Efter några vilodagar var vi ute i skogen igen och myste runt, jag och Compadre. Väldigt förvånad över hur cool och tillfreds han var, med tanke på hur mycket energi som typ brukar pysa ut genom öronen på honom och han varken vet ut eller in så kände jag verkligen idag att det inte handlar om hur mycket eller länge han gått utan hur sjukt mycket aggressioner och känslor som bara bubblar över för honom.
Han kommer i konflikt över minsta lilla sak, om det så handlar om att gå emot skänkeln, förhållning, skjuta ut rumpan eller få tvångstanke om att JUST NU MÅÅÅSTE vi galoppera!! – så finns inte dessa konflikter kvar mer än en söt liten studsboll som står och galopperar på stället och sedan två sekunder senare pustar ut och skrittar på lång tygel.
Underbart att känna denna otroliga förändring!
Angående alla skenturer (1½ typ..) så talade de också verkligen för sig själva, allt måste uuuut! Efter dessa har tendenserna inte alls visat sig så extrema. Bock och hopp, stegring och katapultskutt har inte heller märkts av någonting. Han samlar enbart ihop sig 🙂
Vi fann en HEL runda idag, annars har vi bara fått vända en bra bit bort för att vi kommer längre och längre hemifrån. Men idag fann vi en hel runda och det tog kanske en timme. Compadre var inte svettig! Lite fuktig där sadelgjorden sitter men annars nada. Han har stressat sig själv till att svettas innan, men inte trodde jag att det var såå mycket stress under ytan..
Har dock klippmaskinen redo för 2 – 3 timmars turerna är mysiga i skog och mark och då tar det baskemig över en timme för honom att torka efteråt med sin teddypäls 😉
Eftersom han lär få frispel på klippmaskinen och vi inte är i extremt behov så lär jag inte ta någon intensiv-träning med den, men vi får se vart det tar vägen. Bara träning med maskin som är på, utan att klippa lär vara en nyttig övning.
