Compadre's blogg

Så var det dags att rida med bett idag igen.

När en tjej i stallet skulle ut och rida på sin pålle passade jag på att hänga med. Hon skulle rida på en äng, så det gjorde jag och Tella också.

Vilken underbar ridtur, det säger jag bara!

Hon lyssnade sådär fint och det kändes bara som om det flöt på. Vi la inte ribban speciellt högt men hon förvånade mig verkligen genom att bära sig fint i övergångarna, utan att slänga med huvudet speciellt mycket för att komma undan. Ingen stor grej av någonting, det enda var att hon slängde ut sitt framben i avsaktningarna från galopp till trav (som hon alltid gör!) men det kändes inte sådär mycket som det brukar göra.

Riktigt nöjd idag, hon höll sig lugn och sansad hela passet.

Igår skulle jag och en kär vän ut i naturen medan mörkret höll på att falla. Det var jag på Tella och min vän på Loppan.

Tyvärr har Tella fått skav av det bettlösa tränset på nosen och jag har inte hunnit fixa något nosludd som skyddar, så det skulle bli för mig att rida med bett. Hm, undrar hur det skulle gå?!?!

Det gick ju kalasbra!! – verkligen 🙂

Jag red först, Tella var så jätteduktig och höll sig i skinnet hela ridturen. Hon verkade inte ens behöva anstränga sig utan trivdes nog med både sällskap och tempo.

Det enda jag kan klaga på om jag ska försöka vara kritisk är att hon gärna vill bli lite lång i skogen och inte riktigt samlar sig utan drar istället iväg eller exempelvis gör en stor avsaktning till trav mitt i en galopp.

När vi var på hemvägen och travade lite det sista började hon bli stark och stum istället för följsam och mjuk. Jag kunde faktiskt ta tag i henne och hon lyssnade fint efter bara en liten volt åt varje håll.

Jag har märkt att hon har börjat vingla rätt bra nu, hehe. Det ser jag som någonting positivt för innan har hon varit så stel och stum och därav protesterna. Nu när hon vinglar är det bevis på att hon börjar mjukna men inte riktigt klarar av att balansera upp sig. Det här känns bra!

I helgen red jag en liten sväng i paddocken, efter allt regn och slabb. Det var inga fina och rena ben efter den ridturen det får jag verkligen erkänna, men.. Det var verkligen en fin och ren form som Tella låg inne med under ridpasset.

Skritt, trav, galopp, volt, rakt linje, ställd inåt och utåt, höger och vänster varv. Det var hinder uppsatta över större delen av paddocken så vi fick sick-sacka oss fram, det mjukade upp henne fint.

Jag försökte snegla ned och se över Tellas undertramp (som inte var något mer än KNAPPT hov i hov. Men idag var det en hel över i skritten, det var det enda jag kunde se samtidigt som jag red.

Hon kändes faktiskt otroligt mjuk och skön. Gjorde fina galoppfattningar från både skritt och trav, lugn och sansad. Formen var dock lite kort, jag skulle vilja ha längre och lägre halslinje men det kommer..

Det känns riktigt trevligt nu när jag vet att hon går så pass fokuserat i paddocken. Jag kunde tillrättavisa henne flera gånger och nog för att hon slänger en hel del med huvudet för att komma ut eller rent av gör en avsaktning eller bromsar/trycket mot så lossnade det flera gånger riktigt gott!

Tyvärr så fick Tella ett läskigt stort skav av det bettlösa tränset under ridturen som jag upptäckte sedan. Det är mjukt och fint, samt att hon gick väldigt mjukt och fint idag också, men ändå var det skav..