Compadre's blogg

Vilken häst det har blivit av det här underbara stoet! I hanteringen är hon idag nästan på pricken lika lugn och trygg som min egen lilla Loppan som jag tränat i flera år.

Jag leder Tella in och ut från hagen utan grimma, enbart med handen på nosryggen följer hon mig troget. I stallet står hon uppställd lös och hon är verkligen ett charmtroll vad gäller att visa att hon vill ha kärlek.

En liten mule som snusar omkring på ryggen, axeln eller lite försiktigt i nacken visar att hon gärna vill ha lite kli 🙂

VILKEN UNDERBAR VINTERDAG!!

En klarblå himmel över ett frostigt vinterland var vad jag mötte på vägen ut till stallet idag. Minusgrader och hårt i backen, tyvärr. Men en härlig stor och varm sol med värmande strålar.

Jag och en tjej från stallet gav oss ut för att testa av att rida på ängen. Det fungerade bra med lite försiktighet om det skulle vara lite halt av det frostiga gräset.

Jag vågade mig på att rida utan gramantygel idag nu när jag hade någon med mig. Jag hade en önskan om att slippa ha gramantygeln på om det skulle gå riktigt bra, då vill jag verkligen veta med mig att jag inte hade något annat än gummibettet.

Som jag redan nämnt så gick det ju också helt himmelskt bra!

Jag skrittade fram, böjde och lirkade loss henne i bogarna. Flyttade och testade av, det gick jättefint i låg form. Travövergångarna var helt underbart taktfasta och lätta, formen kändes även den helt OK trots att det kändes som om hon ville “knäcka av” nacken en aning, men hon var lätt i handen som hon annars brukar vilja slita i.

Galoppfattningarna var lite kärvare idag, var lite orolig ett par gånger att hon skulle hispa upp sig men hon höll sig fint på mattan. Efter ett par gånger satt galoppfattningarna jättefint och till och med bättre i högervarvet som brukar vara svårare att få loss. Idag var första gången som jag verkligen fick loss det sådär gott.

Traven i slutet för att jogga av henne blev lite tjivig från Tellas håll. Antingen så ville hon inte ge mig något stöd alls och bara gå emot med innerbogen, eller slänga med huvudet.

Det stora “genombrottet” skedde precis när jag testade att krama lite extra i tygeln, med en tanke på att hon säkerligen skulle bli jätteirriterad av detta – mycket riktigt! Men det blev komiskt: Hon stannade tvärt och reste sig ganska högt, jag flämtade förvånat till och väntade mig sedan kriget som jag trodde att stegringen skulle utlösa. Men istället så gick hon direkt fram till en helt OTROLIGT LÄCKER form i traven och gav mig lagom stöd och helt galet fin rygglinje.

Min stallkompis som oroligt vänt sig om då hon hörde mitt flämt vid stegringen skrattade åt mig där jag ivrigt ropade åt henne att kolla på formen. Hon bekräftade även att det såg riktigt trevligt ut.

Det andra stora genombrottet kom när jag efter detta skulle skritta hem, då varnade jag för att hon skulle få sina utbrott. Men icke – hon skrittade lugn som en filbunke hem på halvlång tygel – wow wow minsann!

Ändå började hon trillskas precis innan jag skulle hemmåt, när vi skulle gå upp på vägen från ängen. Men på två sekunder vände det och hon blev lugn och skrittade i låg form.

Idag red jag i paddocken då mörkret hade fallit. Tella var verkligen helt underbar, vilken dag – wow!

Jag satt och fick igenom en hel del utan några större protester vilket inte hör till vanligheterna. Jag var riktigt imponerad av hur mycket jag kunde fixa och göra utan att hon blev irriterad eller tyckte att jag krävde för mycket. Inte stressad över huvudtaget på hela passet och vi skrittade lugnt tillbaka till stallet från paddocken också.

Verkligen wow!

Det var även idag en sväng på ängen, det blev i mörkret. Tella var till en början fin och bra, hon höll sig även sådan länge och vi kunde ta igenom mycket saker.

Sedan kom flippet, som den andra gången där det slutade i katastrof.. Men inte idag! Idag löste vi det, helt plöstligt så bara kom hon ned på jorden och vi kunde fortsätta.

Jag kunde till och med avsluta med att skritta av henne på nästan lång tygel.

