Compadre's blogg

Så var det dags att rida med bett idag igen.

När en tjej i stallet skulle ut och rida på sin pålle passade jag på att hänga med. Hon skulle rida på en äng, så det gjorde jag och Tella också.

Vilken underbar ridtur, det säger jag bara!

Hon lyssnade sådär fint och det kändes bara som om det flöt på. Vi la inte ribban speciellt högt men hon förvånade mig verkligen genom att bära sig fint i övergångarna, utan att slänga med huvudet speciellt mycket för att komma undan. Ingen stor grej av någonting, det enda var att hon slängde ut sitt framben i avsaktningarna från galopp till trav (som hon alltid gör!) men det kändes inte sådär mycket som det brukar göra.

Riktigt nöjd idag, hon höll sig lugn och sansad hela passet.

Igår skulle jag och en kär vän ut i naturen medan mörkret höll på att falla. Det var jag på Tella och min vän på Loppan.

Tyvärr har Tella fått skav av det bettlösa tränset på nosen och jag har inte hunnit fixa något nosludd som skyddar, så det skulle bli för mig att rida med bett. Hm, undrar hur det skulle gå?!?!

Det gick ju kalasbra!! – verkligen 🙂

Jag red först, Tella var så jätteduktig och höll sig i skinnet hela ridturen. Hon verkade inte ens behöva anstränga sig utan trivdes nog med både sällskap och tempo.

Det enda jag kan klaga på om jag ska försöka vara kritisk är att hon gärna vill bli lite lång i skogen och inte riktigt samlar sig utan drar istället iväg eller exempelvis gör en stor avsaktning till trav mitt i en galopp.

När vi var på hemvägen och travade lite det sista började hon bli stark och stum istället för följsam och mjuk. Jag kunde faktiskt ta tag i henne och hon lyssnade fint efter bara en liten volt åt varje håll.

Jag har märkt att hon har börjat vingla rätt bra nu, hehe. Det ser jag som någonting positivt för innan har hon varit så stel och stum och därav protesterna. Nu när hon vinglar är det bevis på att hon börjar mjukna men inte riktigt klarar av att balansera upp sig. Det här känns bra!

I helgen red jag en liten sväng i paddocken, efter allt regn och slabb. Det var inga fina och rena ben efter den ridturen det får jag verkligen erkänna, men.. Det var verkligen en fin och ren form som Tella låg inne med under ridpasset.

Skritt, trav, galopp, volt, rakt linje, ställd inåt och utåt, höger och vänster varv. Det var hinder uppsatta över större delen av paddocken så vi fick sick-sacka oss fram, det mjukade upp henne fint.

Jag försökte snegla ned och se över Tellas undertramp (som inte var något mer än KNAPPT hov i hov. Men idag var det en hel över i skritten, det var det enda jag kunde se samtidigt som jag red.

Hon kändes faktiskt otroligt mjuk och skön. Gjorde fina galoppfattningar från både skritt och trav, lugn och sansad. Formen var dock lite kort, jag skulle vilja ha längre och lägre halslinje men det kommer..

Det känns riktigt trevligt nu när jag vet att hon går så pass fokuserat i paddocken. Jag kunde tillrättavisa henne flera gånger och nog för att hon slänger en hel del med huvudet för att komma ut eller rent av gör en avsaktning eller bromsar/trycket mot så lossnade det flera gånger riktigt gott!

Tyvärr så fick Tella ett läskigt stort skav av det bettlösa tränset under ridturen som jag upptäckte sedan. Det är mjukt och fint, samt att hon gick väldigt mjukt och fint idag också, men ändå var det skav..

Vilken dag 🙂

Red bettlöst idag igen och det gick lika bra. Jag red bara en pyttesväng ut för att sedan avsluta lite i paddocken eftersom det var väldigt mörkt ute. Snacka om att hon verkligen var jättetrevlig, kändes följsam och faktiskt helt OK mjuk i kroppen.

När jag sedan skulle ta min jacka från staketet gick helt plötsligt startskottet. Nog för att hon hade försökt dumma sig lite ute i skogen och stressa lite hemmåt så var hon öppen för att samtala. Nu när jag skulle be henne göra en halt för att jag skulle ta jackan blev hon ursinnig och började slå med huvudet, kasta sig när jag parerade henne osv.

Den här lilla damen har sina sidor, det vill jag lova. Det gäller bara att visa att det inte är acceptabelt. Till slut stod hon still och jag kunde ta min jacka, men hon väntade nästan på en anledning till att börja bråka. Lilla gumman, lugn i stormen hehe.

