Efter en lång tid av stillastående träning i stallgången från marken tog jag för någon månad sedan och testade samma sak uppsuttet. Efter att ha varierad avsuttet och uppsuttet har jag haft en liten oro över att ” ta mig utanför stallet” eftersom det känns tryggt att stå inne och “bara stå”.

Idag när stallkompisen var uppe i paddocken i ljuset av belysningen som lyste upp den snöklädda inhägnaden och vintermörkret i övrigt, då fick jag känslan.

Vi gick raka vägen ut, blev ensamma i paddocken direkt, och började träna i lite markarbete, jag baklänges och Compadre i skritt efter. Öppna, sluta, ställning, böjning, flytta över tyngden mellan frambenen, höja och sänka formen, samla, nedåt och framåt, stanna upp, gunga tyngden bakåt, böja igenom ordentligt, snegla bak mot höften.

Det kändes verkligen som om han ändrat om sitt rörelseschema och går med avspänt, dessutom kändes det som om han trampar in bättre i både öppnan och slutan, vilket för honom innebär att han gör mindre med bättre vinkel på tassarna in till balanspunkten. Vi fick till och med även lite mer koll på högerställningen i nacken, vilket oftast känns som en omöjlighet 🙂 #härligt

När jag/vi kände oss nöjda testade jag att sitta upp och känna hur känslan skulle vara nu när vi inte var “trygga inomhus” och till min stora förvåning OCH lycka stod han avspänt och väntade på vad jag bad honom om och överreagerade inte eller försökte gå framåt.

När vi testade att gå framåt kunde jag känna stressen komma direkt under mig, men genom att försöka behålla mitt fokus och bara koncentrera mig på precis samma sak som vi gör stillastående gick jag på något vis ordning på situationen.

Först var det mycket sparkar med frambenen och frustrerande svängningar i kroppen åt alla håll. Efter att ha glidit lite hit och lite dit satt jag tryggt med tre-ett-fattning på tyglarna och flyttade över tyngden, dock på alldeles för små ytor men det gjorde att det verkligen blev tyngdförflyttningar och jag struntade helt i hur det svängde under mig.

När C frustade nöjt under mig och jag kunde känna hur hela hästen gungande lagom, lite, sakta, kände efter, åt båda hållen i båda varven släppte jag allt och slängde mig runt halsen.

Kärlek till min lilla fux! Idag var en stor dag <3