Akademisk Ridkonst är verkligen det som utvecklar mig och min egen ridkonst tillsammans med hästarna. Med Compadre har jag försökt mig på markarbetet massor av gånger när vi är hemma, men aldrig kommit igenom mer än en bråkdel, för att sedan när vi är och tränar för Elise komma en miljon steg framåt.
Compadre har utvecklats enormt i sig själv på senaste månaderna och jag har valt att lägga AR-träningen från marken på hyllan eftersom jag vet att det blir mer hantering av det och djupa trauman som kommer upp till ytan. Därför känns det bättre att ta detta när vi är tillsammans med Elise, för allas trevnad 😉
Jag arbetar gärna med alla andra hästar, men inte Compadre, eftersom min magkänsla säga att vi ska vänta med det.
Idag var det dock en magkänsla som hela tiden talar till mig mer och mer om att börja med AR-träningen från marken och speciellt eftersom vi ska åka och träna för Bent i april. Så jag tog en snabbis på kvällskvisten med Compadre i stallet på en liten volt och arbetade med öppna och början till sluta.
Stel som en planka och spänd som en fiolsträng i muskulaturen men hela tiden försökte han vara följsam och det är bara det som räknas nu eftersom det är där vi iaf. kan börja 🙂
Dessutom fick jag än mer stärkande känslor angående ridningen och missödet häromdagen samt förklaringen bakom. Känns riktigt bra nu och verkligen eftersom allt kommer till mig tydligare och mer klart. Så markarbete är tanken nu, snarare än ridning eftersom jag väntat på detta såå länge!
