Bildtext: Mysen och jag på väg hem från ridpasset i hagen (26 jan 2012)
Lilla pojken som inte varit 100 % okej i tassen sedan spiktrampet har fått vila för säkerhets skull, men så idag fick jag nog och så satte jag mig upp barbacka och tänkte ta en sväng i skogen.
Det blev istället ett mys-pass på ängen, ena hagen, och jag var lagom fundersam över hur mycket överskottsenergi och dumheter han skulle ha i kroppen nu efter både vila och så tätt inpå att så mycket mentala låsningar har släppt.
Han skötte sig galant! Jag kände mig otroligt avslappnad och bekväm på hans rygg, trots alla glädje skutt och hoppelihoppeti-skutt 🙂 Skritt på volt, några steg sluta och trav på volt i båda varven, sedan även galopp i båda varven som också fungerade jättefint.
Bara ett par gånger fick jag säga till honom muntligt och lite korrigering, skänkel och tygel (som han tog väl!), då han började larva sig lite mycket och jag kände att jag helst inte ville flyga av – och det tog han lugnt och fint så han kom faktiskt igenom riktigt najsigt även i vänstergaloppen 🙂 *tihi*
Ooj vad jag kände att jag trivdes på hans rygg och vad jag har saknat våra stunder! I början när vi gick igenom alla trauman i ridningen trodde jag aldrig att vi skulle klicka så som vi gör idag. Inte för att jag vågar släppa honom mer än några sekunder då och då, med ständiga påminnelser om att sköta sig och ansvar över att jag sitter på honom, men han håller sig ändå i skinnet och lyssnar på vad jag har att säga – PUSS !!
