Compadre's blogg

Efter en tapper gårdag med diverse insidenter tog vi oss nya tag idag. Den lilla herren vet precis var han kan ställa till med oreda, så idag tog vi en sväng ut med sällskap av nya stallisen Divina och hennes matte.

Tro det eller ej men vi red i skritt, trav OCH en galopp (som jag nästan ångrade) – men det var så härligt och väldigt kontrollerat!

Det var en riktigt härlig känsla att känna en “vanlig” ridtur i skogen på Compadre, eftersom han haft sådana otroliga problem med att gå tillsammans med andra hästar. Divina kunde till och med vara lite snett framför i traven 😉

Gårdagens detaljer går jag inte ens in på, det var det vanliga arbetet som Compadre bestämde sig för att förstöra på det viset som han är så duktig på. Spanjoren som briljerar på sina bäriga fina bakben.. vid lite fel tillfälle. Glad att jag kan skoja om det idag, igår höll jag tungan rätt i mun.

Men idag som sagt, vilken prins!

Bildtext: Jag och Compadre pussas lite mellan varven en träningsdag (10 sep 2012)

Idag fick jag en motivationskick att sitta upp på Comp och rida ut en sväng. Tänkte att jag skulle ta på honom kapson och stångbett för att bara skrutta ut en skrittsväng. Men det slutade med att jag taggade till så att vi tog oss an ängen, barbacka (med halsring men verkligen utan att försöka använda den).

Till en början höll jag ganska krampaktigt och höll i halsringen och Compadre laddade på rätt göttigt, trippelitripp! Så kom vi sakta men säkert ned på jorden och jag hörde hela tiden Elises stränga ord i min hjärna, som en destruktiv meditations-fras upprepandes: “Nej, nu får du ta och släppa den där halsremmen faktiskt!”

Eftersom jag inte hade någon Elise verkligt vid mig surade jag och höll hårt i den då lillpålle och jag faktiskt är ensamma på en stor äng och ja ni kan ju tänka er alla ursäkter som man kommer på i sin ensamhet 😉

När vi så småningom landade mer och mer släppte jag oftare och oftare, längde på tyglarna, använde mina skänklar, lår och faktiskt mycket vader. Släppe massor på yttertygeln.. (Elise ord igen: “Inte någon tygel som hugger när han formar sig!)

Sedan satt jag och gick in mer och mer i trans, lyssna, känna, andas, takten, hur känns det från marken?, enkelt!, hur får jag med mig den enkla känslan upp på ryggen?, andas, våga ge hjälper, men bli inte dumtydlig, vad GÖR jag på marken? han har svårt att ta inner skänkel, hur tar han den uppsuttet?, han tar den ju inte alls uppsuttet!, då lägger jag intill innerskänklen – OCH vips!! Så kändes det som om jag stod på marken, Compadres kropp blev min kropp och vi rörde oss i samma flow! Läckert 🙂

Jag kunde hålla om med skänklarna, ytter och inner samtidigt, och hade jag inte vetat bättre hade jag kunnat tro att jag hade suttit som Bent Branderup i egen hög person och briljerat (haha, kanske en överdrift men känslan tackar jag för!).

Mjuk men tydlig inner skänkel som går mothårs framåt, forma, fånga upp genom ytterskänkel men fortsätt forma för inner, helsicke vad mycket lättare det blir från marken när man bara har en sida att hålla ordning på och den andra får liksom komma av sig själv, så om jag nu när det inte fungerar så bra att hålla ordning på yttersidan istället koncentrerar mig på enbart innersidan så kanske.. oj men där kom det ju – nice 🙂

Haha, är det kul att följa mina funderingar och tankar medan jag rider? Låter jag sådär självklar och vetande som när jag undervisar. Med Compadre under mig är jag som en nykläckt fågelunge, bambi på hal is, som i luften utan vingar, som på en mark som rasar samman under mig.. och då säger alla, ja men så är det med sina egna hästar – men icke, för så är det inte med Zebastian! Men å andra sidan så kräver inte han lika mycket av mig än heller, han har liksom inte riktigt landat i sig själv så som jag fått Compadre att göra, så det blir mer att han är mig tacksam och glad, han tror på mig, tycker att jag är duktig och förstår och kan mer än honom, medan Compadre ifrågasätter mig och vet att jag kan bättre än så, han vill lära mig, utveckla, dra allt till sin spets – tufft, men rättvist (?) åtminstone lärorikt och självutvecklande att ha en häst som sin högre makt 😉

Puss finaste <3

Efter några paus-dagar körde vi igång idag igen.. med kaos!

