Att det händer mycket i Compadres kropp just nu råder det ingen tvivel om. Det känns lite som om han från dag till dag funderar på vilket strategi han ska köra på för att det ska bli bäst. När han nu senast håller sig undan kändes det lite tråkigt eftersom han inte behöver hålla sig undan mer än vad han redan gör, han har ju en tendens att ursäkta sin existens..

Men när jag kom ut häromdagen i hagen häpnades jag över hur han var. Jag bad honom inte om något speciellt eftersom jag mest tänkte hälsa på dem i hagen och tala om att vi ägnar mycket tid åt gården nu för att vi alla ska kunna komma iordning där så snart som möjligt. Men Compadre hade andra planer 😉

Han sökte kontakt, pockade på min uppmärksamhet och när jag bad honom om lite trav vid mig var han nära och vågade hålla sig där. Compadre har haft väldigt svårt för att våga förhålla sig nära människor och speciellt när man viftar och låter. Jag höll upp en hand, smackade i takt och han höll sig så när att jag kunde lägga upp en hand på hans rygg och smacka i den takt så han tog ett travsteg i varje smackning. Då vill jag tillägga att jag innan kunnat vara nära honom och träna men ofta krävs då en lina som hjälp eller att jag håller honom i manen. Minsta lilla missförstånd har lett till flykt och spänd Compadre, men inte idag 🙂

Vi fortsatte att busa runt lite och jag kunde även testa högervarvet som är jobbigt för honom. Det gick lika bra *lycka*

Jag tror att jag berättat innan att han lossat en hel del mentalt då han tog galopp mot mig i en inkallning för första gången och därefter har han haft lätt att slå över i galopp från trav. Detta är någonting som också varit häftigt och en stor framgång för Compisen eftersom han enbart tar galopp för att fly. Nu tog han galopp för att komma snabbare till mig och det värmde om mitt hjärta.

Bildtext: Duktiga pojken galoppar mot mig (1 maj 2011)

Jag ska berätta en sak till från när jag var i hagen. Just för att han kändes så närvarandra och positiv med mig kunde jag inte låta bli att utmana ödet lite. Jag menar, var är det värsta som kan hända – att han drar iväg, som vanligt, så får man ta nya tag en annan dag. Så jag tog chansningen 🙂

Jag började skutta i en galopp för att få honom att ta galopp bredvid mig, men han förstod ingenting och skuttade istället omkring med välvd nacke och höga knän i traven. Jag placerade honom lite snett framför mig och bad nu igen om galopp och tro det eller ej men galopp blev det – och sedan då, stannade han kvar eller drog han iväg?! Han STANNADE! 😀 Lycka lycka lycka! Han stannade kvar och när jag berömde honom stannade han helt och tog emot all min kärlek och närhet. Jag bad honom igen och jag testa till och med att byta varv (egentligen en dum chansning men ibland får man vara lite dum, hehe!) och han gjorde det lika fint i andra varvet (högervarvet).

En gång kom han lite nära mig så vi dunsade in i varandra lite, men eftersom han är såå försiktig och han enbart kom emot mig för att han inte är så balanserad i galoppen så gjorde det ingenting. Vi blev nog mest lite chockade båda två och så gjorde vi om det igen, men då höll han sig tyvärr lite längre bort från mig.

Bildtext: Myys (1 maj 2011)

Åhhhh, mysiga underbara bästa häst! Längtar så till vi kan fortsätta lite mer seriöst med träning både från marken och i ridningen. Men just nu är det så mycket med gården innan flytten. Men snart såå, mmm 🙂