Compadre's blogg

Trots att jag inte tagit ut hästarna ut hagen nu på över en vecka för att träna ordentligt så har jag kommit underfund med att vi trivs väldigt bra med att träna på det stora fältet i hagen. Mys, godis, kommandon och kommunikation i allmänhet – vad man än använder sig av så blir det en speciell balans i både kropp och själ av att befinna sig i en hage där de annars bara går och såsar omkring. Härligt att ta träningen dit också 🙂

Nåväl, jag var som vanligt i hagen igår och tänkte upprepa den lilla galoppen vid sidan om mig men eftersom jag testade igår och han kändes allmänt omotiverad kände jag mig lite osäker idag, känns så fragilt allt som har med galoppen att göra – så det itne börjar gå utför..

Jag bad honom om trav vid min sida, jag kunde smacka fram takten i honom och när jag sedan bad om galopp blev det jättestudsigt och snabb liten galopp vid min sida. Jag tappade min takt och han skuttade omkring i sin lilla snabba ponnygaloppstakt 😉

Jag stanna upp och berömde och tänkte att den dagen då jag kan be honom om större galopp då är det verkligen framsteg. Så bad jag honom om galopp igen, höll en lite mindre takt för att göra det lättare för honom och vips så kom han upp i galopp – stor galopp! Jag kunde ge honom en större takt och större takt och han höll den, stapligt men han höll den *LYCKA*

Wow 🙂
Bildtext: Compadre en dag i paddocken (1 maj 2011)

Allt var så magiskt, trots att vi stapplade fram ibland nära och ibland långt ifrån varandra så kändes det verkligen magiskt. Jag gjorde en chansning och gick bredvid honom i skritten och traven samtidigt som höll en hand på hans rygg och så började jag galoppera.. och nästan nästan tog han galopp med mig. Det var såklart för jobbigt och gick för långsamt men han försökte *GLAD*

Jag kan inte annat än ta tillbaka det jag säger om att vi behöver börja träna seriöst snart, för vem sjutton behöver seriös träning när man gör stor framsteg i lek 🙂

Att det händer mycket i Compadres kropp just nu råder det ingen tvivel om. Det känns lite som om han från dag till dag funderar på vilket strategi han ska köra på för att det ska bli bäst. När han nu senast håller sig undan kändes det lite tråkigt eftersom han inte behöver hålla sig undan mer än vad han redan gör, han har ju en tendens att ursäkta sin existens..

Men när jag kom ut häromdagen i hagen häpnades jag över hur han var. Jag bad honom inte om något speciellt eftersom jag mest tänkte hälsa på dem i hagen och tala om att vi ägnar mycket tid åt gården nu för att vi alla ska kunna komma iordning där så snart som möjligt. Men Compadre hade andra planer 😉

Han sökte kontakt, pockade på min uppmärksamhet och när jag bad honom om lite trav vid mig var han nära och vågade hålla sig där. Compadre har haft väldigt svårt för att våga förhålla sig nära människor och speciellt när man viftar och låter. Jag höll upp en hand, smackade i takt och han höll sig så när att jag kunde lägga upp en hand på hans rygg och smacka i den takt så han tog ett travsteg i varje smackning. Då vill jag tillägga att jag innan kunnat vara nära honom och träna men ofta krävs då en lina som hjälp eller att jag håller honom i manen. Minsta lilla missförstånd har lett till flykt och spänd Compadre, men inte idag 🙂

Vi fortsatte att busa runt lite och jag kunde även testa högervarvet som är jobbigt för honom. Det gick lika bra *lycka*

Jag tror att jag berättat innan att han lossat en hel del mentalt då han tog galopp mot mig i en inkallning för första gången och därefter har han haft lätt att slå över i galopp från trav. Detta är någonting som också varit häftigt och en stor framgång för Compisen eftersom han enbart tar galopp för att fly. Nu tog han galopp för att komma snabbare till mig och det värmde om mitt hjärta.

Bildtext: Duktiga pojken galoppar mot mig (1 maj 2011)

Jag ska berätta en sak till från när jag var i hagen. Just för att han kändes så närvarandra och positiv med mig kunde jag inte låta bli att utmana ödet lite. Jag menar, var är det värsta som kan hända – att han drar iväg, som vanligt, så får man ta nya tag en annan dag. Så jag tog chansningen 🙂

Jag började skutta i en galopp för att få honom att ta galopp bredvid mig, men han förstod ingenting och skuttade istället omkring med välvd nacke och höga knän i traven. Jag placerade honom lite snett framför mig och bad nu igen om galopp och tro det eller ej men galopp blev det – och sedan då, stannade han kvar eller drog han iväg?! Han STANNADE! 😀 Lycka lycka lycka! Han stannade kvar och när jag berömde honom stannade han helt och tog emot all min kärlek och närhet. Jag bad honom igen och jag testa till och med att byta varv (egentligen en dum chansning men ibland får man vara lite dum, hehe!) och han gjorde det lika fint i andra varvet (högervarvet).

