Compadre's blogg

Compis som blir extremt överkänslig och explosiv när jag sitter barbacka och han känner ALLT vad mina ben gör var idag lugn som en filbunke. Kanske kände han att han bar en tjej med sorg på ryggen..

Vi lunkade ut i skogen, barfota fick han gå (alltså utan boots fram) och han funkade fint med det, även på grusvägarna! *oj oj*

Jag var verkligen matt och efter måndagens besked att en nära vän gick bort har jag låtit hästarna gå och smutsa ned sig i hagen två dagar. Trodde han skulle vara övertänd men han kändes jättefint inramad och trygg hela vägen. Till och med på hemvägen när han får myror i brallan höll han sig fint i skinnet trots att han var piggelin.

Var såå sugen på en galoppeti och vågade ge honom tillåtelse, så vi rullade fram i en mjuk och lugn galopp – kunde knappt tro det!

Tack Compadre för en underbar tröst idag!

Han stannade faktiskt i början, mitt på vägen i skogen och bara stod still. Han lät mig sitta och vrida på mig i små hulkningar, som jag trodde skulle skrämma honom, men icke. Duktig stöttande pojke <3

..och som rubriken beskriver så var detta vår första barbackagalopp :’)

Inlägget finns på Zebastians blogg 🙂

Har trimmat på ängen idag, det går betydligt sämre än i skogen när vi myser runt 😛 ..men det är ingen fara för han är så himla duktig ändå!

Jätteskönt att han svettas så himla mycket mindre nu trots så lite klippning. Sedan blir det tyvärrr mer stress när vi håller oss till “trim” och inte lufsar i skogen men vi tar ett steg i rätt riktning varje gång 🙂

Bildtext: En nyklippt och lite butter, naken Compadre (11 nov 2011)

Då var det klippt! Blev halvtema 😉 dvs. halva huvudet och halva halsen. Gick så himla bra, han var sååå duktig!

När jag tog upp klippmaskinen idag var hans första reaktion lika livrädd som igår, men eftersom ingen press sattes då kunde jag be honom om lite till idag och testa vad han skulle säga om det.. och han accepterade det hur fint som helst.

Innan när man testat att “gå lite fort fram” ballar han helt ut och så får man traggla massor av dagar. Helt från början när han kom sparkade han och kastar sig, tom. sparkade/vevade med framhovarna (detta var enbart när jag frågade en fråga, inte pressade honom..)

Men som sagt, idag var han gudasnäll och efter hans första reaktion – som jag givetvis respekterade – kunde jag direkt lägga klippmaskinens bakdel mot halsen, självklart med en oroad pålle som helt tiden var på G, men han lät mig göra det. När han var duktig med det tog vi det jättelugnt!

Så fort jag började klippa honom blev han som “Jaha, nehe.. var det inte värre än det här! Jag som trodde att den både lät och hade huggtänder” och så var det bara att klippa på, korta sektioner i taget såklart och så gott och mys mellan varven.

När jag i princip var klar med ena sidan tänkte jag enbart börja lite med andra och sedan göra klart den efter en ridtur (paus). Men eftersom det gick så himla fint så fortsatte jag helt.

Denna klippning gjorde jag eftersom han svettas en hel del när jag rider och vill slippa ha honom inne och torka i timtal. Dessutom ville jag spara på bogarna eftersom han absolut ska slippa ev. skav av täcke som jag ofta tycker klippta hästar får.

Ridturen, gick galant! Zebastian och Fredrik var med, Zeb i lina och Freddo fick gå. Inget svettisch utan bara lite varm, sedan var det dock en runda med mycket skritt men så fort det blir galopp och trav tränger svetten igenom direkt. Långturerna blir plaskblöta med den långe pälsen så denna lilla enkla klippning nöjer vi oss med för nu och så får jag se framöver om det blir mycket långrundor, men jag trimmar hellre korta och fina pass 🙂
Bildtext: Första träningspasset med klippmaskinen (10 nov 2011)

Ett litet smakprov på gårdagens kvällsaktivitet. När jag satte på klippmaskinen satt Zeb och Compis som var sitt frimärke i väggen båda två. Efter en kvart kunde jag tom nudda Compadre med den och bara för att bevisa något så tog vi några tag – för syns skull 😉 Imorgon fortsätter terapin, hehe!

