AKADEMISK RIDKONST MED ELISE NILSSON
En underbar träningsdag med Elise som vanligt. Compadre och jag fick träna mycket på tillit eftersom han har rädslor för skänkel och har mycket andra spänningar i kroppen, samt att han har överfört denna spänning till mig då han både bockar och stegrar i protest, panik och/eller frustration.
Första lektionen tränade vi på avspändhet, länga tygeln för tillit och övergångar. Vi fick även in lite öppna och sluta i skrittarbetet.
Andra passet började vi med avspändhet, öppna, men det blev bara sluta och sluta hela tiden. Jag och Compadre tappade varandra helt och Elise såg detta. Tro det eller ej men det ledde till att Elise satt upp på Compadre. Hon kände på sig att jag inte skulle lägga an skänkeln som hon bad mig om, därför var det bättre att hon, lugn, trygg och avspänd tog detta steg åt oss. Jag har alltid sagt att ingen får sitta på Compadre, det blir farligt, inte för att jag är mer speciell än någon annan, tvärt om, jag utsätter hellre mig själn än någon annan. Jag vet att Elise vet vad hon ger sig in i och hon vet vad hon gör, hon vet så väl om Compadre. Tillslut fick vi tillsammans Compadre att acceptera skänkeln med Elise på ryggen och mig framför.
Det var en mycket känslosam dag och lika lärorik. Det finns bilder som jag tyvärr inte fått än, som jag kommer lägga upp men det blir i ett senare inlägg. Så ni får nöja er med dessa stilbilder från ett videoklipp så länge 🙂
