“Visste ni att hinkar, grepar, fodermått (ja, egentligen ALLT!!) utgör ett mycket sort hot för små fuxar som mig. Jo, ja.. Jag vet att det är mycket snack om oss små fuxar och speciellt om mig, men det är verkligen så – vi är extra utsatta. Så AKTA ER!!!”
Vore nog Compadres lilla muntliga föreläsning om han kunde tala 😉
För tillfället ska allt äta upp min lilla häst, jovisst är det så. Det kvittar hur jag rör mig, vilken avsikt jag har med det jag gör eller om jag väljer att helt enkelt vänta ut honom så lever han helt i sin överlevnadsinstinktiva lilla värld.
Frustrerande vill jag lova, men jag vet att vändningen kommer. Trodde dock inte att det skulle komma ett såhär stort bakslag igen.. Känns som om vi är där vi var i somras, men jag vet att det inte är så.
Ibland är det lätt att vända och vrida på saker till förbannelse..
Det börjar kännas lite tjatigt att skriva dessa klago-inlägg. Men vi är snart på G igen, syns då istället 😉
