Compadre's blogg

Skapad 3 okt 2010, kl: 21.06

I morse vaknade jag klockan sju av Olle som berättade att det stod en liten herre och väntade på mig utanför.

Olle
skulle ut och åka med bilen i utkanten av skogen för att kontrollera
att Compadre var kvar i krokarna i morse och då hade han stått vid de
andra hästarna utanför hagen.

När vi gick ned och skulle hämta
honom var han väldigt vaken och hastig i sina rörelser. När han såg mig
kom han fram till mig, och nästan förbi mig – så när jag tog ett steg
mot honom kikade han på mig som om han sade “Oj, jaha är du här jag såg
dig inte.. öhh säkert, hehe!”

Jag kollade igenom honom och det
enda som syntes var en liten skråma på vänster framben och väldigt
nedslitna hovar, så att verka honom behövs ju inte på tisdag som det var
tänkt.

Åh, dumma lilla pålle vad skönt att du är tillbaka!
Bildtext: Bild tagen av Gustav Hugosson (3 okt 2010)

På
eftermiddagen åkte vi hem och sedan blev vi fotade på kvällskvisten av
Gustav Hugosson som skulle ha lite bilder till ett slutprojekt för en
kurs han läser på någon fotohögskola. Fotodokumentation med “ljus” som
tema, av något yrke.

Bilden är bara en av de testbilder som vi
tog idag, det är dags för lite mer riktig fotografering imorgon bitti
när solen går upp och imorgon kväll 🙂

Compadre var lite varm och
svullen i sitt vänsterben när jag kände igenom honom, och TRÖTT i
övrigt också. Samtidigt så kändes han så “sprallig” (det närmsta jag kan
komma på som beskriver det jag kände) i kroppen. Flyktig!? Jo, det är
han ju till vardags men snarare mer irriterat..

Men vem skulle
inte vara trött, irriterad och lite flyktig i kroppen om man bott i
skogen en natt. Själv knallade jag ju sex timmar oavbrutet i skogen, och
det gjorde min kropp otroligt utmattad..

Skapad 3 okt 2010, kl: 00.03

I helgen skulle jag och Compadre åka iväg till en kär vän på
landet/i skogen och dagen började verkligen som en dans. Han var kelig
och kontaktsökande och det riktigt värmde i hjärtat att äntligen vara
honom igen för att han verkligen ville 🙂

Igår hade jag
lasttränat lite (början till att kunna lasta själv) och detta hade gått
kanonbra till en början och sedan flippade lemmen lite på transporten
vilket gjorde honom både osäker och lite flyktig/hitta en anledning att
slippa, på samma gång. Men det löste sig sååå fint! Han var såå duktig.
Tror att det var detta, att vi verkligen löste någonting ihop, som fick
honom att verkligen komma tillbaka rent mentalt till mig.

Jag
riktigt njöt hela denna lördagförmiddag för att han var så mysig och
gosig mot mig även om jag sprang och packade grejer, borstade av honom
lite snabbt och sedan lastade – som gick fint.

Resan gick bra –
kom
till Kalvefall, där vännen bor, kl: 12.45, sedan myste vi lite i
stallet och han fick tugga på lite hö. Släppte sedan ut honom i
en hage, fick gå ensam en stund så vi kunde in och äta lite lucnh, men
några hästar gick i hagen mittemot och senare skulle han få sällskap av
en annan snäll lite skrutt 😉

Lunchen serverades kl: 13.15 och sedan gick jag direkt för att hämta honom i hagen, detta ca kl: 14.00 – Då var han borta!!

Compadre
hade alltså tagit sig ut ur hagen på något obegripligt vis, inget som
var trasigt men det var lite högt på ett ställe som jag kan ana att han
upptäckt och utforskat..

Vi gav oss ut i skogen för att leta
efter några spår och det fann vi, han hade följt en väg och sedan irrat
ut i skogen – men vart?

Vi var fem personer som gav oss ut i
skogen och letade efter honom men efter några timmar fick vi även ta
till ett par hästar och ta oss fram i hårdare terräng som vi funnit att
spår fanns, upp mot ett berg (gulp!).

Efter sex timmar utan ens
en skymt av honom mer än hovspår och nylagd avföring gav vi upp och
ringde även polisen. Var han på väg hem mot Eksjö? Irrade han omkring i
panik i skogen eller var han rent av på en trevlig liten upptäcksfärd.
Av spåren att döma var det en nervös Compadre som tagit mycket svåra
vägar omkring i stora skogen. Vi tog oss tom. inte ens fram tillslut,
när vi följde spåren..

