Måndagen den 21 februari 2011
Äntligen skulle jag och Compadre återgå till lugnet i ridhuset, barbacka, gymnasiserande och lugnt i skritt och trav – trodde jag!!

Jag satt upp och kände att han var laddad, men det är han alltid innan vi hunnit komma igång och landa i stämningen. Tyvärr var var inte själva i ridhuset och det märktes väl att han påverkades negativt av andra hästar nu, vilket jag inte märkt av mer än lite i början när vi var med andra i ridhuset. På senare tid har han bara lagt märke till dem men sedan har vi koncentrerat oss på vårt medan de andra kunnat galoppera eller annat runt omkring.

Men idag var det mycket för Compadre.. Han är så vig i vänstervarvet att han alltid får mig ur balans där och idag var det extremare än någonsin. Han studsade och var pigg pigg pigg. När jag gick över till högervarvet gick det mycket bättre eftersom han är lite stelare här och har därför lite svårare att göra sina viga cirkuskonster då.

Bildtext: Jag och Compadre i ridhuset för några veckor sedan (4 feb 2011)

Efter några varv gick det faktiskt väldigt bra i högervarvet och jag vågade nästan ge honom lite mer tygel även i vänstervarvet. Dock känner jag att tygeln blir lite för kort eftersom han är SÅ SNABB!!! – och då vill jag inte chansa på att trilla av.

När jag precis i slutet av det lilla passet bad honom att följa innertygeln i högervarvet (som han nu tycker är jättesvårt pga. stelheten) så började han krumbukta sig och få mig ur balans eller så stannade han och låste sig mentalt. Det här är precis så han gör ute med mig men då har jag mer balans och självsäkerhet med tanke på sadeln så därför kan jag ta mig ur dessa problem då. Sedan att det upprepas hela tiden när vi är ute men jag får iaf. bort det lite i taget. Men nu var det fast och still och jag känner mig otroligt utsatt och maktlös på hans rygg när han spelar ut mig på det där sättet.

Samtidigt, eftersom han var så laddad, spänd och störd av allting går han och “hackar tänder”. Han liksom visar tänderna och går och biter ihop gång på gång så tänderna hackar mot varandra. Han gör detta ungefär varje gång han sätter ned en hov och det blir väldigt stressande att höra på. Detta har han inte heller gjort mer än när vi varit ute nu de senaste gångerna, men annars när jag är i ridhuset har han slutat med det och enbart gjort det om jag bett honom om någonting som han tycker är svårt..

Bildtext: Jag och Compis en dag då vi var glada och överens.. (4 feb 2011)

Suck! Allting slutade med att jag fick loss det lite, lite.. Men mest sprang han på alla håll och kanter eller stannade och låste sig. Uppgiven, besviken och lite ledsen satt jag av och fick nöja mig med detta..

Väl inne i stallet är han lika söt och go och positiv och tillmötesgående att man bara undrar vad som rör sig på honom i skallen när han stressar upp sig så hemskt i ridningen nu..

Aja, nya tag imorgon!?