Jag och Compadre har påbörjat en kroppslig och själslig resa som vi vandrar på tillsammans.
Bildtext: Compadre i hagen (1 maj 2014)
Kom till den nya bloggen from. år 2015 och framåt - genom att KLICKA HÄR
Jag och Compadre har påbörjat en kroppslig och själslig resa som vi vandrar på tillsammans.
Bildtext: Compadre i hagen (1 maj 2014)
Kolla! Jag har börjat installationen av ett par nya längre framben och en högre ansatt hals på min häst, tillsammans med det lyfte vi maglinjen och ett lyft över manken, en allmän höjning över överlinjen och en sänkning över korset tillsammans med två nya rumpfiléer. Bakbenen är på gång att hitta rätt in under kroppen men än är det massor kvar på den fronten och med allt annat också för den delen, men jag är så oerhört lycklig och stolt över oss i dagarna!
Modigt projekt påbörjat i förrgår, nu håller vi bara alla tummar och tår för att det här verkligen fungerar på längre sikt.
Koncentration inför skolhalt. Två dagar efter Elise-träningen inom Akademisk Ridkonst. Bilden är från i söndags..
Idag kom min fina fåle fram till staketet där jag parkerade bilen och med spetsade öron står han och kikar efter mig. Det värmer extra i mattehjärtat när han alltid har föredragit hagen och hagkompisarna framför allt annat..
När vi tränat vår lilla stund i paddocken, som dessutom gick som en dans, gick jag ned mot stallet och när han kom lite på efterkälken ropade jag honom till mig. När han fått en godis gick jag in en sväng i stallet och hängde tillbaka utrustningen och lät honom stå utanför och göra vad han ville.
Sötaste lilla hjärtat stod helt still kvar på samma plats med spetsade öron och när jag sedan ropade på honom för att gå till hagen kom han glatt med
Lite gör mycket!
Lycka är de dagar då allt bara klickar. 10 minuters träning – klick
Dagens träningspass hemma efter Elise-träningen igår var med blandade känslor.
Vi höll oss inne, stillastående från marken och uppsuttet. Back to basic, again, again and again. Finputsa på detaljer, bara positivt
Stärka självförtroende och förbättra teknik. När “känslan” infinner sig vågar vi oss på att gå framåt, men just nu känns det på tok för svårt utan Elises hjälp.
Har gått och grubblat i en disig , mental dimma idag, som faktiskt släppte mycket när vi började träna. Det har givit oss massor att under flera månader höjt kraven på att sänka kraven
Kram på er alla tappra, vi kämpar på med oss själva, tillsammans
Bilden är från gårdagen!
Fler nyanser, mer nyanserat, finare tydligare hjälpgivning osv.
En svår konst, ett enkelt val !
Vi är på väg bort från ytter bog och närmare varandra
Ett avspänt vidgande av alla sinnen i stunden, gav en djupare känsla av insikt med hjälp av mitt fysiska jag..