Skapad 21 okt 2010, kl: 18.57
Den härliga känslan kom äntligen äntligen äntligen idag!
Äntligen, kan jag inte säga nog många gånger. Med den bubblande oron över vad som ska
ske vid varje skogspromenad med Compadre var det idag åter dags att åka
till stallet och ta itu med den..
Allt kändes väldigt lugnt från
början och som den sanna optimist jag är (hehe!) så väntade jag bara på
vändningen, kanske var det lugnet innan stormen?!
Men det kom ingen storm!! 🙂 * Yippi !
För
första gången, någonsin, klickade vi helt! Jag och Compadre, äntligen
kom den där dagen som jag väntat på men faktiskt tvivlat på om den
skulle komma. Det är alltid så lätt att tvivla i stunden men min
magkänsla har ändå hållt i sig och därför känner jag mig så glad och
lättad idag.
Precis så som jag hela tiden önskat, att bara gå och
mysa i skogen var precis vad vi gjorde idag. Han kikade på vissa saker
och det lät jag honom självklart göra, men när jag bad om några
sekunders uppmärksamhet accepterade han detta och så fortsatte vi att gå
vidare.
Så små saker som blivit så stora flippar var idag sådär självklara och lättsamma – som det ska vara!
Jag
har som sagt försökt att vara tålmodig men ändå tydlig med vad mina
gränser går. Står han på bakbenen flera gånger säger jag ifrån genom att
driva på honom snett bakifrån eftersom han lätt tänker bakåt och blir
upprörd och irriterad om jag ber honom att lätta energin framåt.
Tempot
var lagom, stämningen god och små saker höll sig små med
jätte-bamse-stora kramar och pussar när han pustade och tillät sig själv
att slappna av och njuta.
Massagen gick väldigt bra den också.
Han ville dock inte stå riktigt still i boxen och då blir han så upprörd
och spänd när jag, så mjukt jag kan, ber honom att stå kvar. Kastar sig
iväg och blåser ur näsborrarna som om jag vore ett monster (!?) Nog för
att jag kanske gör mig i ordning när jag är i stallet men så hemsk kan
jag inte verka 😉 hehe
Men idag, så flög han bara iväg en gång
och direkt därpå kom han fram till mig och samma sak här som på
promenaden så slappnade han av direkt igen *glad*
Det tog längre
tid idag för honom att ta sina djupa gäspningar och himlande med ögonen,
men det kom när jag bytt sida och masserade manke och rygg 🙂
Känner att jag står och väntar på de där gäspningarna varje gång nu och skulle nog allt bli lite besviken om de inte kom, tss.
Åhh,
vad härligt att bubbla över av lycka medan jag skriver här istället för
att omedvetet komprimera texten då det känns tråkigt och omotiverande
när det går tungt.
Lättare att arbeta med andra och deras pållar
för då är jag alltid den glada pricken – ibland behöver man den där
utomstående personen som är sådär positiv 🙂
