Återbesök hos equiterapeut efter lång tid
I måndags åkte jag med Compadre till Mari Johansson (Bergs konvaliscens) för att kolla upp honom. Det var nu massor av månader sedan som vi var hos Mia. Första gången för att lösa massor av fysiska låsningar och spänningar. Andra gången efter tre veckor och då var han väldigt fin i muskulaturen men fortfarande spänd i vänstersidan..
Denna gången var jag spänd på hur det skulle gå eftersom det nu var så länge sedan. Jag och Mia hade förra gången bestämt att vi skulle komma på återbesök när jag börjar rida honom, kanske en eller ett par månader efter andra besöket.
Nu hade det som sagt gått massor av månader, eftersom jag och Mia talats vid och kommit överens om att det varit bättre att skjuta upp besöket till vår vardag var lite mer jämn – som den nu blivit. När den varit upp och ned som en berg&dal-bana har det ändå hänt så mycket i kroppen att vi gjort bäst i att vänta.
Men, åter till dagen besök 🙂 Det gick hur bra som helst!! Mia berömde hur otroligt mycket muskler han hade (som en hingst, hoho!) och att han var helt jämnlik, inga spänningar, inga låsningar ingenting – underbart, kunde knappt tro det!
Bildtext: Den galoppen har vi kämpat för att forma (21 mars 2011)
Jag som slarvat med massage och trott att det nog straffar mig nu när vi kommer till Mia och hon lägger märke till allt. Men icke, det var bara ett helt vitt papper vi fick med oss hem, med en liten anmärkning på att energiflödet var OK vid njurpunkterna. Därför gjorde hon akupunktur där, eftersom han haft problem med kisseriet också, vilket vi är helt säkra på att det nu sitter mentalt bara.
Han tog akupunkturen kanonbra, han bearbetade det som behövdes och när hon gjorde lite akupressur på nacken tog han det också fint.
Mia sade också att han såg stolt ut, nästan lite kaxig till och med. Det är han ju inte hemma till vardags för då är han väldigt mammig, men han växer i sin ödmjuka stolta roll mer och mer 🙂 Kaxa kan han ju men då är det med arrogans i ridningen och det är inget positivt, men det vänder åt rätt håll!
Flytt
Äntligen står vi i nya stallet på Gummagården i Nässjö och stormtrivs. Hästarna är ute från tidig morgon till senkväll. Stora hagar, mat ofta, stora boxar och fräscht och luftigt stall – kunde inte trivas bättre. Underbart är också att han funnit en vän 🙂
Bildtext: Två fina i hagen (21 mars 2011)
Zebastian
När Compadre kom till nya stallet möttes han av min nya häst Zebastian som vi redan flyttat dit. De fick stå och bekanta sig bredvid varandra i sina boxar för att sedan släppas ihop dagen efter. Ihopsläppet blev det lyckligaste någonsin typ 🙂 De blev bästa vänner från första stund. 5 minuter senare när jag frukostfodrade dem stod de och åt ur samma höhög.
Bildtext: Mina goingar träffades för 5 minuter sedan (21 mars 2011)
En liten kick från Compadre för att testa av Zeb blev det och då fick han ett tjut och en kick tillbaka. Sedan var det helt lugna puckar 🙂 De fortsatte att busa runt och till och med leka med varandra medan jag gick och mockade ur hagen – wow!
Bildtext: Sötisarna dansar tillsammans i hagen, hehe (21 mars 2011)
Bildtext: Puss och kram (21 mars 2011)
Bildtext: Tötisarna och buscompis (21 mars 2011)
Mirakelflätorna
Efter att Compadre kliat sönder en stor del av manen tog jag med gråten i halsen ut flätorna och manen rasade av.. Så nu får han gå utan dem, för manen var som svinto av all kli *suck* Den goda nyheten är att manen växer så det knakar ändå, till sommaren eller kanske efter sommaren hoppas jag ha en spansk pålle med lång man 🙂
