Compadre's blogg

Idag hade jag bestämt mig för att trotsa problemen och än en gång ge mig ut en sväng i skogen. Allt började så behagligt, lugnt och sansat, Tella vågade slappna av helt OK i skritten.

Jag började ganska snart att böja och tänja lite lagom, det accepterade hon – skönt! Det som får henne att hetsa upp sig så är när jag möter upp vänster-yttersida medan jag ställer henne åt höger.

Efter några “hopp & skutt”-försök från Tellas sida kom jag underfund med massa. Precis innan jag är på väg att gymnastisera igenom hennes vänstersida kortar hon istället upp sig och gör alla graciösa språng.

Det som kändes skönt idag var att jag var beredd på precis vad som helst så därför blev jag inte överrumplad. Jag kände verkligen efter och kunde parera upp hennes olater, det gjorde den lilla damen upprörd vill jag lova men jag kämpade vidare ändå.

Vi kom riktigt bra överens tillslut förutom några småattacker som löste sig de också. Igår var inte Tella något svettig, men det var hon idag. Vad är skillnaden? Jo, igår tramsade hon bara helt och jag kom inte åt henne mer än några steg i skritten. Idag kom jag åt henne lite då och då, faktiskt till och med i traven ett par steg då och då. Wow, det här är kul!

Idag singlade stora snöflingor ned från en grå himmel, slask på marken.. och varken Tella eller Loppan har några snösulor, suck!

Jag funderade på om jag skulle ge de båda damerna vilodag idag men bestämde mig ändå för att ta ut dem på var sin liten skogstur då grusvägarna var snöfria.

Jag började med Tella, tanken var att ta lite skritt och trav med målet en lång och låg form. Hon kändes väldigt lugn men jag vet att hennes ägare sagt att hon kan få spelet i skogen, bli pigg och stressad, hur pass pigg och stressad skulle jag snart få reda på.

Desto fler dagar som jag suttit på Tella märker jag hur otroligt stel i muskulaturen hon är. Nu när hon kommit lite mer till ro och är lugnare börjar jag kunna tänka på att mjuka upp henne, det var inte lönt att ens tänka på innan då hon helst ville slänga med huvudet.

Men idag kändes det helt OK att testa på att ta en liten galopp, fortfarande bara i låg lång form med kroppsdelarna någolunda på plats. Det gick inte som jag hade tänkt.. Nog för att jag alltid förbereder mig på en katastrof för att kunna hantera situationen professionellt men idag tog Tella priset.

En liten försiktig galoppfattning med sitsen tog hon jättefint och höll formen ganska bra, ett galoppsteg in i fattningen och sedan kände jag hur Tella riktigt bet fast i bettet, spände halsen och tänkte att hon skulle få springa ifrån allt som kändes lite jobbigt. En lätt men bestämd förhållning gav en spattig avsaktning, en ny galoppfattning var inte att tänka på förrän efter lite lugnande skrittarbete.

De följande försöken till galopp milt mellan mina hjälper var som att försöka hantera en tickande bomb. Stela och motsträviga kroppsdelar, ett huvud som hela tiden slängde hit och dit, dumheter som att bara gå emot vad jag än försökte förmedla. Situationen eskalerade till hyperstressattacker där Tella ville söka utvägar genom att kasta sig undan och när jag snabbt och smidigt kom åt henne ändå sköt hon rent av iväg eller försökte resa sig på bakbenen.

När hon hade testat på allt detta ett par gånger kändes det fortfarande OK, men när allt bara blev värre och värre kändes det inte riktigt säkert för varken mig eller Tella.

Jag fick sköta situationen som om det vore en unghäst, som inte såg någon mening i att samarbeta. Vad jag vill tillägga är att jag givit upp galoppen för längesedan, nu ville jag bara komma åt lite trav med ställning åt höger utan att hon skulle skjuta ut rumpan. Det var inte populärt vad jag än bad om, helst hade nog Tella önskat att jag skulle ge upp och sitta av. Men nej nej, icke sa Nicke!

Såhär ligger det till, för mig gör det ingenting att hästen talar om vad den tycker. Helst av allt önskar jag självklart en lugnare samtalston än “skrik och skrän” som Tella visade upp idag, men situationen var nödvändig. För mig handlar det om att förstå sig på hästen och låta hästen visa hur den känner, det är sanningen! Sanningen var idag att Tella var mycket missnöjd med situationen och det gjorde mig en erfarenhet rikare. Nu visste jag vad problemet låg hos det här upprörda stoet.