Sista rycket gjorde vi klockan tolv på natten, men även detta utan framgång. Var var VAR är du Compadre, snälla kom tillbaka 🙁

I helgen skulle jag och Compadre åka iväg till en kär vän på
landet/i skogen och dagen började verkligen som en dans. Han var kelig
och kontaktsökande och det riktigt värmde i hjärtat att äntligen vara
honom igen för att han verkligen ville 🙂

Igår hade jag
lasttränat lite (början till att kunna lasta själv) och detta hade gått
kanonbra till en början och sedan flippade lemmen lite på transporten
vilket gjorde honom både osäker och lite flyktig/hitta en anledning att
slippa, på samma gång. Men det löste sig sååå fint! Han var såå duktig.
Tror att det var detta, att vi verkligen löste någonting ihop, som fick
honom att verkligen komma tillbaka rent mentalt till mig.

Jag
riktigt njöt hela denna lördagförmiddag för att han var så mysig och
gosig mot mig även om jag sprang och packade grejer, borstade av honom
lite snabbt och sedan lastade – som gick fint.

Resan gick bra –
kom
till Kalvefall, där vännen bor, kl: 12.45, sedan myste vi lite i
stallet och han fick tugga på lite hö. Släppte sedan ut honom i
en hage, fick gå ensam en stund så vi kunde in och äta lite lucnh, men
några hästar gick i hagen mittemot och senare skulle han få sällskap av
en annan snäll lite skrutt 😉

Lunchen serverades kl: 13.15 och sedan gick jag direkt för att hämta honom i hagen, detta ca kl: 14.00 – Då var han borta!!

Compadre
hade alltså tagit sig ut ur hagen på något obegripligt vis, inget som
var trasigt men det var lite högt på ett ställe som jag kan ana att han
upptäckt och utforskat..

Vi gav oss ut i skogen för att leta
efter några spår och det fann vi, han hade följt en väg och sedan irrat
ut i skogen – men vart?

Vi var fem personer som gav oss ut i
skogen och letade efter honom men efter några timmar fick vi även ta
till ett par hästar och ta oss fram i hårdare terräng som vi funnit att
spår fanns, upp mot ett berg (gulp!).

Efter sex timmar utan ens
en skymt av honom mer än hovspår och nylagd avföring gav vi upp och
ringde även polisen. Var han på väg hem mot Eksjö? Irrade han omkring i
panik i skogen eller var han rent av på en trevlig liten upptäcksfärd.
Av spåren att döma var det en nervös Compadre som tagit mycket svåra
vägar omkring i stora skogen. Vi tog oss tom. inte ens fram tillslut,
när vi följde spåren..

Sista rycket gjorde vi klockan tolv på natten, men även detta utan framgång. Var var VAR är du Compadre, snälla kom tillbaka 🙁

Skapad 29 sep 2010, kl: 21.27

Tro det eller ej, men idag tränade vi på – just det bilden föreställer – på att pussas!
Han
har varit helt instabil denna veckan, rent psykiskt. Jag har inte fått
förhålla mig för nära honom utan att han nästan blängt på mig och tittat
bort – lagom knäckande..

Allt detta efter måndagens missförstånd vid träningen som visst satte djupa spår, eller väckte andra minnen till liv (?!)

Så
idag fick jag faktiskt lov att försöka mig på och träna lite på att
göra lite olika saker med honom i boxen eftersom han helt isolerat sig
från mig mer och mer för varje dag. Det gick ganska bra, men jag vill
ändå inte tränga mig på..

Fortsättning följer..

Bildtext: Jag och Compadre myser efter ett knasigt pass i ridhuset (26 sep 2010)

Skapad 29 sep 2010, kl: 21.09

Igår myste vi bara. Gjorde lite trix-fix i boxen och Compadre var ivrig
som sjutton. Ändå är han lite osäker på mig och typ vet knappt hur han
ska bete sig, trots att det enda jag ber honom om är att göra någonting
nytt, tänka efter och göra NÅGOT – för att stärka hans självförtroende –
och det släppte verkligen idag.

Han lärde sig själv ett helt
nytt trix, som vi kom på lite på skoj/av misstag, hehe. Han ställde
framhoven precis som de gör med bakhoven när de vilar på det (på tån
liksom) Att han gjorde det med frambenet var ju ett tecken på
avslappning så därför berömde jag. Då upprepade han det när igen och det
såg sådär fräckt ut – som en lady som är lite fin i kanten, hihi

Han
gjorde det så fort jag satte spöet emot karleden på honom flera gånger
så jag berömde MASSOR och då blev han kanonglad! ..och sedan jättetrött
och dåsig – det gick nog åt en hel del hjärnaktivitet och speciellt
eftersom han gör så mycket mer än jag ber honom om.

