Så var det dags att rida en lite sväng i skogen igen och det skulle ju bli med bett på grund av skavet..
Framridningen gick bra som det gjort de senaste gångerna och faktiskt även när jag tog galopp så gick det bra. Hon svarade riktigt fint på mina förhållningar och även avsaktningarna lyssnade hon helt OK på.
Hon slänger alltid ut frambenen och vill bli stum i munnen när vi är i skogen men det blir verkligen bättre och bättre.
Det var ett par irritationssprång på hemvägen när hon ville komma undan arbetet, men det löste sig snabbt och lätt.
Än så länge vågar jag inte fråga om det där lilla extra i skogen eftersom jag inte vill förstöra det förtroendet som vi har byggt upp nu, men förhoppningsvis kommer snart den dagen då det blir av också så vi blir kvitt de där “frambens-avsaktningarna”.
