3 ridturer, två avsittningar, ett övertramp
Det har varit en omtumlande tid med Compadre dessa veckor..
Allt började med en första ridtur i paddocken då Ida var med och skulle titta till oss. Det var lugnt och härligt och jag var rent av chockad över hur lugn och stillsamt allt gick till. En liten snurr fick jag göra på för att Compadre började springa lite okontrollerat, men det var allt – sedan funkade allt som sagt jättefint. Ingen direkt takt och balans men han försökte och det är vad som räknas, det kommer ju med tiden 🙂 Ida fick denna dagen se vad jag talar om när han får sina ryck, från filbunke till aggressiv galning 😉 Men som sagt, allt gick bra.
Andra ridturen var ett enda kaos. Jag var då ensam och det enda jag gick göra var att snurra, parera och markera då det var laddat, stressat och hotfull stämning i luften. Jag kunde ta skritt och trav men galoppen var inte ens att tänka på..
När det sedan var dags för tredje ridturen i paddocken bad jag Ida vara med igen så någon hade lite koll på oss.
Jag räknade med en fortsättning på förra ridturen som var allt annat än inkännande, bara ut och in. Men till min stora förvåning hade han sin första riktiga duktiga känsla hela ridpasset. Det var takt, helt okej balans, lugn, inkännande, små detaljer som gav stora framsteg 🙂 Wow!
Kunde få honom i avslappnad öppna och sluta i höger varv och nästan i vänster varv också. Han behöver helt klart kliva på mer men att han höll sig lugn och inte kände sig pressad var underbart att känna. Det bettlösa har gett snabba resultat och det känns verkligen som vi är på väg till att mjuka upp den där lilla kroppen på riktigt.
Ida berättade också att hon såg hur mycket mer han klev under sig idag och mycket mer takt än förra gången 🙂
