Idag kom min fina fåle fram till staketet där jag parkerade bilen och med spetsade öron står han och kikar efter mig. Det värmer extra i mattehjärtat när han alltid har föredragit hagen och hagkompisarna framför allt annat..
När vi tränat vår lilla stund i paddocken, som dessutom gick som en dans, gick jag ned mot stallet och när han kom lite på efterkälken ropade jag honom till mig. När han fått en godis gick jag in en sväng i stallet och hängde tillbaka utrustningen och lät honom stå utanför och göra vad han ville.
Sötaste lilla hjärtat stod helt still kvar på samma plats med spetsade öron och när jag sedan ropade på honom för att gå till hagen kom han glatt med
Lite gör mycket!