Bildtext: Tella med ett bettlöst träns (9 nov 2009)

En stor positiv förändring idag – härligt!

Det började med att Tella kändes lite stressad innan ridpasset, så fort vi kom ut på stallplanen tramsade hon och var “tittig” på allt. Jag funderade på att sätta mig i paddocken istället men det känns aldeles för litet, samt att det är i skogen vi behöver träna.

Jag har valt att rida med mitt bettlösa träns idag, jag har ju varit mycket för bettlöst men gått över mer och mer till bett ändå.. Dumt att inte variera sig! Så dagens ridpass skulle alltså bli en ny prövning. Jag har redan “vant” Tella vid tygeltagen jag tar när jag rider bettlöst, det kändes tryggt.

Helgen var en par vilodagar för stim-majan och jag har funderat och klurat bäst jag kunnat på hennes beteende. Som alltid när en häst visar att den inte har någon som helst respekt för ryttaren, speciellt inte tygeltagen så är det enklaste att dela upp allt och det lättaste att börja med ordet “respekt” – vad innebär det, var brister det?

Tella blir stressad, upprörd, stel, överkänslig och näst intill okontaktbar när hon flippar ur. Hon lyssnar delvis på rösten men just det här beteendet har jag mött på förr, och när ett plus ett blir två är det enkelt. Var säker på att ingenting gör ont, smärta innebär stress, stress minskar inlärningsförmågan och det är precis där vi befinner oss nu – jag och Tella. Ta bort bettet och en deffinitiv smärta försvinner, det är alltid värt ett försök!

Det var självklart lite protester idag också, men oj vilken skillnad. Fick igenom så himla mycket som hon fått attacker över innan och vi kunde nästan skritta på helt långa tyglar hem – Wow, bra betyg!

Idag hade jag bestämt mig för att trotsa problemen och än en gång ge mig ut en sväng i skogen. Allt började så behagligt, lugnt och sansat, Tella vågade slappna av helt OK i skritten.

Jag började ganska snart att böja och tänja lite lagom, det accepterade hon – skönt! Det som får henne att hetsa upp sig så är när jag möter upp vänster-yttersida medan jag ställer henne åt höger.

Efter några “hopp & skutt”-försök från Tellas sida kom jag underfund med massa. Precis innan jag är på väg att gymnastisera igenom hennes vänstersida kortar hon istället upp sig och gör alla graciösa språng.

Det som kändes skönt idag var att jag var beredd på precis vad som helst så därför blev jag inte överrumplad. Jag kände verkligen efter och kunde parera upp hennes olater, det gjorde den lilla damen upprörd vill jag lova men jag kämpade vidare ändå.

Vi kom riktigt bra överens tillslut förutom några småattacker som löste sig de också. Igår var inte Tella något svettig, men det var hon idag. Vad är skillnaden? Jo, igår tramsade hon bara helt och jag kom inte åt henne mer än några steg i skritten. Idag kom jag åt henne lite då och då, faktiskt till och med i traven ett par steg då och då. Wow, det här är kul!

Idag singlade stora snöflingor ned från en grå himmel, slask på marken.. och varken Tella eller Loppan har några snösulor, suck!

Jag funderade på om jag skulle ge de båda damerna vilodag idag men bestämde mig ändå för att ta ut dem på var sin liten skogstur då grusvägarna var snöfria.

Jag började med Tella, tanken var att ta lite skritt och trav med målet en lång och låg form. Hon kändes väldigt lugn men jag vet att hennes ägare sagt att hon kan få spelet i skogen, bli pigg och stressad, hur pass pigg och stressad skulle jag snart få reda på.

Desto fler dagar som jag suttit på Tella märker jag hur otroligt stel i muskulaturen hon är. Nu när hon kommit lite mer till ro och är lugnare börjar jag kunna tänka på att mjuka upp henne, det var inte lönt att ens tänka på innan då hon helst ville slänga med huvudet.

Men idag kändes det helt OK att testa på att ta en liten galopp, fortfarande bara i låg lång form med kroppsdelarna någolunda på plats. Det gick inte som jag hade tänkt.. Nog för att jag alltid förbereder mig på en katastrof för att kunna hantera situationen professionellt men idag tog Tella priset.

En liten försiktig galoppfattning med sitsen tog hon jättefint och höll formen ganska bra, ett galoppsteg in i fattningen och sedan kände jag hur Tella riktigt bet fast i bettet, spände halsen och tänkte att hon skulle få springa ifrån allt som kändes lite jobbigt. En lätt men bestämd förhållning gav en spattig avsaktning, en ny galoppfattning var inte att tänka på förrän efter lite lugnande skrittarbete.

