfället eftersom han tydligt visar mig att han så gärna vill träna från marken. Alltid positiv och villig att förstå, medan han från ryggen har det tufft att både känna in mig och sig själv.

Självklart behöver vi komma förbi problemen i ridningen men det är ingen brådska. Trodde jag skulle åka och träna Akademisk Ridkonst nu på söndag men jag skjuter faktiskt på det och åker dit som fotfolk istället. Det är upp till Compadre och vad han är redo för i livet – och just nu känns det som han försöker berätta för mig att det är tufft för honom. Då väntar vi 🙂

Allt för min galne lille prins! <3

Innan jag börjar berätta om hur det gick att rida idag ska jag säga en så hiimla “kors i taket”-grej 😉 Compadre hade inte bajsat någonting i mitten av boxen utan lagt allt utmed en vägg *LYCKA* ..och visst låter detta helt banalt men ni anar inte hur lång tid och mycket omsorgsfullt jag lägger varje dag på att mocka hans sketna box. Det är bajs och kiss ÖVERALLT och vi som har gummimattor ska helst inte ha så mycket spån heller eftersom det inte behövs. Men nu har jag tagit mer spån och tänkt vända hans skitiga trend en gång för alla – och kanske det funkar. Hur mycket som helst för mig att vända igenom eftersom han blandar allt. Men hoppa hoppas på att han kanske börjar tänka sig för lite 😉

Bildtext: Jag och Compis i stallgången (4 feb 2011)

Nu till ridpasset..

Med bultande huvudvärk beslutade jag mig för att ändå sitta upp en sväng eftersom det var så upp och ned igår. Kände att jag bara ville sitta upp en sväng och känna hur det skulle kännas med sadel. Tyvärr var det värre.. men slutade bättre!

Jag hade enbart kapsonen idag eftersom han ju nu har börjat hackar tänder med bettet igen.. Han var överkänslig mot allt när han “försvann in i sig själv” och minsta sak jag bad om blev en cirukus. Eller så var han helt okänslig och slet tygeln ur handen på mig trots att jag knappt gjorde någonting och så kastar han sig framåt nedåt och försöker ordagrant få av mig..

Jag kunde inte göra några småsaker med honom, som att be om lite ställning och bara lunka på som vi annars gillar att göra i ridhuset. Så idag tog jag och travade och tränade lite galoppskänkel enbart för att få bort bockningsattackarna. Han var upprörd, arg, ledsen, oförstående – you name it – men tillslut kom han på att om han slutade strula och kasta sig omkring kanske vi kunde bli kompisar och komma överens om någonting.

Pressade absolut ingenting utan bara små små bedjanden som mest slutade i katastrofala tvära kast. Äntligen lossnade det och han bara flöt lite försiktigt och osäkert in i galoppen och sedan avslutade jag direkt. Jag testade enbart vänstergaloppen eftersom jag märkte häromdagen att han bara tar högergaloppen uppsuttet.

Jag satt nämligen en liten sväng själv och red när jag var hos Morgan, för att få ordning på allt i lugn och ro. Då blev det galoppfattningar eftersom han försökt skicka av mig under hela ridpasset och det gick helt okej då ensamma. Dock upptäckte jag ju som sagt att han absolut inte vill ta vänstergaloppen, men det utreder vi nu lite i taget.

Ännu tröttare och dubbelt så mycket pulserande huvudvärk hade jag efter passet. Men det kändes ändå helt okej.. Godnatt!

Måndagen den 21 februari 2011
Äntligen skulle jag och Compadre återgå till lugnet i ridhuset, barbacka, gymnasiserande och lugnt i skritt och trav – trodde jag!!

Jag satt upp och kände att han var laddad, men det är han alltid innan vi hunnit komma igång och landa i stämningen. Tyvärr var var inte själva i ridhuset och det märktes väl att han påverkades negativt av andra hästar nu, vilket jag inte märkt av mer än lite i början när vi var med andra i ridhuset. På senare tid har han bara lagt märke till dem men sedan har vi koncentrerat oss på vårt medan de andra kunnat galoppera eller annat runt omkring.

Men idag var det mycket för Compadre.. Han är så vig i vänstervarvet att han alltid får mig ur balans där och idag var det extremare än någonsin. Han studsade och var pigg pigg pigg. När jag gick över till högervarvet gick det mycket bättre eftersom han är lite stelare här och har därför lite svårare att göra sina viga cirkuskonster då.

Bildtext: Jag och Compadre i ridhuset för några veckor sedan (4 feb 2011)

Efter några varv gick det faktiskt väldigt bra i högervarvet och jag vågade nästan ge honom lite mer tygel även i vänstervarvet. Dock känner jag att tygeln blir lite för kort eftersom han är SÅ SNABB!!! – och då vill jag inte chansa på att trilla av.

När jag precis i slutet av det lilla passet bad honom att följa innertygeln i högervarvet (som han nu tycker är jättesvårt pga. stelheten) så började han krumbukta sig och få mig ur balans eller så stannade han och låste sig mentalt. Det här är precis så han gör ute med mig men då har jag mer balans och självsäkerhet med tanke på sadeln så därför kan jag ta mig ur dessa problem då. Sedan att det upprepas hela tiden när vi är ute men jag får iaf. bort det lite i taget. Men nu var det fast och still och jag känner mig otroligt utsatt och maktlös på hans rygg när han spelar ut mig på det där sättet.

Samtidigt, eftersom han var så laddad, spänd och störd av allting går han och “hackar tänder”. Han liksom visar tänderna och går och biter ihop gång på gång så tänderna hackar mot varandra. Han gör detta ungefär varje gång han sätter ned en hov och det blir väldigt stressande att höra på. Detta har han inte heller gjort mer än när vi varit ute nu de senaste gångerna, men annars när jag är i ridhuset har han slutat med det och enbart gjort det om jag bett honom om någonting som han tycker är svårt..

Bildtext: Jag och Compis en dag då vi var glada och överens.. (4 feb 2011)

Suck! Allting slutade med att jag fick loss det lite, lite.. Men mest sprang han på alla håll och kanter eller stannade och låste sig. Uppgiven, besviken och lite ledsen satt jag av och fick nöja mig med detta..

Väl inne i stallet är han lika söt och go och positiv och tillmötesgående att man bara undrar vad som rör sig på honom i skallen när han stressar upp sig så hemskt i ridningen nu..

Aja, nya tag imorgon!?