Flytten gick galant, dock var han väldigt bitter för att vara han när vi skulle lasta – skulle inte gå på. Skulle inte bråka heller, utan bara sura och stå still som en segmupp! När jag bad honom om någonting blev han surare och sade ifrån så det small om det, sedan kom han på att det kanske inte var så hemskt ändå och så gick han rakt på 😉
Han verkar trivas kanonbra i Götestorp – både han och Zebastian. De står tom. och kliar varandra nu och det har jag aldrig sett Compadre göra med någon häst, han kastar sig snarare undan dem när de närmar sig.
Fet, det har han blivit och det var ju precis vad jag misstänkte. Det finns ju denna eviga debatt om den HEMSKA munkorgen eller gräsreduceraren och jag är en av de “hemska” som använder mig av dessa på mina pojkar. Dessvärre fick jag inte tag på båda munkorgarna i tid så när Compadre hade gått utan första dagen stod han helt dåsig och såå svullen om magen på eftermiddagen. Jag fick knappast kontakt med honom och jag kände att det känns bättre i mitt hjärta att se honom med munkorg än så tragiskt och dålig som han var där, för att sedan svullna mer och mer permanent eftersom han inte är den som vänjer sig snabbt och äter mindre – han är en “stor-tuggare”.
Efter ett par dagar brydde han sig inte så mycket om det och han hade hunnit bita sönder hela den så han får i sig mer gräs nu ändå 😉 haha (jag är inte förvånad!) Dock smiter han gärna undan när jag kommer och ska ta på dem, eftersom jag enbart har den dagtid och så går de utan på nattetid 🙂 Men jag förstår honom!
Träningen, förutom första kvällen när han var så anti och svullen, har gått såå bra. Han har bjudning som aldrig förr och gräspaddocken passar honom jättefint så han får tänka på var han ska sätta fötterna.
På tal om att veta var att sätta fötterna så har både han och Zeb full koll och säkert massor av träningsvärk nu när de går i en så tuvig hage och får lyfta höga knän i varje steg, eller i uppförs- och nedförsbacke 🙂 Bra muskelsättning där!
