Compadre's blogg

Varmt varmt varmt har det varit och hästarna har gått och dåsat rätt bra i hagen. Dock känns Compadre alltid lika pigg och glad när vi kommer till paddocken. Stegra och spansk skritt har blivit hans nya favorit-trix för det är typ det enda han vill göra hela tiden när jag ber honom.

Jag har engagerat mig i att få till stegringarna från olika positioner och “styra” honom lite mer i hur mycket eller lite och åt vilket håll. Tyvärr tycker han att jag är petig då och så tröttnar han. Han säger: Men TITTA vad jag kaaan!! Jag måste ju få massor av beröm när jag är så duktig och maffig 😀

Hehe, sötis! Men vi börjar komma framåt i att reglera, nu hoppar han inte framåt som en kanin i stegringarna lika mycket utan står still och niger mer.

Ridningen nu innan AR-träningen igen känns lite längre bort, tänkte spara på det tror jag..

Så kom den där känslan som jag sökt så länge – dags att sitta upp! Senast var på AR-kursen för Elise och då var det mycket känslor som kom upp till ytan både för mig och Compadre.

Jag hade med mig min lilla pocket med godis för att plocka in lite gott i ridningen eftersom han lyssnar fint med det från marken. Motivationen är inte den enklaste när jag sitter på hans rygg.

Jag kunde hålla om och han tog det bra – så bra att jag var förvånad 🙂 Skritt och några travövergångar arbetade vi med och mycket ANDAS, taktfasta övergångar och att hålla takt och lugnt i avspändhet. Så enkelt men ack så svårt ändå 😉

Jättenöjd över dagen!

Flytten gick galant, dock var han väldigt bitter för att vara han när vi skulle lasta – skulle inte gå på. Skulle inte bråka heller, utan bara sura och stå still som en segmupp! När jag bad honom om någonting blev han surare och sade ifrån så det small om det, sedan kom han på att det kanske inte var så hemskt ändå och så gick han rakt på 😉

Han verkar trivas kanonbra i Götestorp – både han och Zebastian. De står tom. och kliar varandra nu och det har jag aldrig sett Compadre göra med någon häst, han kastar sig snarare undan dem när de närmar sig.

Fet, det har han blivit och det var ju precis vad jag misstänkte. Det finns ju denna eviga debatt om den HEMSKA munkorgen eller gräsreduceraren och jag är en av de “hemska” som använder mig av dessa på mina pojkar. Dessvärre fick jag inte tag på båda munkorgarna i tid så när Compadre hade gått utan första dagen stod han helt dåsig och såå svullen om magen på eftermiddagen. Jag fick knappast kontakt med honom och jag kände att det känns bättre i mitt hjärta att se honom med munkorg än så tragiskt och dålig som han var där, för att sedan svullna mer och mer permanent eftersom han inte är den som vänjer sig snabbt och äter mindre – han är en “stor-tuggare”.

Efter ett par dagar brydde han sig inte så mycket om det och han hade hunnit bita sönder hela den så han får i sig mer gräs nu ändå 😉 haha (jag är inte förvånad!) Dock smiter han gärna undan när jag kommer och ska ta på dem, eftersom jag enbart har den dagtid och så går de utan på nattetid 🙂 Men jag förstår honom!

Träningen, förutom första kvällen när han var så anti och svullen, har gått såå bra. Han har bjudning som aldrig förr och gräspaddocken passar honom jättefint så han får tänka på var han ska sätta fötterna.

På tal om att veta var att sätta fötterna så har både han och Zeb full koll och säkert massor av träningsvärk nu när de går i en så tuvig hage och får lyfta höga knän i varje steg, eller i uppförs- och nedförsbacke 🙂 Bra muskelsättning där!

Såhär går det när man befinner sig mitt i en flytt och inte hittar sina saker. Ni får nöja er med denna avancerade bild 😉

Mer text kommer inom kort..
Bildtext: Ett litet smakprov på vår träning just nu (25 maj 2011)

Bildtext: Två snygga knasbollar tränar på någonting, hehe! (20 maj 2011)

Allt flyter på och den enda skillnaden är olika attityder från Compadres sida från dag till dag. Det händer mycket med den här mannens självkänsla och lika mjuk som jag får vara vid inlärning av nya saker, lika tydlig får jag vara för att sätta gränser.

Den snygga bilden ovan bjuder jag på, det är när Compadre leker studsboll i galoppen och jag skjuter honom ifrån mig. Videoklippet som jag skulle lägga med vill inte fungera. Kan helt plötsligt inte finna länken som man bäddar in videoklippet med på Youtube?! Aja..

Bildtext: Skillnaden på Compadre på 8 månader..

Kunde inte låta bli att visa denna sjuka jämförelse på Compis. Satt och kikade igenom gamla bilder och blev mållös av att se dessa. Kan verkligen inte förstå hur en krake som såg ut som han skulle dö nästa dag blev en drömprins – wow 😀

Frihetsdressyr i hagen igen, som gick så sjuukt bra! Först var jag ute runt lunchtid och fortsatte öva på galopp vid sidan och nu kunde jag gå i kort galopp vid hans sida med handen på manken och han kämpade för galoppestudsa med i min takt. Känslan är mäktig när han varit så flyktbenägen och trippig. Båda varven satt helt klockrent förutom muskler som självklart behövs för längre sträckor.

Även början på spanska skritten sitter nu fint också. Vi har fått ett par steg framåt med helt okej knälyft. Det känns kul att allt lossnar på en och samma gång. Speciellt bra timing känns det som när vi antagligen ska åka på clinic i Sävsjö om ett par veckor, men ang. det väntar vi fortfarande svar 🙂

Jag skulle försöka vara lite seriös och träna i paddocken med pojkarna men det gick faktiskt inget vidare 😉

Lite knasigt men Compadre kändes oengagerad och spänd/vaken på allt runt omkring. När jag bad honom om galopp kom han lite väl långt ifrån och i högervarvet gick det faktiskt inte alls. När jag satte på honom grimma och grimskaft för att visa vägen gick det dock väldigt bra och han var jätteavslappnad och trivsam, vilket han inte brukar vara när jag håller i honom – han föredrar friheten!

Så bakslaget var det lilla att han inte förstod vidare bra i högervarvet men å andra sidan kände jag mig stel och klumpig också. Framsteg var att det gick såå bra när jag fick gå tillbaka ett par steg och ta grimma och grimskaft på honom, en lite både-och-lektion.