Skapad 20 okt 2010, kl: 12.06
Söndag
Idag gick vi en
kortare sväng i skogen, 30 min. Compadre tog lite väl mycket för sig
idag utan att ta hänsyn till någonting annat än sig själv..?!
Han verkar inte ha riktig
koll på vad som är LAGOM när man är fler än en. Antingen så är han helt
kuvad och aktar sig
för att inte göra något väsen av sig. Eller så tar han helt över och är
väldigt dominant och faktiskt nära farlig och oaktsam – ingen koll på
något annat än sig själv och det han vill. Svårt hur
jag ska reglera balansen där eftersom han lätt blir så upprörd när jag
ber honom om någonting..
Helt plötsligt drog han rakt ut i skogen, från stigen.. Men jag lät
honom gå så
jag följde bara efter i grimskaftet. Tänkte att det kunde stärka honom
att få vara så delaktig som möjligt och våga ta för sig ändå. Sedan
förde jag oss tillbaka igen
på rätt väg.
Men så tar han sig friheter lite här och var, helt oförberett – lagom
schysst när han bara får sådana ryck och jag hänger som en vante i andra
änden. Fick säga ifrån lite lagom några gånger och tillslut verkade han
förstå att han ska ha
lite koll på mig också och inte bara köra sitt race.
Massagen idag efteråt gick väldigt bra, han verkade njuta och slappna av
mer trots att jag tog i mer än igår. Han stod till och med och gäspade
STORT och himlade med ögonen under tiden. Det värmde eftersom jag aldrig
sett honom göra så innan, utan första gången var hos Mari i torsdags 🙂
Måndag
Tog nästan samma runda idag på 30 min. Promenaden idag var ju ett riskmoment i
sig kändes det som. Det blåste och hade börjat skymma lite så Compadre
var allt annat än i balans. Han flippade helt och hade full koll på allt
annat än mig, och när jag talade om att jag faktiskt också gick där
blev han upprörd av att jag bad om hans uppmärksamhet i några sekunder.
Det kändes omöjligt under första delen av rundan, eftersom han helt
blockar sig när han är sådär. Men jag svalde hårt och fortsatte trots
allt, alla har vi ju våra dagar och då är det bara att ta det med en
nypa salt..
Efter att jag bara lugnt och tryggt (så gott jag kunde) höll
fokus och min egen mentala balans kom han ned på jorden efter nästan halva
rundan. Såå skönt när han började frusta och sänka huvud och hals mer
och mer för att tillslut lunka helt OK avslappnat efter mig.
Sista biten innan stallet kunde han utan problem gå bredvid mig
istället för bakom, vilket han haft mycket problem med innan eftersom han blir så
otroligt osäker och med tanke på blåst och uppriven häst från början
idag var jag mycket nöjd och glad över detta 🙂
Tisdag
Vi
tog exakt samma runda som igår för att skapa trygghet och vana. Det
gick såå lugnt och fint från början och jag
kunde knappt tro att det var sant när han bara lunkade lugnt och
avslappnat efter mig. Jag lät honom gå vid min sida och även detta gick
väldigt fint – glad!
Jag stannade halvvägs och bad honom att sänka huvudet för att förbereda
ställning åt båda hållen. Har inte pysslat med detta på länge nu
och då kom allt åter som vi började träna på för flera veckor sedan..
när vi hade en svacka!
Det var som en hel cirkus i skogen och Compadre tyckte grimman var
jättedum som rörde sig en millimeter och störde honom när han letade
saker att titta på i skogen. Han blir av någon anledning (dåligt minne
av något som har hänt?) otroligt klaustrofobisk och upprörd över om
huvudlaget råkar nudda honom på minsta lilla fel sätt enligt honom (!?)
Jag har nu börjat se detta beteende i väldigt många olika situationer,
både när han är spänd och nervös, eller dominant och ovillig att
samarbeta.
Jag ber honom alltså bara att lugnt och stillsamt ta
ned huvudet och sedan växer spänningen i honom hur mjukt jag än gör.
Tror även att detta har växt sig större med tanke på att han har så
spända muskler i nacken som säkert gör honom otroligt osäker och kanske
till och med har gjort ont.
Jag fick greja med mycket psykologi-tänk ett bra tag eftersom han gör
allt och lite till utan att jag ber honom. När han äntligen kom på att han kan lyssna för en
sekund och inte alltid befara det värsta så nöjde jag mig och så gick vi
vidare. Att han inte lärt sig det vid detta laget, att jag bara ber om
små saker och sedan räcker det. Istället blir det en stor grej av allt
och han blir spänd som en fiolsträng, som om han förväntar sig att jag ska begära helt orimliga saker av honom.
Jag
misstänker en hel del som han rört runt i sin skalle som ställer till
det för honom så fort han ska göra någonting som han inte riktigt vet
vad det är – eller befarar kan vara..
Aja, han var iaf.
JÄTTEDUKTIG sedan för jag upprepade arbetet flera gånger under
promenaden och för varje gång blev reaktionen mindre och mindre – med en
stor lättad suck som följd 🙂
Sötaste sötaste! En spännande framtid vi har tillsammans, och ingen brådska alls utan vi tar det i den takt som vi klarar.
* Tålamod, tålamod och åter tålamod 😉
Bildtext: Compadres svarsresultat på papper från Mari Johansson (14 okt 2010)
Bildtext: Rekommendationer till nästa återbesök om tre veckor (14 okt 2010)
