Bildtext: Bus vid hand, hehe – så alltså inget med texten att göra mer än oss..
..första gången på hemmaplan, på mycket mycket lång tid!
Tanken var att fortsätta med det som vi tränat på hos Elise, men som vanligt mynnar det alltid ut i någon “speciell träning för stunden” eftersom Compadre har lite svårigheter med att uppträda ordentligt.
Jag som känner mig ödmjukt inställd till Akademiska Ridkonsten tar mitt lärande på största allvar, får alltid gensvaret av Compadre att han inte kan förstå, inte vill förstå och bara inte kan annat än att lyssna på hans egna hjärnspöken!!
Ibland kan jag inte annat än att förmänskliga honom, för varje gång jag gjort det har det också givit otroligt positiva resultat – om inte direkt så inom en väldigt snar framtid. Idag kom det nästan direkt.
Han missförstod, kringlade och krånglade, försökte faktiskt inte ens förstå vad jag bad honom om och ja jag vet att det låter helflummigt men så pass väl påstår jag mig känna in honom och många andra hästar att känslan får tala för sig själv.
Tillslut gick jag från AR-tänket och gjorde på mitt egna vis, genom att helt enkelt förklara för honom att detta var inte okej och bara för att jag inte gjorde allt perfekt så behövde inte han försöka påstå att hela världen skulle gå under för det.
Självklart blev han upprörd först, när jag bara släppte allt och morrade åt honom. Men strax därefter kom han till insikt och vips så förstod han nästan perfekt – lustigt va 😉 Så nästa gång vi tränar ska det bli kul att se om vi får upprepa exakt samma procedur eller om han faktiskt tog detta på allvar och viktigast TOG SITT ANSVAR!
Det kan faktiskt hästar göra oftare än vi tror – ta sitt ansvar! Det gäller bara att veta hur man ska tala om det och i vilka lägen det ger någonting bra.