OBS! Jag håller honom med grimskaft eftersom när jag väl klipper vill jag inte riskera någonting. Innan detta hade jag honom lös i boxen!!! Så ingen tror någonting annat.. Han stod kvar och jag kunde ta med maskinen på honom. Visst var han skeptisk, detta är Compadres jobbigaste sida – att ta på honom med föremål som han tror ska DÖDA honom.. Men som sagt, tillit :’) ♥

Efter några vilodagar var vi ute i skogen igen och myste runt, jag och Compadre. Väldigt förvånad över hur cool och tillfreds han var, med tanke på hur mycket energi som typ brukar pysa ut genom öronen på honom och han varken vet ut eller in så kände jag verkligen idag att det inte handlar om hur mycket eller länge han gått utan hur sjukt mycket aggressioner och känslor som bara bubblar över för honom.

Han kommer i konflikt över minsta lilla sak, om det så handlar om att gå emot skänkeln, förhållning, skjuta ut rumpan eller få tvångstanke om att JUST NU MÅÅÅSTE vi galoppera!! – så finns inte dessa konflikter kvar mer än en söt liten studsboll som står och galopperar på stället och sedan två sekunder senare pustar ut och skrittar på lång tygel.

Underbart att känna denna otroliga förändring!

Angående alla skenturer (1½ typ..) så talade de också verkligen för sig själva, allt måste uuuut! Efter dessa har tendenserna inte alls visat sig så extrema. Bock och hopp, stegring och katapultskutt har inte heller märkts av någonting. Han samlar enbart ihop sig 🙂

Vi fann en HEL runda idag, annars har vi bara fått vända en bra bit bort för att vi kommer längre och längre hemifrån. Men idag fann vi en hel runda och det tog kanske en timme. Compadre var inte svettig! Lite fuktig där sadelgjorden sitter men annars nada. Han har stressat sig själv till att svettas innan, men inte trodde jag att det var såå mycket stress under ytan..

Har dock klippmaskinen redo för 2 – 3 timmars turerna är mysiga i skog och mark och då tar det baskemig över en timme för honom att torka efteråt med sin teddypäls 😉

Eftersom han lär få frispel på klippmaskinen och vi inte är i extremt behov så lär jag inte ta någon intensiv-träning med den, men vi får se vart det tar vägen. Bara träning med maskin som är på, utan att klippa lär vara en nyttig övning.

I skog och mark har jag och Compadre kommit igenom såå mycket trauman, rädslor, osäkerheter och andra känslor som inte tidigare lämnat min kära pojkes kropp.

Vi tar nu skritt, trav, galopp, ställning och böjning, en början på förvänt och lite annat 🙂
Bildtext: Glad Compis i skogen (30 okt 2011)

Bildtext: Här tänker vi sluta i höger varv, alltid en början.. (23 okt 2011)
Bildtext: Här tänker vi sluta i vänster varv, en bra början här med.. (23 okt 2011)
Bildtext: Söte-pöte och jag med min fagra “bra”-grimas *hehe* (23 okt 2011)
Bildtext: Formgivning i takt, koncentration till max (23 okt 2011)
Bildtext: Spöet i hösta hugg och Compadre fortfarande låg form *bra* (23 okt 2011)
Bildtext: Låga formen satt så fint idag, inte en enda osäkerhet! (23 okt 2011)
Bildtext: Så hiimla duktig med spöet som hjälpmedel idag *stolt* (23 okt 2011)

Jag, Compadre och Fredrik var ute i skogen, han sprang och jag red Compadre. Det gick så superbra trots att det tillslut var bäcksvart 🙂

Compadre funkade som en klocka både i form och takt. Dock gick andra gaitern sönder trots att jag innan ridturen bytte till en ny – SUCK!!

Så nu ska jag kolla om det är fel på den ena bootsen för jag har inte lust att kasta 250 kr rakt i sjön..

Det blir skogs och ängsturer på finis nu för tiden! Skritt, trav och till och med galopp som faktiskt sitter bättre och bättre. Han tar vänstergaloppen och gjorde det denna gång hela tiden istället för höger som han alltid vill.

Det går framåt, i sakta mak 😉