Blog Image

Compadre's blogg

Välkommen till gamla bloggen om Compadre (2010 - 2014)

Kom till den nya bloggen from. år 2015 och framåt - genom att KLICKA HÄR

Efter regn kommer solsken!

Jan - Mars 2014 Posted on Wed, February 19, 2014 20:20:54

Efter regn kommer solsken, som det så fint heter. Här fortsätter det dock att regna mest hela tiden, så det är jag och min Compadre som står för solsken i våra träningsstunder som färgar våra sinnen i regnbågens alla färger!

Vi har haft några riktigt tuffa pass den här veckan, rent mentalt, där jag varit spänd och osäker vilket direkt smittar av sig och allt bli pannkaka. Dock tog jag ett fast grepp om lite mod och förtroende för mig själv vilket ledde till att vi idag kunde sitta på långa tyglar och använda tydlig hjälpgivning av både inner- och ytter skänkel med förstärkning av spöet/förlängda armen, samt inner- och ytter indirekt tygel med ens aning direkt tygel vid behov. Jag hörde inte ett enda “skaller i bettet”, vilket är Mr C:s tydliga signal på missnöje. Det enda jag glatt lyssnade till var frust

Videokameran stod på men någonting blev fel så ingenting finns tyvärr (?) sparat. Kanske var det inte fel, utan bara meningen att jag skulle bevara den härliga känslan i hjärtat istället



15 feb 2014

Jan - Mars 2014 Posted on Wed, February 19, 2014 20:15:59

Idag var första träningspasset på flera månader som kändes totalt hopplöst, i mig själv, med C. Ändå predikade jag med min egen undervisningsstämma högt för mig själv så vi tog oss igenom stunden men massor av lärdom och framsteg.

Trots en riktigt trött och omotiverad Bella på ryggen grejade min prins och jag att hålla oss, inte bara sams utan i riktigt duktig samarbete!

Vi pysslade, precis som varje gång de senaste veckorna, med att forma kring innerskänkel tillsammans med yttertygel och med hjälp av innertygel. Än så länge är ytterskänkeln väldigt passiv, för hela tiden ekar Tommys (en elev från AR-lägret i somras) ord i mitt huvud. Att när man känner sig lite förvirrad är det enklaste “en hjälp i taget”.

Så från att ha haft mantrat “LUGN!” till, att ha utvecklats till, “En hjälp i taget!”

Sänk inner axel, sträck avspänt genom din utsida, en tydlig mjuk hjälpgivning, forma din kropp tillsammans med din häst, andas, var kvar i din kropp tillsammans med hjälpgivningen genom era kroppar. Koncentration. Fokus. Avspändhet. Lugn! En sak i taget..

Min bästa!.. vän, Compadre!

Min drömhäst som först fann mig.. och som jag sedan fann i mig, så jag kunde finna honom genom min resa i mig själv



6 feb 2014

Jan - Mars 2014 Posted on Wed, February 19, 2014 20:11:18

Nästan en halvtimmes träningsstund i paddocken idag. Bättre bogfrihet, formning runt innerskänkeln och följsamhet runt ytterhjälperna tillsammans med högre knälyft. Alla dessa framsteg, i rörelse, på bara några träningstillfällen och allt förberedande stillastående har varit enastående

Jag är verkligen evigt tacksam för min lilla favoritfuxfåle!

Han lär mig allt om livet, mig själv och allt däremellan. Mitt personliga instrument som tydligt spelar högljudda falska toner när jag bortser från detaljer och inte är o balans.

Jag har varken vetat vad jag har väntat på eller ens att jag väntat på något, förrän allt spelas upp för mig. Vägen mot klara, rena toner. Genombrottet är ett faktum. Ingenting är perfekt, men vi är på väg. Det är jag och min älskade Compadre, som både betyder vän och är min vän. Vi gör det, tillsammans, bara, och inte så bara, här och nu

Äntligen börjar bitarna i min kropp och knopp falla på plats. “Äntligen” frustar även C. “Äntligen är det inte ett hon och ett jag, utan ett enda vi”.

Tack mitt hjärta för att du väntat på mig. Vilket tålamod Älskad!



31 jan 2013

Jan - Mars 2014 Posted on Wed, February 19, 2014 20:09:33

Fredagshäng i stallgången ikväll. Bra gung på Mr C och jag tror till och med att vi fann en fin formgivning i stillastående öppna åt höger utan att falla isär eller bli osäkra.



Stillbilder från gunget

Jan - Mars 2014 Posted on Wed, February 19, 2014 20:08:17

Gung gung! Lite kul att se i stillbilder hur han till och med formar in nosen i gungningarna



En bild från i januari

Jan - Mars 2014 Posted on Wed, February 19, 2014 20:01:05

En “jag vet inte vad du vill att jag ska göra, så jag ger dig en puss”-puss från dagens lilla lekstund efter träningspasset. Sötbus



“Gung” utan utrustning

Jan - Mars 2014 Posted on Wed, February 19, 2014 19:53:50

24 januari 2014
Jag och Compadre testar att träna på “gung” utan utrustning för första gången 🙂
//www.youtube.com/embed/FnLYC0byXOQ



Första ritten med tyngdförflyttningar

Jan - Mars 2014 Posted on Thu, January 16, 2014 20:44:10

Efter en lång tid av stillastående träning i stallgången från marken tog jag för någon månad sedan och testade samma sak uppsuttet. Efter att ha varierad avsuttet och uppsuttet har jag haft en liten oro över att ” ta mig utanför stallet” eftersom det känns tryggt att stå inne och “bara stå”.

Idag när stallkompisen var uppe i paddocken i ljuset av belysningen som lyste upp den snöklädda inhägnaden och vintermörkret i övrigt, då fick jag känslan.

Vi gick raka vägen ut, blev ensamma i paddocken direkt, och började träna i lite markarbete, jag baklänges och Compadre i skritt efter. Öppna, sluta, ställning, böjning, flytta över tyngden mellan frambenen, höja och sänka formen, samla, nedåt och framåt, stanna upp, gunga tyngden bakåt, böja igenom ordentligt, snegla bak mot höften.

Det kändes verkligen som om han ändrat om sitt rörelseschema och går med avspänt, dessutom kändes det som om han trampar in bättre i både öppnan och slutan, vilket för honom innebär att han gör mindre med bättre vinkel på tassarna in till balanspunkten. Vi fick till och med även lite mer koll på högerställningen i nacken, vilket oftast känns som en omöjlighet 🙂 #härligt

När jag/vi kände oss nöjda testade jag att sitta upp och känna hur känslan skulle vara nu när vi inte var “trygga inomhus” och till min stora förvåning OCH lycka stod han avspänt och väntade på vad jag bad honom om och överreagerade inte eller försökte gå framåt.

När vi testade att gå framåt kunde jag känna stressen komma direkt under mig, men genom att försöka behålla mitt fokus och bara koncentrera mig på precis samma sak som vi gör stillastående gick jag på något vis ordning på situationen.

Först var det mycket sparkar med frambenen och frustrerande svängningar i kroppen åt alla håll. Efter att ha glidit lite hit och lite dit satt jag tryggt med tre-ett-fattning på tyglarna och flyttade över tyngden, dock på alldeles för små ytor men det gjorde att det verkligen blev tyngdförflyttningar och jag struntade helt i hur det svängde under mig.

När C frustade nöjt under mig och jag kunde känna hur hela hästen gungande lagom, lite, sakta, kände efter, åt båda hållen i båda varven släppte jag allt och slängde mig runt halsen.

Kärlek till min lilla fux! Idag var en stor dag <3



« PreviousNext »