En gång kom han lite nära mig så vi dunsade in i varandra lite, men eftersom han är såå försiktig och han enbart kom emot mig för att han inte är så balanserad i galoppen så gjorde det ingenting. Vi blev nog mest lite chockade båda två och så gjorde vi om det igen, men då höll han sig tyvärr lite längre bort från mig.

Bildtext: Myys (1 maj 2011)

Åhhhh, mysiga underbara bästa häst! Längtar så till vi kan fortsätta lite mer seriöst med träning både från marken och i ridningen. Men just nu är det så mycket med gården innan flytten. Men snart såå, mmm 🙂

De senaste gångerna som jag pysslat med Compadre och Zeb har jag lagt märke till en förändring hos Compis. Inte nog med att han växer rent mentalt, bit för bit läker han ihop och vågar lita på mig trots speciella omständigheter. Men så märker jag också att han börjar dra sig undan när Zeb söker kontakt med mig. Jag tror han ser hur ambitiös och hur lätt han har för sig att han själv tappar självförtroendet?!

Kanske tänker inte hästar så men å andra sidan är deras känslor de samma som våra och jag kan verkligen känna hur han drar sig undan. En dag ställe han sig vid staketet och bara tittade ut i ingenstans och där stod han länge och hela tiden när jag höll på med Zebastian. Annars kommer han alltid fram och söker min uppmärksamhet samtidigt som jag håller på med Zeb.

Han är ju så osäker och rädd för att göra fel min underbara Compis och när Zeb får sina utbrott på honom springer han för livet 🙁 Dock har han börjat säga ifrån nu med små rumpskutt, men hade jag varit honom hade jag satt Zeb på plats en gång för alla. Jag tror han känner att han är så labil och att han därför inte tar kampen.

Vi får se vad tiden utvisar.. Nu går ju även Zeb på hormonbalanserande, men å andra sidan är beteendet djupt befäst i honom. Aja, vi får se som sagt 🙂

Här kommer bilder på en häst vars personlighet blommar ut mer och mer för varje dag som går. Han kom till mig och han stannar hos mig 🙂 Du och jag för all framtid!

Bildtext: Compadre, min vän och jag (24 april 2011)

Vad han växer min prins – så det knakar! ..och då menar jag inte fysiskt utan inuti sig, rent mentalt blir han större och större. Älskade vännen!

Bildtext: Jag och mina fina pojkar (24 april 2011)

I några dagar har jag och Compadre låtit Zebastian vara med när vi tränar i paddocken. Det har varit fritt markarbete som vi inte ägnat oss åt på länge eftersom vi red mycket innan AR-träningen.

Comapadre blommande verkligen ut och vi satte många saker som innan har varit svårt. Bland annat att gå stadigt på volt runt mig, vet inte varför men detta har varit mycket svårt för honom..

Zeb har funnits där men inte gjort så mycket väsen av sig. Mestadels har han befunnit sig i ett hörn och undrat vad sjutton vi håller på med. De sista dagarna började han intressera sig för oss och ville gärna vara med. Synd är dock att han inte alls förstår att han behöver hålla sig lite undan och acceptera vissa regler som jag och Compadre har. Istället klampar han rakt in i vår zon och skrämmer lätt iväg Compadre.

Bildtext: Compadre väntar snällt medan Zeb fattar nada, hehe (24 april 2011)

Ett flertal gånger har jag fått avbryta mellan mig och Compadre och få Zebastian att förstå gränser och regler i vår relation. Tillslut har vi haft en skön kommunikation där hästarna turas om att få uppmärksamhet och de känner även av vem jag talar till.

Dock har Compadre nästan alltid uppmärksamheten på mig och blir lite förvirrad när jag talar med Zeb. Det är härligt att se Compadre växa i sig själv och våga ta för sig och visa upp sig när han får lite “konkurrans” av Zebastian 🙂
Bildtext: Compadre föregår med gott exempel, Zeb lär sig fort (24 april 2011)