Att bli lösgjord, mjukas upp och trampa under sig istället för att springa från arbetet. Kan hon inte springa från det, så visar hon sina protester genom att kasta sig och kanske rent av stegra sig, men om det beteendet visat sig får man tänka om direkt.

Nu hade jag ju redan lämnat galopp och trav för länge sedan, men det var intressant att ha fått uppleva förvandlingen från så lugn till så hetsig. Det följande “skrittarbetet” gick enbart ut på att lära Tella att det beteendet inte är OK och att hon inte bestämmer över situationen.

Jag använde smidiga tygeltag och fick Tella att tänka framåt, flytta bogarna och huvudsakligen att stanna upp, tänka, lyssna och FOKUSERA med lugnet i behåll.

Efter ett par små försök till att bli upprörd som jag enbar besvarade med mina tygeltag och mängder av beröm när hon lyssnade, sedan gick det kanon – härligt!

Fick loss en hel del av stelheten i bognarna och äntligen så nådde jag Tellas “hjärnkontor” istället för att hon skulle låsa sig och göra det omöjligt för mig/ryttaren att lösgöra henne.

En liten men viktig bit av Tellas utveckling kom vi förbi idag som med all säkerhet kommer att behöva upprepas, förhoppningsvis med mindre hets och stress.

Jag orkade förövrigt inte med att rida Loppan idag, var lite slut i både kropp och huvud men det är absolut alltid värt besväret!

Igår och idag har jag faktiskt suttit två små svängar i paddocken i skritt och trav. Än så länge vill jag inte ge mig på galoppen, det kommer när hon kommit till ro och arbetar på fint i skritten och traven.

Igår tog det nästan hela passet att komma till koncentrerat arbete och små nervösa tendenser både innan och under ridpasset. Nu är jag väldigt petig i både hantering och ridning – jag stävar efter att ha den ultimata harmonin mellan mig och hästen. Arbete ska vara kul, hanteringen också!

Idag var det jätteskillnad på Tella. Hon skrittade lugnt redan från början, dock så kom inte huvud och hals lågt förrän efter en stund. Sedan kom den fina rygglinjen och lite utsträckning i sidorna på volt av sig själv.

Att få in bakfossingarna mer under henne är inte att tänka på i dagsläget, men så fort koncentrationen och lugnet infunnit sig så tar vi det kapitlet också. Idag avslutade jag det lilla 30 minuters-passet i paddocken med en avskrittning ut i skogen. Genast blev det lite mer fart i damen. Det blev skritt på halvkort tygel hela vägen, så hon lär sig att det inte är acceptabelt att stressa. Så snart kommer nog en avslappnad skritt genom kroppen på lång tygel.

Det här är ett kul och spännande projekt, jag är så förtjust i den här hästen!

Den enda som är missnöjd i dagsläget är min svartsjuka häst Loppan i boxen bredvid. Jag ägnar lika mycket tid åt henne trots Tella, men hon verkar inte nöja sig utan vill ha mig helt för sig själv, hehe.

Bildtext: Tella på ridbanan för nästan exakt ett år sedan (okt 2008)

Igår kom Tella till mig för att bli tränad under en tid. Hon är till salu och stannar hos mig till hon blir såld.

Hon och Loppan är redan goda vänner i hagen och de bor grannar inne i stallet.

Idag började jag med att arbeta Tella i lina i paddocken. För mig är det viktigt att verkligen låta hästen tala för sig själv och visa mig vad som behövs göras.

Det här är en pålle med mycket fullblod i sig, hon springer hellre från sina problem än att verkligen stanna upp och bearbeta dem. Hon har såå mycket att ge den här hästen, verkligen perfekt byggd för hoppning och även mycket fina steg.

Dagen gav en nyttig skritt-lektion på en liten volt där vi kommunicerade lite mest genom kroppsspråk och med lite lina.

Målet med Tella är att få henne att slappna av och finna trygghet i sig själv, stärka hennes överlinje och resten löser sedan sig själv.

Med positiva energier och ett helhjärtat engagemang tänker jag lika flitigt som jag arbetar med Tella att uppdatera den här bloggen så ni kan följa utvecklingen.

Jag hoppas kunna ta lite bilder redan imorgon!