Okej, har jag någon gång glömt att säga att jag har en vildhäst?! Pust..

Jag tog ett beslut om att sitta upp på honom och det var minst sagt en upplevelse i sig. Nog för att jag vet att han skuttar omkring lite bäst han vill just vid ett speciellt ställe i ridhuset för att han har fått för sig sig att inte gå förbi där korrekt ställd utan istället vrider kroppen och sladdar ut med rumpan. Men idag var det maxat med energi som skulle trotsa det jag bad honom om.

Det börjar som alltid med att han vrider sig, tappar bjudningen och det märks så väl att han tänker så det knakar (eller egentligen så tänker han inte utan låser sig!). När jag ber honom om att fortsätta gå framåt kommer mer vridning och eftersom han nu vet att jag vänder honom åt andra hållet om han vrider sig tar han händelserna i förskott och ställer sig på bakbenen (gärna viftar lite med frambenen också). Efter ett par protester och då han märker att det inte blir någon stor grej av det går det bra och vi kan fortsätta. Dock så krullar han ihop nacken och går i symaskins-skritt hela tiden vilket är mycket svårt att sitta i men han går iaf.

Idag blev det en överdos av stegringar och han njöt av upptäckten av att jag inte längre hade någonting att säga till om. Efter några (många) extra minuter kom vi dock förbi problemet (skam den som ger sig) eftersom jag resonerar som så att så länge man känner att man är på rätt väg, tänker konstruktivt och utvecklande så ska man fortsätta att försöka själv och idag fick jag en lagom dos av den tanken.

Jag fick klura rätt mycket på hur jag skulle “snurra förbi honom” saker och han blev så pass paff och irriterad på att jag kom på en ny teknik att han kom till 99,99% avslappning 🙂 *GLAD* Det var ren skritt, till och med trav också i ganska stora luftiga steg för att vara Compadre och tja, det kändes riktigt bra.

Idag, precis som någon annan gång då han haft en revolutionsdag var han lite svett på hals och på ryggen där jag suttit. Innan svettades han av stress och upprördhet men nu märks det att han gör det jobbigare för sig själv än vad som behövs.

För att vara tydlig ska jag berätta för er att det enda jag ber honom om är att följa volten, gå i takt och forma sig så gott han kan. Har som sagt även börjat med travarbete så övergångarna ingår ju i det. Ändå blir det sådana protester ibland 🙂

Jag älskar att ha en utvecklande vardag med en galning till pålle. För så länge jag känner att energin är positivt (även om han vänder den mot mig) så är det för ett utvecklande syfte – tack going !!