För det första håller vi på att regna bort här ute på landet, för det andra har jag längre inga rena hästar.. De har varit så smidiga och enbart kunna rulla sig i gräs eftersom marken varit kanonbra och inte blivit jordig. Men nu när regnet kommit på besök har det blivit stora härliga lergropar som Mr Comp mer än gärna avnjuter sina rullningar i.
Innan dammade det verkligen ingenting när jag klappade dem och nu kom ett lermonster mot mig i hagen när jag skulle träna med honom. Efter en lång stund av borstning, eftersom jag skulle spreja på honom insektsmedel, var han fux istället för brun 😉
Här kommer återfallet tillbaka..
Compadre har varit stencool med allt som kan tänkas se ut att äta upp honom att göra. Insektssprejen har varit en stor del av hans horribla vardag men de senaste gångerna har jag haft honom helt lös och det har funkat kanon. Jag har till och med kunnat komma åt mellan bakbenen på honom vilket varit en allvarlig farozon innan för dem som varit i närheten.
Men idag.. Idag var han panikslagen (hur var det nu med hästars mentala genomgång av trauman, försvinner kommer åter och försvinner på riktigt – stämmer!) och han for iväg i 120 knyck innan jag hann blinka. Det var bara att “fösa”/rikta in honom i lösdriftens lilla gräsplätt utan Zebastian eftersom de två gärna flippar upp varandra och så ägnade jag flera minuter åt att träna med sprejflaskan.
Det var enbart från han vänstersida som absolut inte gick, högersidan var inga problem alls mer än liten spänning. Även i denna situationen som i “ridning från marken” bad jag honom att ta sitt eget ansvar, vilket han INTE var intresserad av. Då mer eller mindre krävde jag att han tog det ansvaret eftersom problemet låg hos honom (detta är en speciell balansgång jag inte nämner närmare om eftersom det är något jag lär ut vid träning) och vips så kom avslappningen direkt och han lät mig testa. Eftersom han lät mig testa lät jag honom slippa och så hade han fått en hel del att tänka på. Snart stod jag och sprejade in hela honom som nästan skamset skämdes över hur rädslan blossat upp igen när han vet att jag inte gjort honom illa förr och inte tänker göra det i fortsättningen heller 🙂
