Morgan var med mig och skulle spela in när jag red Compadre. Eftersom jag just märkt av att nervvraks-svackan är i tiden kändes det inte helt bra att sitta upp men Morgan ville se så tja, det var så det blev.
Han har svårt att trampa igenom hela sin kropp när han är spänd, vilket läget var i början. Men sedan kom ett lugn, för lugnt?! Han lyssnade inte på någonting och jag fick förstärka hjälperna, knappt ens då med någon reaktion.
Kan nog ha varit ett försök i att psyka mig. Eftersom han fick ett raseriutbrott en annan dag, tog han till den nonchalanta sidan denna dag för att se om det var mer effektivt.
Himla intressant ändå att han kunde vara så loj och motsträvig i ett totalt lugn, när han varit så stissig och omöjlig från marken.
Aja, denna häst slutar aldrig att förvåna mig 😉
