Nu är vi i en uppåtkurva igen och det är positivt 🙂 Vi tränar mest från marken men ridningen går hela tiden framåt. Dagarna blir lite som de blir, beroende på hur vi känner. Ibland är vi peppade på ridningen, då gör vi så, andra dagar är det definitivt träning från marken och då blir det så.
I ridningen är det fortfarande barbacka. Försöker träna takt (Akademisk Ridkonst) men har mest fått träna på motivation eftersom Compadre tycker det är roligare med allt annat.
Från marken har jag alltid kännt att han trivs bäst fri. Arbetar jag honom i kapsonen får jag en känsla av att han känner sig låst. Så fort jag egentligen bara har visat honom kapsonen har han givit mig negativa energier.. Samma sak har jag upplevt i ridningen, eftersom jag använder mig av samma utrustning då, dock är det raka motsatsen nu. Han stegrar, hoppar, skuttar och lever ut alla sina inre (gömda?) känslor med mig på ryggen och ibland blir det lite väl mäktigt.
Jag skrittarbetar mest men har nu även börjat med traven i ridningen. Han små trippesteg har börjat gå igenom hela kroppen nu och rörligheten utvecklas med detta hela tiden. Både knälyft och ryggaktivitet blir markant bättre 🙂
Det känns härligt att vara på rätt spår igen. Men denna berg&dalbana från jag nog ändå räkna med att leva med ett tag (hela livet?) hehe
