Vilken inriktning blir det? Hur tjock ska han få bli i den gräsrika hagen? Hur mycket klarar jag att offra av min energi? Frågor som hela tiden bara ekar i skallen istället för att jag tar tag i situationen och testar mig fram. Mycket fokus har varit på Zebastian eftersom så mycket kom fram i honom med sadeltvången men Compadres mage växer och att lalla runt i paddocken en kvart om dagen gör honom faktiskt inte så gott så som jag kan känna i dagsläget.

Jag får bryta några regler och ge mig ut, utmana ödet(?) men viktigast av allt, se problemen i vitögat och göra något åt det. Munkorgarna är tappade runt om i hagen och skaven ser riktigt tråkiga ut..

Nu är det dags att reala med det lilla monstret i honom en gång för alla 🙂