Det kändes väldigt skönt att hon fick ett ryck, med sina dumheter och att det verkligen kom och försvann på en och samma ridtur. Det finns hopp minsann, speciellt med tanke på att det mest handlade om muskulärt arbete efter några minuter istället för “rangordning” som det kändes som förra gången.

Vilken UNDERBAR dag. Red på ängen och vilken häst det är jag har hand om. Det var som att bara sitta med och njuta, vilken känsla. Som att gunga fram över ängen.

Den här hästen gör stora framsteg!

Det var främst skritt och galopp som jag arbeta med, då traven är lite provocerande för henne då hon tycker det är väldigt jobbigt. Det får komma en annan dag..

Men annars idag, oj oj oj 🙂 Härlig känsla av att allt bara fungerade sådär felfritt. Det finns fortfarande en del att ta igenom men wow vad underbar den här hästen är när hon verkligen är i harmoni, som idag.

Tyvärr förstördes lite på hemskritten, som vanligt, då hon ska dra och slita för att få skritta jättefort eller rent av takta eller trava. Men det var OK då ridturen var så underbar.

Yes, idag gick det sådär bra. Fick igenom en hel del muskulärt faktiskt och hon kom till ro mycket bättre.

Jag är INTE för hjälptyglar, men jag är heller inte emot, det beror helt på användningsområdet, syftet och hur man bär sig åt. Jag satte nämligen på Tella en gramantygel idag i säkerhetssyfte. Jag red med den, men helt utan inverkan. Den enda gången den gjorde nytta var om hon skulle slänga med huvudet sådär högt i skyn och bli obehaglig med sina hysteriskutt.

Som tur var gjorde inte gramanen så mycket nytta idag mer än ett par gånger då hon slog med huvudet väldigt högt för att komma undan, men annars bara fanns den där.

Jag är väldigt nöjd idag, att hon höll sig lugn och fin. Dock så gick det undan på hemvägen och hon ville gasa lite väl i skritten och så blir hon sådär ursinnig när jag ber henne att lugna ned sig lite..

Idag satt vi i paddocken igen, det kändes lugnast så. Eftersom det faktiskt bara varit en arbetsdag sedan hon hade sitt utbrott så känns det bra att vara på den säkra sidan ett par dagar och vara i paddocken där Tella är fokuserad och positiv.

Hon var verkligen sammarbetsvillig idag igen. Jag arbetade med galoppfattningar från skritt och galopp, få henne att länga sig i formen utan att tappa bakbenen och lika så i avsaktningarna.

Det gick verkligen bra bra bra, så i slutet av passet kunde jag till och med börja med lite travarbete, flytta lite lätt på diagonalen och även avancera i galoppfattningarna på rakt spår. Hon försökte verkligen att vara mig till lags trots att hon tyckte det var jobbigt. Det enda hon gjorde i protest när hon kämpade var att tappa formen, men hon slängde inte så där frenetiskt med huvudet som hon annars kan göra.

Sakta men säkert blir hon mjukare och mjukare, gladare och gladare – vilket gör mig gladare och gladare!

Efter helgens vila hade jag hoppats på att Tella skulle ha tänkt över sina handlingar i fredags..

Tränsningen och sadling började med bråk, suck. Hon tog inte åt sig av mina tillsägelser när hon slänger med huvudet vid sadlingen och vid tränsningen var hon bara sur och upprörd på både omgivningen och mig.

Jag fick väl lite hopp när hon tillslut coolade ned sig och jag såg hur hela hästen genomgick som en förvandling på ett par sekunder; från hisp-maja till kolugn. Det som löste allt var att jag fick influera tränsningen som ett “trick” och avsluta med morot när hon verkligen skötte sig, det fungerade mycket bra.

Jag satte mig idag i paddocken för att enbart mjuka och checka av hur hon skulle kännas, med inga som helst förväntningar.

Jag blev verkligen positivt överraskad!

Tella kändes verkligen jättefin och samarbetsvillig. Jag krävde inga underverk men hon bjöd verkligen till och jag märkte att hon ansträngde sig. Det verkade nästan som om hon tänkt över sitt beteende från förra ridpasset.

Hon är verkligen så kanon i paddocken i allmänhet. Idag tog vi det säkra före det osäkra och red där eftersom jag inte vill stressa upp henne i onödan. Men en dag är det dags att bita i det sura äpplet och ge sig ut på ängen igen, bli rikare på erfarenheter och bryta gamla mönster.