Nog för att det är opraktiskt med en sned gräspaddock men idag tog det priset med en pålle som tutade på som en symaskin och gick emot trycket som hela tiden uppstod i linan.

Vi löste tillslut flera steg men det var efter x antal utbrott.. Blir lika ledsen i ögat varje gång, men jag tackar bara att jag inte satt på! Hade stång i munnen idag men tränade honom i kapson.

Jag vet inte hur det kommer sig att jag kom av mig i helgen.. antagligen för att jag gjorde ett “break”, som vanligt, och tiden rann iväg *skäms på sig*

Men denna vecka har varit aktiv, plus att jag har haft personlig fotograf – min praktikant Emelie 🙂

Vi har arbetat från marken, eftersom det känns såå bra i longeringen. Elise sade ju att vi skulle göra det och då är det klart att vi gör det. Sedan nämnde hon visst igår att hon tycker att det är dags för uppsittning om markarbetet och longeringen känns bra… och det känns då inte liiika kul *hm..* Dessutom fick jag hem min nya kapson idag, samt att jag har lånat en stång av vänliga Anna, så ursäkten finns tyvärr inte att slippa!

Men nog om det, åter till vad som har hänt 🙂

I förrgår var det skritt och trav i båda varven, öppna och sluta. Slutar sitter kanon i longeringen och öppnan blir väldigt flack. Testade även lite galopp-skutt som kändes ostadiga men han var duktig som försökte!

Igår var det FULLT UPP så jag hann verkligen inte – lovar!

Idag satte vi öppnorna så bra i både skritt och trav att slutorna på stor volt inte alls var så tydliga längre, vilket känns underbart! Förändring i kroppen och utveckling. Högervarvets öppna i trav är fortfarande lite jobbig dock.

Testade galoppfattningar som satt jättefint, lite hoppigt och ryckigt men i ett fint flyt några steg, sedan avbröt vi. Avslutade med att hålla galoppen, som blev extremt platt och fyrtaktig, men det kändes faktiskt väldigt bra eftersom den lätt blir nästan tvåtaktig av hans studsbollskropp, så han fick massor av beröm! Dessutom är ju faktiskt fyrtaktsgaloppen mer samlad, vilket verkligen syntes eftersom den var långsam och taktfast, men som sagt platt och verkligen nybörjare 😉

Passade också på att fälla en tår, eller två.. eller tre, kanske var de ett helt gäng, över min fina pojke! Han är så tålmodig och duktig. jag är så stolt över hur fin han har blivit i kroppen, hur lätt han har för sig och hur väl han talar till mig och ifrågasätter mig när det behövs, samt lyssnar till mig noggrant när det behövs <3 Mitt stora hjärta!!!

Igår var en värre dag att träna på. Jag kände mig stressad och pressad och Compadre lika så. Tanken var att bara upprepa lite av gårdagen, uppe på stallplanen för smidighetens skull, men det blev inte varken smidigare eller någon upprepning. Vi fick ta itu med missförstånd som jag arbetat med innan, men inte fullföljt helt.

Skillnaden när jag arbetar med mina egna pållar och andras är att jag med andra är petig och noggran till 100 % och med mina egna gör jag lite av varje.. Varför? Jo, för om jag skulle arbeta mina hästar på exakt vis skulle jag inte utveckla tankar och idéer som jag gör nu med vardagshanteringen blandat med a la Bella 😉

Men som sagt, idag var en sådan dag som jag stötte på spänning och stress både i mig själv och Compadre så då blev det exakt och noggrant slash akademiskt istället.

