Idag satt vi i paddocken igen, det kändes lugnast så. Eftersom det faktiskt bara varit en arbetsdag sedan hon hade sitt utbrott så känns det bra att vara på den säkra sidan ett par dagar och vara i paddocken där Tella är fokuserad och positiv.
Hon var verkligen sammarbetsvillig idag igen. Jag arbetade med galoppfattningar från skritt och galopp, få henne att länga sig i formen utan att tappa bakbenen och lika så i avsaktningarna.
Det gick verkligen bra bra bra, så i slutet av passet kunde jag till och med börja med lite travarbete, flytta lite lätt på diagonalen och även avancera i galoppfattningarna på rakt spår. Hon försökte verkligen att vara mig till lags trots att hon tyckte det var jobbigt. Det enda hon gjorde i protest när hon kämpade var att tappa formen, men hon slängde inte så där frenetiskt med huvudet som hon annars kan göra.
Sakta men säkert blir hon mjukare och mjukare, gladare och gladare – vilket gör mig gladare och gladare!
