Compadre's blogg

<!–
WriteFlash('’);
//–>

Det går så fint framåt och med min kära vän nu och han har blivit så full av tillit 🙂 Det gör mig så glad att jag kan vara mer “vanlig” runt omkring honom – avslappnad helt enkelt. Jag kan pussa och klappa honom både mysigt och busigt utan att han tror att jag ska skada honom och när vi var i ridhuset idag vågade jag börja med ännu mer nytt i frihetsdressyren. Jag började hålla i hans svans som han först blev väldigt bestört över och gick sin väg, men efter bara några minuter insåg han att det inte heller var någon fara och jag fick till och med några steg mot mig med rumpan när jag tog svansen mot mig.

Jag försöker göra så mycket nytt som möjligt i lagom tempo för att han ska få öva på sin “första-reaktion”. Istället för att vara skeptisk och misstroende mot allt nytt som jag introducerar för honom så vill jag att han ska vara nyfiken och positiv – vilket han för det mesta är. Men osäkerheten i honom gör att han inte vågar lita på mig helt när det är något nytt och okänt.

Plastpåse-träningen gör vi nu varje dag och så fort vi går förbi saker rättar jag honom tillbaka om han skyggar eller trycker sig bort från saker han tycker är konstiga.

Han har väldigt lätt att låsa sin framdel när han är skeptisk till saker också och det är någonting som är mycket oönskat beteende. Jag vill verkligen ha detta ur världen innan jag börjar sitta på honom – som jag ju för sjutton får börja göra imorgon!! – Men jag kommer vänta istället för att äventyra att han påbörjar sina stegringsfasoner igen.

Hjärtat! Jag väntar på dig så länge <3