Förr när Compadre blev nervös ville han bort från allt och alla, flydde genom att kasta sig bakåt och vända runt i en väl invand spännings-manöver. Nu för tiden är det inte alls så, efter allt träning, så han stannar kvar men kan i värsta fall gå emot trycket snett bakåt men släpper snart eller ganska snart. Det han har börjat göra den senaste tiden, eller egentligen de senaste månaderna då han blivit införstådd med att det inte är så illa att stanna kvar, är att tappa lite förståndet med VAR jag är i förhållande till honom och så får han lite svårt att lägga i bromsen eller backen korrekt över överlinjen.

Igår arbetade vi igenom fint i båda öppnan och sluta med en fri skuldra, efter lite missförstånd och genomplockade spänningar. Vi höll oss bara i vänstervarvet idag eftersom tiden inte riktigt räckte till och det kändes bra då det blev väldigt intensivt på kort tid.

Kände mig nöjd med passet trots att det blev tumult. Compadre satte huvudet i min famn efter varje missförstånd och kändes så nöjd och lättad :’) Vännen!

Tänka sig att ibland tror jag att livet verkligen tar mig i den riktningen som jag ska åt.. eller så finns det en viss Elise som är inne och lusläser min blogg så hon sett senaste inlägget om hur jag saknar motivation och inspiration med Compadre. För innan helgen ringde hon och bara undrade hur allt gick för oss.. – träffad!

Så vi talade ut om allt och nu har jag beslutat att ta nya tag med Elise som ledstjärna, trots att vi bor långt från varandra och tränar sällan. Det känns så bra!

Efter helgens träningar är jag nu hemma och idag laddade jag och efter passet med Zebastian tog jag ut Compadre också och “tog tjuren vid hornen”.

Tanken var longering, alltså att inte gå baklänges som vi känner oss bekväma med. Dessutom hade jag med mig en längre pisk/förlängd arm = körpisk och det upprörde lille vännen som började stressa på och jag blev nästan påverkad negativ av honom. Men istället tänkte jag, fokus, och så fortsatte jag. Samla, länga, öppna, sluta, skuldran på plats, fritt energiflöde framåt.

Pust!

Vänstervarvet kändes helt okej till slut, så jag bytte till höger och det kändes väldigt svårt men tillslut fungerade det också helt okej med kortare intervaller 🙂

När vi var klara gick jag med honom lös från paddocken upp till stallet. Han var riktigt sprallig och nöjd med sig själv <3

Det har varit mycket Zebastian på sista tiden.. Compadre tar så mycket energi och Zebastian har hela tiden varit på andra plats så det har mer fallit sig naturligt att lägga mer krut på Z och låta C få sig en liten tankeställare om att det är värt att ställa upp för sin människa ibland. De är såå olika mina pållisar, och ändå så lika kan man tycka..

C & Z fick delad tid på Akademiska Ridkonst-kursen för Elise senast, vem hade kunnat tro!! Vi hade suttit två gånger i paddocken med sadel och flera gånger ut i skogen på mysturer i skritt, barbacka. Som vanligt helhjärtat men ack för lite antal gånger med tanke på vad kurserna kostar.

Jag låter framtiden vara osagd för Compis så länge, eftersom jag själv vet att motivationen är sådär och Zeb blir mer och mer guld!

Bildtext: Compadre trivs i skogen minsann (25 juli 2012)

Häromdagen var vi ute i 2, 5 h !! Bara skritt, lullelull, lite öppna, lite sluta, förvänd sluta, halvlånga tyglar, fippel fippel greja med skolorna, njuta av naturen.

Vår terapi gör susen och denna gång kom vi igenom massor av mentala låsningar som Mr Spanjor planterat i sitt bogparti. Massa nyttigt att greja loss 🙂
Bildtext: Trav trava runt i hagen så matte kan ta fina bilder, hehe (25 juli 2012)

Dock skulle det ju vara bra om vi tränade lite mer “normalt” (om det nu finns något som heter det) eftersom jag bara suttit på honom 2 ggr med sadel i paddocken och tränar ordentligt enligt AR.. som är tänkt ska vara bra inför Elise-träningen som är nu snart, nämligen söndagen den 12:e augusti.

Men men, vi är som vi är.. som jag alltid säger 😉
Bildtext: Vännen min, fotostund i hagen idag (25 juli 2012)