Att tiden inte räcker till är ett inkorrekt uttryck men ibland känns det verkligen så. Nu har jag ridit underbara Compis ett par dagar och så är det full rulle med jobb och plugg så därför får jag lägga ned träningen några dagar igen..
Han är så öppen och knasig lilla pojken för nu kommer han busig och energiskt mot mig när jag lockar på honom i hagen, full galopp och studsar mot mig – tvärnit och hej med öronen framåt 😉
Ridningen i förrgår var bra. Compadre tog skänkeln helt okej med några små ryck. Mest går han mot högertygeln och då stöter han mot allt och blir spänd. Han frustade i skritten OCH traven *litet wow, hehe* och han var mycket mer avspänd i allmänt under ridpasset. Han har svårt att ta för sig av steget men han krullade inte ihop sig stressat utan snarare för att det var svårt. Försökte rakrikta honom på långsidorna och han tog även detta bra.
Testade att rida med den Akademiska sadeln denna dag, men det går verkligen inte – tyvärr! Så det blir verkligen att sälja den, någon intresserad?
Igår var ridningen underbar. Han frustade fint flera gånger i traven och tog för sig mer framåt utan att springa framåt utan bara tänka framåt men vänta kvar. Skritt och trav, på volt, serpentin och rakt spår – och ingen kaos alls 😉
Kommer ständigt på mig själv att jag lägger bort skänkeln eftersom han så lätt exploderar för den.. Problemet är bara att då när jag lägger dit den efter att jag kommer på att jag lagt bort den så blir det massa spänningar i honom och så blir det lagom panikslaget när jag lätt lägger an tygeln för att hindra honom från explosion. Men inte nu! 😀
Han bara lyssnade bakåt och sedan var det cool, han verkade till och med gilla att skänkeln låg där. Avslutade snart, efter att ha dragit ut lite extra på tiden bara för att det kändes så bra, men han var så värd att bara mysa istället för att trigga i ridningen.
Vi övade lite på buga uppe vid stallet och han är cool och trygg med detta. Han tynger nu benet bakåt och riktigt “hukade” en riktig gång. På G 🙂
