Compadre's blogg

..och “Historien om den sabeltandade saltstenen som äter små fuxar som heter Compadre!”

Jag börjar med en liten parentes, hehe! När vi kommit hem från Mia åkte jag direkt och köpte en saltsten till Compadre. Jag har inte haft det till honom innan eftersom han får i sig det i sin mineral&vitamin-blandning men vissa gånger är det bra att ge extra – som nu när det sker stor utrensning i kroppen.

När jag kom in med saltstenen i handen till honom i boxen fick jag en lite annorlunda reaktion än jag trott. Självklart ska han ju alltid blåsa lite skeptiskt i näsborrarna och lukta på allt nytt jag kommer fram till honom med, men att han skulle kasta sig runt som en galen vildhäst var väl att överdriva, haha!

Jag bara stod där med saltstenen och han var fullkomligt skogstokig. Nog för att jag har sett honom väldigt rädd – plastpåsar är det värsta han vet – men det här.. Han hade för övrigt stått och slickat massor på saltstenen som var i boxen hos Mia så att han aldrig har sett någon och därför tror att den äter små fuxar som heter Compadre är bara nonsens.

I vilket fall som helst så satte jag dit saltstenen på väggen och gick ut ur boxen för att se hur han skulle tackla “faran” och det var minst sagt intressant. Förutom att han blåste ur näsborrarna konstant så stod han uppställd som en statyhäst och tog ett stelt steg i taget fram mot det vita farliga. När han var så nära att han kunde nå den nosade han försiktigt och jättesnabbt på den för att sedan direkt kasta sig några steg bakåt så han skulle hinna undan om den skulle anfalla honom – men det gjorde den inte (tro det eller ej, hehe!).

Efter några stela försök till att slicka på stenen, bara ett slick taget för att sedan blåsa lite i näsborrarna, så uppskattade han den mycket. När jag åkte från stallet stod han och njöt av att mumsa salt och dricka ur en stor hink med vatten.

Text kommer snart..

Vilken dag, det säger jag bara. Jag var väldigt nervös över allt idag innan vi skulle åka med Compadre till Mia. Eftersom allt har gått så otroligt bra nu senaste veckan och jag verkligen känner och tror att det här är på rätt väg i livet, så kunde jag inte låta bli att oroas över att det kommit tillbaka massor av låsningar som Mia rättade till förra besöket.

Eftersom det varit “kriget” i skogen den första veckan kändes sannolikheten stor men jag lät mig vara neutral och bara hoppas på det bästa!

Han gick rakt på transporten efter att han stannat upp en bit framför, precis om om han tänkte “Jaha, så var ska vi nu någon stans då..!?” Sedan var han lite snabb ut på plats, men det kunde jag reglera direkt. Jag ställe honom i en box där han fick kissa och dricka lite innan vi började och så snackade jag och Mia lite om hur allt gått.

Så.. nu om själva behandlingen!

Mia knådade länge och väl för att känna igenom hur allt stod till. Compadre stod väldigt duktigt! Ibland helt lugnt på alla fyra fossingarna med avslappnad blick och uttryck i allmänhet. Ibland med höjt huvud, spänd kroppshållning, uppspärrade ögon och rynkade näsborrar. När Mia var klar konstaterade hon att ingen låsning hade kommit åter och att han bara var spänd på vänster sida där han är fattigare musklad.

Förra gången var han så sned att han stod snett hela han, kunde liksom inte kliva ned riktigt på alla fyra. Idag stod han rakt men var ju som sagt fortfarande mindre musklad på vänstersidan.

Efter att Mia masserat honom mjuk, med mycket pauser där han fick ta igen sig i, var han helt slut lilla killen.

* Mer smaskiga detaljer om detta kan ni läsa i inlägget efter detta 😉

Innan jag hann ställa in honom i boxen så.. STÄLLDE HAN UPP SIG och kissade! Detta kan ju verka helt knasigt att skriva med stora bokstäver om man inte läst så mycket om Compadre från början. Men problemet med denna lilla kille är att han inte riktigt kissar som han ska. Han har inte ställt upp sig ordentligt, som jag sett, en enda gång sedan han kom i augusti. Därför kändes detta stort 🙂

Det var ingen extrem uppställning men han gjorde dock det! När han kom in i boxen sedan ställde han upp sig med ena benet, helt OK.

Innan vi åkte hem frågade jag Mia om återbesök och vad hon ville att vi skulle göra. Då sade hon att enligt hennes rekommendationer skulle vi ut och promenera i fjorton dagar och sedan kunde jag börja sitta på honom om jag vill – wow 😀

Det blir ingen stress, ingen press, men bara att hon sade att detta var okej gjorde mig helt varm.

Efter förra gångens besök trodde jag vi skulle bli stammisar hos Mia. Hon var ju imponerad efter förra gången – hur mycket han klarade av att hon gjorde. Hon var även imponerad av hur han var idag – hur fin han blivit.

En sista sak.. (Ja! Jag är lite lyrisk, hehe) .. är att allt det han markerade (infektion/inflammation/irritation?) på i alla fyra benen, senor och gaffelband var HELT BORTA nu! – wow igen *lycka*

1. Hög sentonus v.s
2. Hög sentonus + sentonus v.s
3. Hög muskeltonus v.s

Rekom: Boxvila + skritt vid hand idag. Hage + promenad i skogen i 2 veckor. Massera.