Så kom den där känslan som jag sökt så länge – dags att sitta upp! Senast var på AR-kursen för Elise och då var det mycket känslor som kom upp till ytan både för mig och Compadre.
Jag hade med mig min lilla pocket med godis för att plocka in lite gott i ridningen eftersom han lyssnar fint med det från marken. Motivationen är inte den enklaste när jag sitter på hans rygg.
Jag kunde hålla om och han tog det bra – så bra att jag var förvånad 🙂 Skritt och några travövergångar arbetade vi med och mycket ANDAS, taktfasta övergångar och att hålla takt och lugnt i avspändhet. Så enkelt men ack så svårt ändå 😉
Jättenöjd över dagen!
