Compadre's blogg

Bildtext: En månad gammal bild jag fann på datorn.. (12 juni 2011)

Gårdagens ridpass var blandat (mer likt Compadre) men såklart aningens mini-besviken eftersom det gått så bra nu innan. Nej, nu fick jag dåligt samvete och känner mig otacksam eftersom han haft så bra dagar så det är klart att han får ha en halvbra dag 🙂

Nåväl! Vi tog som vanligt skritt och trav på serpentinbågar och det funkade helt okej. Det som var synd var att han stod emot mer i vänstervarvet än han brukar, liksom springig. Men stundtals jättehärlig och gungig i gången.

Han drog ned huvudet ett par gånger mot tygeln och ena gången var det kli på benet, med all sannorlikhet alla dumma insekter som störde honom. Sedan fortsatte vi en stund, för att plötsligt stanna igen och slita ned huvudet – men denna gången för att äta! WHAT?! Dumheter!

Lagom upprörd han blev på mig när jag kom på honom i hans spel. Ungefär samtidigt kom jag på mig själv i att lägga från benen från honom, som lätt händer eftersom han flugit i luften så många gånger och då när jag lade mot dem igen passade ingenting förutom att studsa..

Förvånad blev jag när han efter några tillrättavisningar kom ned på jorden igen och verkligen ansträngde sig för att kämpa en sista liten stund. (för min skull!?)

Direkt när han var så duktig skuttade jag av och så fick han massor av beröm 🙂

Tänk att jag nu kan sitta och rida på den här token utan några utbrott. Vi tar oss fram tillsammans, som en och samma. Korta korta pass som vi avslutar precis när det känns som bäst. Till och med traven börjar sitta i lugnare tempo men dock obalanserad och stapplig fortfarande. Inte lätt när man har korta ben och kompakt kropp säger Compadre 😉

Spännanade fortsättning tycker jag eftersom jag vet vad den här lilla herren är kapabel till!

Helt kocko idag när jag skulle gå ned med honom och Zeb till paddocken för att de skulle få äta av lite där. Traktorn stod på stallplanen och tro att den minsann skulle äta upp Compadre!! ..men ingen annan *suck*

Så med Z i andra grimskaftet hopplade C runt och stod emot, jag blev lagom imponerad och sade till på skarpen eftersom han måste lära sig att visa hänsyn. Zeb var såå duktig ocj följde med i svängarna, jag stannade ofta upp och berömde honom eftersom han var så lugn och tålmodig när C för en gångs skull var knäppisen.

Lugna puckar efter detta men att fan alltid ska flyga i denna häst 😉

Dum-älskade! Ibland får man bara blunda..

Underbar dag med lika underbar häst! Ni förstår att det gick bra även idag med Compis under ridpasset. Kan det vara den “magiska sadelgjorden” som han trivs med så eller är det bara bra dagar?! Vem vet, får se och testa nu när jag lämnat tillbaka den – funderar starkt på att köpa en egen för jag menar vem vill inte ge sin häst det bästa. Compadre som redan tycker att ridningen är så mentalt påfrestande är värd alla tänkbara bekvämligheter som går att ordna.

Serpentinbågar idag också, fyra i skritt och tre i trav (20 x 40 ridbana). Han kändes väldigt samarbetsvillig men har lätt att antingen överböja sig i vänstervarvet eller bli stel och spänd – kom dock förbi det ett par gånger i skritt och nära i trav.

Tempot är ganska mycket undertempo men å andra sidan så far han iväg och får bocktendenser direkt, därför känns det okej till det att vi finner en större takt och inte trippelitripp 🙂

Ahh, jag kan knappast beskriva min lycka!! Visst vet jag att jag redan äger två av mina drömhästar men eftersom de är så extrema i sina upp- och nedgångar tappar jag ofta suget och tränar hellre mina elever och deras hästar. Men idag visade Compadre mig äntligen varför han är värd att kämpa för 😀

Jag gick ned till paddocken och gjorde iordning honom med sadling och tränsning. Ställning böjning från marken och uppsittning med ställning och böjning i halt. När vi skulle börja gå framåt kunde jag inte bestämma mig om jag skulle ha enhandsfattning, hålla andra handen i sadeln eller i fegremmen runt halsen.. säkerhetssjälen är viktiga om det inte passar herrn för då sitter man inte säkert vill jag lova!

