Efter regn kommer solsken, som det så fint heter. Här fortsätter det dock att regna mest hela tiden, så det är jag och min Compadre som står för solsken i våra träningsstunder som färgar våra sinnen i regnbågens alla färger!
Vi har haft några riktigt tuffa pass den här veckan, rent mentalt, där jag varit spänd och osäker vilket direkt smittar av sig och allt bli pannkaka. Dock tog jag ett fast grepp om lite mod och förtroende för mig själv vilket ledde till att vi idag kunde sitta på långa tyglar och använda tydlig hjälpgivning av både inner- och ytter skänkel med förstärkning av spöet/förlängda armen, samt inner- och ytter indirekt tygel med ens aning direkt tygel vid behov. Jag hörde inte ett enda “skaller i bettet”, vilket är Mr C:s tydliga signal på missnöje. Det enda jag glatt lyssnade till var frust
Videokameran stod på men någonting blev fel så ingenting finns tyvärr (?) sparat. Kanske var det inte fel, utan bara meningen att jag skulle bevara den härliga känslan i hjärtat istället
