Tänka sig att ibland tror jag att livet verkligen tar mig i den riktningen som jag ska åt.. eller så finns det en viss Elise som är inne och lusläser min blogg så hon sett senaste inlägget om hur jag saknar motivation och inspiration med Compadre. För innan helgen ringde hon och bara undrade hur allt gick för oss.. – träffad!
Så vi talade ut om allt och nu har jag beslutat att ta nya tag med Elise som ledstjärna, trots att vi bor långt från varandra och tränar sällan. Det känns så bra!
Efter helgens träningar är jag nu hemma och idag laddade jag och efter passet med Zebastian tog jag ut Compadre också och “tog tjuren vid hornen”.
Tanken var longering, alltså att inte gå baklänges som vi känner oss bekväma med. Dessutom hade jag med mig en längre pisk/förlängd arm = körpisk och det upprörde lille vännen som började stressa på och jag blev nästan påverkad negativ av honom. Men istället tänkte jag, fokus, och så fortsatte jag. Samla, länga, öppna, sluta, skuldran på plats, fritt energiflöde framåt.
Pust!
Vänstervarvet kändes helt okej till slut, så jag bytte till höger och det kändes väldigt svårt men tillslut fungerade det också helt okej med kortare intervaller 🙂
När vi var klara gick jag med honom lös från paddocken upp till stallet. Han var riktigt sprallig och nöjd med sig själv <3
