Idag hade jag bestämt mig för att trotsa problemen och än en gång ge mig ut en sväng i skogen. Allt började så behagligt, lugnt och sansat, Tella vågade slappna av helt OK i skritten.
Jag började ganska snart att böja och tänja lite lagom, det accepterade hon – skönt! Det som får henne att hetsa upp sig så är när jag möter upp vänster-yttersida medan jag ställer henne åt höger.
Efter några “hopp & skutt”-försök från Tellas sida kom jag underfund med massa. Precis innan jag är på väg att gymnastisera igenom hennes vänstersida kortar hon istället upp sig och gör alla graciösa språng.
Det som kändes skönt idag var att jag var beredd på precis vad som helst så därför blev jag inte överrumplad. Jag kände verkligen efter och kunde parera upp hennes olater, det gjorde den lilla damen upprörd vill jag lova men jag kämpade vidare ändå.
Vi kom riktigt bra överens tillslut förutom några småattacker som löste sig de också. Igår var inte Tella något svettig, men det var hon idag. Vad är skillnaden? Jo, igår tramsade hon bara helt och jag kom inte åt henne mer än några steg i skritten. Idag kom jag åt henne lite då och då, faktiskt till och med i traven ett par steg då och då. Wow, det här är kul!