De följande försöken till galopp milt mellan mina hjälper var som att försöka hantera en tickande bomb. Stela och motsträviga kroppsdelar, ett huvud som hela tiden slängde hit och dit, dumheter som att bara gå emot vad jag än försökte förmedla. Situationen eskalerade till hyperstressattacker där Tella ville söka utvägar genom att kasta sig undan och när jag snabbt och smidigt kom åt henne ändå sköt hon rent av iväg eller försökte resa sig på bakbenen.

När hon hade testat på allt detta ett par gånger kändes det fortfarande OK, men när allt bara blev värre och värre kändes det inte riktigt säkert för varken mig eller Tella.

Jag fick sköta situationen som om det vore en unghäst, som inte såg någon mening i att samarbeta. Vad jag vill tillägga är att jag givit upp galoppen för längesedan, nu ville jag bara komma åt lite trav med ställning åt höger utan att hon skulle skjuta ut rumpan. Det var inte populärt vad jag än bad om, helst hade nog Tella önskat att jag skulle ge upp och sitta av. Men nej nej, icke sa Nicke!

Såhär ligger det till, för mig gör det ingenting att hästen talar om vad den tycker. Helst av allt önskar jag självklart en lugnare samtalston än “skrik och skrän” som Tella visade upp idag, men situationen var nödvändig. För mig handlar det om att förstå sig på hästen och låta hästen visa hur den känner, det är sanningen! Sanningen var idag att Tella var mycket missnöjd med situationen och det gjorde mig en erfarenhet rikare. Nu visste jag vad problemet låg hos det här upprörda stoet.

Att bli lösgjord, mjukas upp och trampa under sig istället för att springa från arbetet. Kan hon inte springa från det, så visar hon sina protester genom att kasta sig och kanske rent av stegra sig, men om det beteendet visat sig får man tänka om direkt.

Nu hade jag ju redan lämnat galopp och trav för länge sedan, men det var intressant att ha fått uppleva förvandlingen från så lugn till så hetsig. Det följande “skrittarbetet” gick enbart ut på att lära Tella att det beteendet inte är OK och att hon inte bestämmer över situationen.

Jag använde smidiga tygeltag och fick Tella att tänka framåt, flytta bogarna och huvudsakligen att stanna upp, tänka, lyssna och FOKUSERA med lugnet i behåll.

Efter ett par små försök till att bli upprörd som jag enbar besvarade med mina tygeltag och mängder av beröm när hon lyssnade, sedan gick det kanon – härligt!

Fick loss en hel del av stelheten i bognarna och äntligen så nådde jag Tellas “hjärnkontor” istället för att hon skulle låsa sig och göra det omöjligt för mig/ryttaren att lösgöra henne.

En liten men viktig bit av Tellas utveckling kom vi förbi idag som med all säkerhet kommer att behöva upprepas, förhoppningsvis med mindre hets och stress.

Jag orkade förövrigt inte med att rida Loppan idag, var lite slut i både kropp och huvud men det är absolut alltid värt besväret!

Igår och idag har jag faktiskt suttit två små svängar i paddocken i skritt och trav. Än så länge vill jag inte ge mig på galoppen, det kommer när hon kommit till ro och arbetar på fint i skritten och traven.

Igår tog det nästan hela passet att komma till koncentrerat arbete och små nervösa tendenser både innan och under ridpasset. Nu är jag väldigt petig i både hantering och ridning – jag stävar efter att ha den ultimata harmonin mellan mig och hästen. Arbete ska vara kul, hanteringen också!

Idag var det jätteskillnad på Tella. Hon skrittade lugnt redan från början, dock så kom inte huvud och hals lågt förrän efter en stund. Sedan kom den fina rygglinjen och lite utsträckning i sidorna på volt av sig själv.

Att få in bakfossingarna mer under henne är inte att tänka på i dagsläget, men så fort koncentrationen och lugnet infunnit sig så tar vi det kapitlet också. Idag avslutade jag det lilla 30 minuters-passet i paddocken med en avskrittning ut i skogen. Genast blev det lite mer fart i damen. Det blev skritt på halvkort tygel hela vägen, så hon lär sig att det inte är acceptabelt att stressa. Så snart kommer nog en avslappnad skritt genom kroppen på lång tygel.

Det här är ett kul och spännande projekt, jag är så förtjust i den här hästen!

Den enda som är missnöjd i dagsläget är min svartsjuka häst Loppan i boxen bredvid. Jag ägnar lika mycket tid åt henne trots Tella, men hon verkar inte nöja sig utan vill ha mig helt för sig själv, hehe.