Häromdagen när jag stod och svettades i hagen och verkade hovarna på Zebastitan tvekade jag över att ta Compadre i samma veva. För det första var jag helt slut i hettan och svetten rann från pannan, sedan vet jag att Compadre har lite svårt att stå i balans och samtidigt blir han harig när han verkas så att stå i hagen kanske inte var det ultimata. Men, tänkte jag – någon gång ska vara den första så jag gjorde det..
Det gick jättebra och han stod lugn och fin medan jag krånglade fram och tillbaka med rasp och kniv och allt. Förr var han spänd för minsta lilla förflyttning jag gjorde och sakerna jag höll i hade huggtänder. Var han avslappnad och lugn en dag tog han istälet sig friheten att slita benen ur mina grepp och tja, lite små nervösa ryck eller nonchalanta invanda beteenden.
Men som sagt, idag gick det som en dans. Dock har han fortfarande svårt med balansen när jag håller upp framhovarna och man ser hur han avbelastar det diagonala bakbenet, som om han ska lägga sig i knäet på mig 😉
Det komiska idag var att jag nu tycker att han borde ha koll på sig själv och inte falla ihop, för det har han ju inte gjort hittills. Så jag var lite mer vanlig. Helt plötsligt faller hästen ihop vid sidan av mig, inte helt liggandes men han vek sig så mycket att han själv blev väldigt förvånad. Nästan så jag börjar fundera över om jag kan börja träna in ligg eftersom han i princip lade sig i mitt knä på egen hand, haha!
Började småträna lite med benet uppe i luften och han viker sig nedåt men inte mer, dock är det himla härligt att han är så avspänd. Förr var han nervös över att jag bara skulle lyfta ett ben utan någon som helst avsikt.
