En dag som jag trodde skulle vara helt upp och ned som de kan vara. Jag kommer till stallet och Compadre är på helspänn över det mesta som händer. Eftersom dagen innan hade varit precis som det verkade vara idag hade jag skjutit upp ridningen, men idag skulle jag sitta upp hur som helst.

När vi kom ut till ridhuset körde någon med ett fordon utanför och fiolsträngen Compadre visade än mer hur spänd han var genom små/stora graciösa hoppetossa steg..

Dessa dagar kommer, jo visst gör de, och det är bara att mata sig igenom dem och blicka framåt. Här försöker jag alltid peppa mig själv som jag gör mot andra, att ta dagen som den kommer och bara flyta med och gilla läget. Det var precis vad jag skulle göra idag, jag skulle rida men hur det gick det fick vi se.

Jag kollade av honom från marken med ställning och han följde helt okej men kändes som sagt spänd. Jag satt upp och han gick framåt ett par steg innan han stannade och invändade mig. Ställning funkade väldigt fint från ryggen och han väntade tålmodigt på mina signaler.

Så var det dags, framåt marsh. Men vilken häst!! Har jag någonsin talat om att vi lever i en ständig berg&dahl-bana (!?) Om någon missat det har vi dagens berg&dahl-bana-ridpass att bevisa saker genom 😉

Han gick som en dröm. Pigg och glad, javisst, men taktfast och lyhörd. Hela tiden med ett öra riktat mot mig och aldrig har det känts så lätt att rida. Jag markerade lite genom att sitta ned på inner sittben, han följde och gick in på volten. Jag markera lite tydligare, han följde och gick in på en mer centrerad volt. Formgivning med innerlåret och förtydligande med lite tryck från vaden. Tygeltagen gick igenom i takt och varvbytena satt klockrent. Lite stel i högervarvet som vanligt men inga upphakningar eller rena sura protester utan hela tiden en ambition om att finna en gemensam balans. Compadre du är underbar!

Inga stopp eller låsningar i vänstervarvet heller, varken i skritt eller trav – och traven som har varit såå kinkig. Förböjer sig och spänner emot så han slirar med bakdelen och låser sin framdel så formning inte är möjlig. Minsta tillrättavisning taggar han till mot och kriget är igång.. Men inget av detta märktes av idag. Jag hade gjort vad som helst för att någon hade spelat in detta.

Han kom fram till handen och följde tygeln. Följde volten, övergångarna, allt jag behövde göra var att visa takten i min sits (sittbenen) och aningen visa tydligare med rösten. Jag bara testade av och kände in, när allt satt klockrent satt jag helt enkelt av och kramade om min underbara vän – wow 🙂

Det här kommer jag att leva på läänge!!