Dagens uppvisning blev på ängen, vilket kändes mycket mer hemma för både mig och Tella. Vi kunde med rätt energi visa hur vi verkligen trivs och dansar fram på det snötäckta fältet.
När det var intressentens tur att sitta upp såg det riktigt harmoniskt ut de första minuterna i skritt. Allt eftersom tiden gick sipprade energin ut åt alla håll och kanter men som förra gången var det kul att se ryttarens försök till att känna av och finna Tella.
Det bar av i ett och annat bussprång i galoppen men ändå tyckte jag att det var helt andra band, mer fasta band mellan häst och ryttare denna gång. Självklart är det en lång bit kvar innan alla knappar hittas och den där härliga harmonin infinner sig, men ett öppet sinne ger möjligheter till det mesta.
Hur framtiden ter sig får vi se..!?