Dock kunde jag snart släppa alla säkertsåtgärder och bara njuta för han tog vare tillrättavisning som en prins och vips så satt vi och gjorde fyra serpentinbågar och det jag kunde koncentrera mig på var att sitta ned på rätt sittben, lägga om innerskänkel långt fram, vibration i innertygel om han missade ställningen och lägga intill halsringen om han tippade för mycket inåt.

Det blev hemgjord Akademisk Ridkonst som jag var riktigt stolt över – och nog kan man ju aldrig få när det går så bra på bara några minuter så jag tog mod till mig och bad Compadre om lite trav. Fullt medveten om att jag kunde förstöra allt men känslan vinner ibland..!!

Compadre kom in i trav, jag kunde behålla min långa till halvlånga tygel och ägna mig precis som innan åt hur jag bäst kunde visa honom vägen på serpentinbågarna. Ett par gånger tappade han traven och vi fick såklart inte in fyra bågar utan tre, men på den sista omformningen – hör och häpna! – höll han traven och ställde om sig helt underbart fiiint!

Direkt slängde jag mig av honom och kastade mig runt hans hals. Han stod där och fattade inte riktigt vad jag menade!? Som om han varit så koncentrerad att han inte tyckte att det var så stor grej 😉 Men det var det – för att vara han!

Bildtext: Fina bärigheten på fina pojken i fina stegringen (11 juni 2011)

Jag tog av honom alla sakerna och lät honom beta en stund i paddocken medan jag bar upp alla sakerna till stallet. Sedan tricktränade vi en stund och jag kunde knappt tro att det var sant nu heller.

Spansk skritt utan spö som visar – svårt säger Compadre. När ett par steg satt i takt och avspänt gav jag mig på lite trav och bad om lugn bärig trav och lyfte extra på mina ben för att demonstrera. Medan jag skuttade runt och svettades så in i den lullade han runt och förstod inte riktigt vad jag pysslade med. När jag fann en liten pinne att hjälpa till med och petade på hans framben med fick han panik eftersom såklart pinnen var livsfarlig – så han kickade med bakbenet mot den/mig. Jag blev såklart lagom glad över detta så när han dragit iväg ett par galoppvolter – i HUR FIN GALOPP SOM HELST, WOW! – så kom han åter och så kunde vi fortsätta. Compadre i ett nötskal och jag börjar kunna bli mer och mer “vanlig” när jag är med honom och lita på att han inget gör. Det var en liten kick men ändå..

Sedan fick han till ett spansk trav steg, samlad trav i form några steg och lite lagom vanlig trav utan att flänga omkring med benen i 120 knyck 😉

Avslutningsvis tog vi hans favorit – stegra! Han sätter stegringarna så klockrent och niger vackert in under sig. Taggar jag till lite extra gör han det också och då kan han stegra och skutta framåt som en kanin, haha!

När vi övade på kaninskutten kom jag i obalans och åt sidan – OCH – då följde han spänstigt med i ett galoppombyte och sedan när jag klev tillbaka bytte han tillbaka. Detta var när han var mitt framför mig och jag backade 🙂 Jag vet inte om han gjorde korrekt byte på bakdelen, vilket jag har svårt att tro, men å andra sidan skulle det heller inte förvåna mig eftersom han är så spänstig.

Duktiga pojken idag, kan knappast tro att denna lilla dumma pålle kan vara så underbar – men det är klart att jag vet, blir bara så överväldigad när det väl stämmer så FINT!!

Vilken inriktning blir det? Hur tjock ska han få bli i den gräsrika hagen? Hur mycket klarar jag att offra av min energi? Frågor som hela tiden bara ekar i skallen istället för att jag tar tag i situationen och testar mig fram. Mycket fokus har varit på Zebastian eftersom så mycket kom fram i honom med sadeltvången men Compadres mage växer och att lalla runt i paddocken en kvart om dagen gör honom faktiskt inte så gott så som jag kan känna i dagsläget.

Jag får bryta några regler och ge mig ut, utmana ödet(?) men viktigast av allt, se problemen i vitögat och göra något åt det. Munkorgarna är tappade runt om i hagen och skaven ser riktigt tråkiga ut..

Nu är det dags att reala med det lilla monstret i honom en gång för alla 🙂