Fick tyvärr
inte detta på bild men här har ni en på när jag i söndags började öva in
lite grunder. Början på spansk skritt och att lägga sig, verkligen bara
jätte-enkla saker för jag vill inte be om någonting som kan vara
jobbigt för honom.
Bildtext: Jag och Compadre trixar lite i boxen (26 sep 2010)

Skapad 27 sep 2010, kl: 19.48

Bakslag!

Ja, det kommer ju då och då, idag var en sådan dag. Det
har ju gått så himla bra nu flera dagar men så var ett litet störmoment
som fick Compadre att tappa koncentrationen. Jag min dumbom tyckte att
han var lite fjantig så jag tog lite lätt i kapsonen som självklart blev
ett ryck och det var allt som behövdes för att han skulle kasta sig och
till råga på allt komma lös. Sedan var det en uppskruvad pojke en lång
stund.

Hade honom istället lös och det tog lång tid innan han
beslöt sig för att våga komma fram till mig. Allt vi gjort verkade vara
som bortblåst.. Plutten, blir ledsen i hjärtat när han blir sådär
uppskruvad!

När han väl vågade tro på mig och slappna av en smula
gick det bättre igen och istället för att rida som var planen från
början – så höll vi oss på marken och gjorde det vi kunde, lite arbete i
lina. Tycker han rör sig bättre nu, dock trampar han fortfarande en hel
hov utanför sig själv på volten i vänster varv (med höger bakben)

Kändes
så skönt när vi på slutet kunde stå och bara mysa igen utan att han
kikade skeptiskt på mig, utan istället avslappnad trivdes och sökte min
kontakt genom att buffa på mig och vara så där Compadre-mysig 🙂

Skapad 22 sep 2010, kl: 22.38

Compadre har bytt ägare!

Han såldes till..

Bildtext: Compadre, söten på AR-kursen i helgen (19 sep 2010)

Bildtext: Compadre, söten på AR-kursen i helgen (19 sep 2010)

– MIG !

GLAD ! Nu börjar äventyret 😉

Skapad 20 sep 2010, kl: 11.37
Bildtext: Elise visar och förklarar när jag får hjärnsläpp (19 sep 2010)

<!–
WriteFlash('’);
//–>AR-träning för Elise Nilsson
Idag var jag och Compadre på vår andra
AR-träning för Elise och det gick verkligen jättebra. Elise tycktes
skymta en helt ny pålle och det vill jag verkligen hålla med om. Han
vågar nu ta för sig och har kommit ned på jorden.

Bildtext: Typiskt Compadre, spänna upp sig
och bli flack 😉 Men det gör iiinget – för han tittade mest på allt
annat (ja, tog för sig helt enkelt!) och det är ju positivt eftersom han
är så kuvad och tillbaka – till lags. Han ska ju göra det han vill och om det är att lyssna på mig är ju bara ett plus, hehe!

Bildtext: Lille
skrutten, är så glad att det går framåt. Som ni ser på bilden så har
han även svårt att ta för sig av sina steg och är rak i benen (dåligt
knälyft) men det kommer, idag kändes det som det kommer snart 🙂

Bildtext: Han stannade
och bajsade av lite nervositet, men tycker han tog för sig mer och
lugnare gung i traven idag 🙂 Var ju trots allt första gången jag red
idag på 3 veckor (förutom lite skritt i förrgår barbacka)

Skapad 15 sep 2010, kl: 11.38
<!–
WriteFlash('’);
//–>Video: Markarbete i lina på hårt underlag med Compadre (13 sep 2010)

Eftersom Compadre fick anmärkningar hos veterinären att han var så
otroligt stel så tog jag med filmkameran ut till en av hagarna och
filmade så jag själv kunde se och jämföra hur han rör sig. Jag tycker
ändå att han har utvecklats något enormt, om jag jämför mot
rörelsemönstret som han visade på ridbanan i början.

Nu är han både lugnare och mjukare i kroppen, dock en låång väg kvar..

<!–
WriteFlash('’);
//–>Video: Första gången jag och Compadre leker lite fritt (14 sep 2010)

Igår
när vi bara hade det gott i ridhuset med “fri lek” lät jag Compadre
göra lite vad han själv kände för. Han var såå mysig och ville mest vara
med mig, så jag lät honom vara det. Inget märkvärdigt alls idag, men
jag ville bara ha positiva vibbar av att leka fritt, inte någon tvång
eller nedbrytning – bara ren kommunikation och tillit.