Compis som blir extremt överkänslig och explosiv när jag sitter barbacka och han känner ALLT vad mina ben gör var idag lugn som en filbunke. Kanske kände han att han bar en tjej med sorg på ryggen..
Vi lunkade ut i skogen, barfota fick han gå (alltså utan boots fram) och han funkade fint med det, även på grusvägarna! *oj oj*
Jag var verkligen matt och efter måndagens besked att en nära vän gick bort har jag låtit hästarna gå och smutsa ned sig i hagen två dagar. Trodde han skulle vara övertänd men han kändes jättefint inramad och trygg hela vägen. Till och med på hemvägen när han får myror i brallan höll han sig fint i skinnet trots att han var piggelin.
Var såå sugen på en galoppeti och vågade ge honom tillåtelse, så vi rullade fram i en mjuk och lugn galopp – kunde knappt tro det!
Tack Compadre för en underbar tröst idag!
Han stannade faktiskt i början, mitt på vägen i skogen och bara stod still. Han lät mig sitta och vrida på mig i små hulkningar, som jag trodde skulle skrämma honom, men icke. Duktig stöttande pojke <3
..och som rubriken beskriver så var detta vår första barbackagalopp :’)
